Absinthe - The Green Fairy

Idag avslutar vi vår genomgång av Neuzeller-destilleriets absinter, och vi gör det med den mest klassiska av dem alla: Absinthe Viridis. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket att säga om den, den har ingen speciell blomma som gör den till ett spännande experiment utan är färgad med traditionella örter. Flaskan är densamma som de andra har, kort och knubbig och väldigt fin. Skruvkork i metall och en ganska neutral etikett utan bilden som funnits på tidigare batcher. Lika bra vi dyker in och ser vad det är vi har här.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är mycket svag i min flaska, en ljus gran med lite gult i. Kommer att tänka på en päronsaft som jag drack när jag var liten, ni vet de där som kommer i 1 dl tetror. Louchen är svag, men lite starkare än Malvales som jag testade förra veckan, och den når sin höjdpunkt efter 3 delar vatten.

 

Doft: Flaskan bjuder på både örtiga och fruktiga dofter, samt lite fermenterad mjölkört (plötsligt blev vi väldigt specifika). Jag hittar inget av malörten, anisen eller fänkålen O.o Efter att ha lagt sig till rätta i glaset utvecklas doften lite mer: nu hittar jag istället tapetklister och färsk frukt, fortfarande inget av den heliga trion och inte ens överväldigande alkoholångor O.o Med vattnet kommer dock de dofterna jag är van vid, allt vad tapetklister och fermenterad mjölkört heter försvinner och ersätts istället av malört, anis och isop. Jag tror vi har en del romersk malört här också.  

 

Smak: Smaken är mild och inte speciellt spännande, sockret tar över och det sticker bak på tungan och i svaljet. Jag vet inte vad jag känner först (inte så mycket), men fram mot slutet kommer lite päron och i eftersmaken hittar jag romersk malört, både sött och bittert alltså.

 

Sammanfattning: Hur dessa absinter lyckas vinna priser förstår jag inte, den här har vunnit guldmedalj i World Spirit Award 2010! Inte heller denna var någon hit och den fångade inte mitt intresse alls. Den har inget som gör att den sticker ut från mängden, louche och färg är svag, smaken är klen och den kostar lite mer än jag egentligen ville lägga på den. Tyskland, varför gör du det så svårt att tycka om dig? Det käns som att vi slutar den här serien med, inte ett magplask, men lik väl en kanonkula som stänker ner dommaren, samtliga åskådare och deras förkrymta nakenhundar. Viridis slutar på en 2:a i betyg.