Absinthe - The Green Fairy

Idag testar vi brorsans julklapp till mig, ett väldigt generöst bidrag med tanke på att jag fick La Clandestine 1935 i fördelsedagspresent! Här har vi Philippe Martins första och enda fatlagrade absint, Absinthe Bacchus! Det är även en limited edition vilket hittills bockar av 2 stora boxar på min lista för vad som gör en absint attraktiv (hade den kommit från Matter-Luginbühl hade det varit fulländat). Tyvärr hade den här, liksom La Clandestine 1935, en trasig kartongförpackning när den levererades, något som drog ner lyxkänslan lite. Den har lagrats i chardonnay-fat i 9 månader. Jag vet att chardonnay är en druva så det här får mig att tro att den kommer att smaka vin, men jag hoppas på en ordentlig punch av vanilj och fudge. Min är märkt med nr. 419 av 450.

 

 

 

Flaskan är faktiskt riktigt nice, den ser visserligen ut som en kvadrat när man ser den från sidan och en cirkel när man ser den uppifrån, men mönstret och texten är ingraverat i flaskan med laser! Det är en hel massa söta små grodor runt om på flaskan, vilket är Philippe Martins logga. Bara ifall vi skulle ha missat vem som gjort den så har han även satt loggan på träkorken också. Man kan aldrig vara nog tydlig! XD Påkostat vill jag lova, men det är som sagt inte varje dag som han släpper en fatlagrad absint.

 

Lagrad: 9 månader
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Den svagaste färgen jag någonsin sett på en lagrad absint, väldigt svag. Hade man buteljerat den i en smalare flaska är jag inte säker på hur mycket färg man kunnat se. Louchen är inte heller särskillt imponerande, svag till medelmåttig och det krävs inte mer än en del vatten innan den blir svagare. Typ som vitt vin? Inte en bra start.

 

Doft: Ur flaskan luktar det typ vitt vin, kanske lite honung. Inte uppskattat. Ur glaset är doften väldigt sur men det finns lite romersk malört här också. Är inte säker på att det finns romersk malört i destilleringen, men det är vad jag tycker det luktar. Med vatten kommer lite tvål men fortfarande mest vitt vin. Inte en bra fortsättning.

 

Smak: Här fanns det inte mycket smak, väldigt övervattnad, men ändå tydlig vinkaraktär. Med mycket socker smakar det nästan ingenting annat, sorry, can´t do any better than that. Inte ett bra avslut.

 

Sammanfattning: Wow, absintfontänen behövde inte slita ut sig här inte. Philippe Martin har verkligen klantat sig här tycker jag, jag förväntade mig en muterad tiger och fick en undernärd kattunge. Det känns som fel val att använda fat som använts till vin och man kände verkligen vinkaraktären här, snudd på att man misstänker att det där fatet inte var helt tömt när han fyllde på det med absint. Det slog mig inte för än nu att Bacchus är namnet på vinets gud så att det var vinsmak på det här kanske inte borde ha kommit som en överaskning. Med tanke på vad mr. Martin ska ha betalt för den här så känner jag mig nästan lurad, även om jag inte betalade en krona själv. Brorsan som nyligen lärt sig uppskatta vin fick dock ett smakprov sist han var här och där verkade den gå hem bättre. Det här slår mig som en absint för hardcoreälskare av schweiziska bleues. Totalflopp för mig, en ensam fe i betyg.