Absinthe Angélique Verte Suisse
Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
Färg och Louche: En ganska blygsam grön färg, inte mycket till gula eller bruna nyanser här utan den är väldigt klargrön. Den bjuder på en tjock louche efter ett par delar vatten som ger fattigt med oil-streaks i inledningen.
Doft: Sniffar vi på flaskan känner jag mest anis och fänkål, en väldigt söt doft, men ungefär varannat sniff vi tar bär med sig den sura doften av en schweizisk bleue. Det sura hänger kvar till glaset där det dominerar och fänkålen inte orkar tränga sig igenom så mycket. Jag droppar i lite vatten och prövar näsan igen och redan har den sura doften avtagit lite, några droppar till och så kikar anisen fram. Till slut kommer även malört och vi har en väldigt klassisk absintdoft. Men snart blir doften bara svagare och när jag är färdig med mina 5 delar vatten känner jag inte mycket alls.
Smak: En väldigt bäsk smak, inte så uppskattad, men ändå anorlunda bäsk än Quarantaine. Annars har vi en klassisk absintsmak med anis, fänkål, malört och en tydlig alkoholsmak.
Sammanfattning: Nja, inte heller Mr. Bugnon lyckades där Philippe Martin misslyckats. Vi vet att Matter Spirits lyckats RIKTIGT bra några gånger (Mansinthe, Brevans A. Crowley, Duplais Balance och Noel) men i övrigt verkar det skvatt omöjligt för Schweiz att peta ut några vettiga vertes. Med den ointressanta doften och en smak som får mig att snörpa på munnen landar Angélique Verte Suisse på en 2:a, och då är jag nog lite generös.
skriven
Angelique, alltså. Jag kan inte annat än hålla med om ditt låga betyg. Personligen hade jag kunnat tänka mig att höja betyget något (till tre feer, men inte högre), absinten var trots allt inte äcklig. Den var dock helt ur balans.
Imponerad av La Clandestine, trodde jag att även Angelique skulle hålla samma höga kvalité, men ack så fel jag hade. Min smakupplevelse kan sammanfattas på följande vis: den klassiska triaden (malört, anis, fänkål) är tydligt närvarande, men bara i bakgrunden. Längst fram i förtruppen marscherar en utstickande, sträv och besk smak (jag misstänker kvanne). När man har svalt en klunk hänger bara den eftersmaken kvar i munnen, resten är som bortspolat. Den bästa liknelsen jag kommer på är en skyskrapa mitt i en vanlig svensk småstad. Wtf liksom? Bortsett från det ovannämnda, smakar Angelique precis som en vanlig absint ska, inga överraskningar eller finesser. Nej, Anjelique kan aldrig mäta sig med de schweiziska Matter-absinterna. Den har faktiskt inte en chans mot dem.
Tre gröna feer är mitt betyg, enbart för att Angelique var drickbar.