Absinthe - The Green Fairy

Eftersom vi presenterade Neuzeller Abbey-destilleriet förra veckan är det väl lämpligt att smaka på vad de har att erbjuda kan jag tycka. Vi börjar med deras flytande guld: Absinthe Calendula. Ringblomman har länge använts som medicinalväxt och nu tyckte Neuzeller Abbey-destilleriets Nico Petri att det var dags att ringblomman fick vara en del av absintkulturen också. Om jag inte har fattat det här fel så är "calendula" det latinska namnet på ringblomsfamiljen, på engelska tydligen "worry flower". Feel free to correct me if I´m wrong.

 

 

 

Den kommer paketerad i en väldigt ståtlig flaska, jag har liksom fastnat för de korta, tjocka och runda för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ringblomma på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är en riktigt gul amber, som väl mogna citroner och ljus honung. Inte speciellt klasiskt men en väldigt fin färg non the less. Louchen blev jag däremot inte lika imponerad av, den är mycket svag och det mesta jag ser är oil-streaks och efter 3 delar vatten har den nått sin väldigt blygsamma topp. Dock är den fortfarande väldigt gul vilket jag ändå tyckte kändes nice, nu ser den nästan ut som ett glas riktigt gult råmjöd.

 

Doft: Doften som utlovats var anis, malt, lakrits, honung och kola. Jag kan hålla med om lite honung när jag luktar från den öppnade flaskan, men i övrigt känner jag blommor (lär ju vara ringblommor då) och rapsolja. En väldigt speciell doft för att vara en absint. När jag häller upp en skvätt i mitt Glencairn-glas känner jag bara alkohol, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är på 72%. Jag låter den stå ett tag men har forfarande svårt att hitta något annat än alkoholen som sticker i näsan. 2 delar vatten lockar fram citrusnoter, en del vatten till ger en helomvändning och plockar istället fram gröna, bäska aromer, och efter 4 delar vatten känner jag mest isop.

 

Smak: Hm, det här var en av de bäskare varianterna. Smaken är inte speciellt stark och den känns ganska raspig på tungan. Ringblommorna är inte svåra att hitta, men den typiska absintkaraktären lyser verkligen med sin frånvaro och jag känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Av doften att dömma verkar det här vara en absint som kan variera en del beroende på hur mycket vatten man tillsätter, jag får experimentera lite med det senare. Nog får jag säga att det var ett nytt och intressant experiment mr. Petri bjöd oss på, men jag tycker inte att genomförandet blev speciellt lyckat. Doften var visserligen väldigt intressant, men louchen drog ner den och den bristande smaken, raspiga texturen och tydliga bäskan gjorde det hela till ett magplask för min del. Ändå har den vunnit guldmedalj i World Spirits Award 2011. Tyskarna och fransoserna har uppenbarligen ganska olika uppfattning om vad en absint ska vara, och jag tenderar att hålla mig till fransosernas läger. Ledsen Tyskland, det kommer nog aldrig bli vi. Calendula får 1,5 gröna féer i betyg av mig.