Absinthe - The Green Fairy

 

Det här namnet tänker jag inte ens försöka uttala. Receptet är baserat på samma som "La Clandestine" som jag inte har smakat än, och i receptet används 10 olika örter. Den är lite starkare än vad som är traditionellt för en le bleue (72%) vilket ska ta lite från den lena texturen, men ska istället ge tydligare aromer. Jag vet inte om jag tror på det, jag tycker att ofta när det blir mycket alkohol så sticker det bara i näsan på mig.

 

Flaskan är av genomskinligt glas och har en väldigt tråkig form, många gånger kan en väldigt simpel design bli väldigt fint men inte i det här fallet. När jag tar mig tid att titta på etiketten så är den inte helt dum (jag gillar speciellt de alkamiska flaskorna) men när jag plockar upp flaskan går den mig helt förbi och får inte flaskan att kännas speciellt inbjudande där den står bland alla de andra.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blance
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Fullkomligt genomskinlig. Redan från första droppen får vi lite louche och efter 2 delar vatten har jag en av de tjockaste dimmorna jag någonsin sett! Le bleues har åtminståne den fördelen ;P

 

Doft: Fantastiskt, den sura doften som kommer från alla le bleues *suck*. Men här känner jag faktiskt både anis, malört och fänkål också vilket faktiskt var en rejäl förvåning, inte vad man brukar hitta hos en le bleue. Glaset får den sura lukten att bli ännu starkare och det finns gott om alkohol. Det gräddiga som brukar vara den enda fördelen med le bleues syns inte röken av. Med vatten känner jag främst... fänkål O.o Här finns även anis men fänkålen dominerar. Över lag blir doften mycket svagare efter vattnet.

 

Smak: Interesting, här hittar vi både anis och malört med en mycket len textur, inget spår av det sura eller gräddiga som jag kommit att förknippa med de vita/blå absinterna! Tyvärr klarar den inte så mycket vatten som jag använt, den har blivit rätt övervattnad och det gör att sockersmaken är väldigt tydlig.

 

Sammanfattning: Om Esmeralda är en verte som smakar som en blanche så är la Capricieuse en blanche som smakar som en verte. Inte en jätteintressant verte men ändå, smaken är väldigt basic och inte så komplex. Jag var väldigt skeptisk i början men la Capricieuse visade sig va en trevlig överaskning. Såklart hamnar den inte uppe i toppen bland de bästa, men den var ivf medelmåttig och jämfört med alla andra schweiziska le bleues som jag smakat så är det top notch! Den får 2,5 i betyg, verkligen inte dåligt för en le bleue!