I slutet av 2017 hittades 2 flaskor av världens äldsta absint (läs mer om det
här), en gick till
absintmuseet "Maison de l’Absinthe" i Môtiers, Val-de-Travers. Den andra öppnade man och absintälskare runt om i världen fick chansen att buda på ett smakprov av den här oerhört speciella absinten. Martin Zufanek var en av de lyckliga få som lyckades lägga vantarna på ett smakprov. Han bestämde sig för att försöka göra en reproduktion av den och begav sig till något fancy absint-arkiv där han hittade orginalreceptet. Dock var det inte så utförligt utan verkar mer ha varit en lista på ingredienserna. But a list of ingredients doesn´t a recipe make, man behöver veta hur de ska användas också. Men när den nationella byrokratin inte räcker till får man använda sina kontakter i "the global absinthe underground". Låter så fruktansvärt mafioso, eller kultaktigt! XD Genom vänner till samlare till absintnördar and so on lyckades Martin komma i kontakt med en av Dubieds ättlingar som hade hela receptet, inklusive utförandet. Kan inte tänka mig vad han köpte det för, efter det och smakprovet av orginalet lär han ha behövt sälja sin själ för att inte hamna på gatan kan jag tänka O.o Hibbedi habbedi ho, et voilá: där har vi en absint inspererad av den absolut första komersiellt sålda absinten!
Man har valt att använda en neutral alkoholbas, precis som i orginalreceptet. Man använder också en annan färgningsmetod än man brukar, men de beskriver inte hur den skiljer sig. Faktum är att han berättar att hela tillverkningsprocessen skiljer sig från det som idag anses traditionellt. Gött tycker jag, det visar att det inte bara finns ett sätt att kamma en åsna. Avslutningsvis har man lagrat den på ekfat några månader innan den buteljerats och skickats ut för världen att avnjuta.
Egentligen tror jag att namnet är en loop, det borde vara "Dubied --> 1798 --> Zufanek --> 2018 och sedan tillbaka till Dubied igen", som ni ser på etiketten här ovan. Tydligen ska det vara en bit av orginalreceptet där på framsidan också. Jag måste säga att jag är lite besviken på Zufanek, jag vet att etiketter inte är deras starkaste sida (till skillnad från innehållet i flaskorna) men den här var nog den tråkigaste hittills. De har en rekreation av världens äldsta kända absint och de gör en så överförenklad etikett i gult tema. Var är lyxen? Var är allt det överflödiga krimskramset? Var är barocken? Jag hade velat ge den till Ted Breux istället och se vad han hade hittat på. Sen gör inte flaskan, som ser ut som en silo med skruvkork, upplevelsen några tjänster. Jag hoppas, och tror, att innehållet är riktigt bra istället!
Dubied 1798 var en limited edition som endast gjordes i 220 liter (440 flaskor), lika många som åren sedan absinten tillverkades. Egentligen är det väl 221 år mellan det att den upptäcktes tills det att Zufanek fick sitt sample, men det klingar inte lika bra. Man kan ju inte skriva 222 heller eftersom det bli för uppenbart att det inte är 222 år emellan, men 220 är fortfarande en jämn och fin siffra och det dröjde ju till 2018 innan man gick ut med vad man hittat (även om flaskan faktiskt hittades i slutet av 2017). Vidare ÖPPNADE destilleriet 1798, vad jag vet finns det inga bevis för att just de flaskorna man hittat är från just det året, men jag hänger upp mig på fel saker här, let´s move on. Jag vet hur bra Zufaneks absinter är och tänkte först köpa 3 flaskor: en att dricka nu, en att spara och dricka sen samt en att spara och sälja vid något bra tillfälle. Men ibland hungrar plånboken och naturligtvis sålde den slut på några timmar så det var inte lönt att vänta tills man fick nästa lön. I slutändan blev det alltså bara en flaska för mig.
Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien
Färg och Louche: En väldigt guldig verte, men det är en verte. Mer gula nyanser är bruna eller bärnsten. Efter en del vatten har jag bara fått tunga oil-streaks som lägger sig på botten, efter 2 delar vatten har nedre halvan av glaset blivit grumlig och efter hela 3 delar vatten har den medeltjocka dimman spridit sig i hela glaset.
Doft: Doften är väldigt Zufanek, hade inte förväntat mig det, med den neutrala basspriten, udda tillverkningsprocessen, komplicerade färgningen och urgamla receptet trodde jag den skulle vara betydligt mer annorlunda. Ur flaskan är doften en söt parfym av lakrits som helt saknar alkohol. När absinten kommit över i glaset blir den grovare, inte alls den lena parfymen den var innan, men den blir snabbt mjukare och rundare när den fått stå ett tag. Efter jag droppat i det mesta av vattnet har de olika nyanserna mattats av rätt mycket och kvar är främst anisen, malörten och lite fänkål.
Smak: Klen jämfört med de andra absinterna från Zufanek. Det är mer malört och anis än fänkål här tror jag, inte så mycket andra nyanser. Den hade gjort sig bättre med mindre socker, ska minnas det till nästa gång. Texturen är inte direkt len, men den är inte stickig. Kan tänka mig att den är bättre om jag skulle låta den stå ett år.
Sammanfattning: Tråkigt nog får man nog säga att Zufanek gick lite bet på den här. Den intressantaste absinten men den tråkigaste förpackningen och plattaste smaken. Ändå är den helt ok, men jag hade så mycket högre förväntningar på den här absinten. Jag tänkte först kanske att det var den neutrala alkoholbasen som gjorde den mindre intressant men jag kan helt klart känna igen den som en Zufanek-absint så är inte säker på att det är fallet. Den är helt klart den sämsta av Zufaneks absinter (även om Martin tycker att det är den bästa han gjort), men den är ändå bra, bara inte så utstickande. En sak är ivf säker, provet som Martin Zufanek fick lär INTE ha smakat så här. Även om de lyckats få till en kopia av vad den smakade som när den var nygjord så är det svårt att tänka sig vad över 200 år i en flaska kan göra med den (kanske kan fråga Anden från Aladin). Kanske kommer Dubied 1798 bli bättre med åren, men jag har väntat länge nog med att resensera den här, idag får Zufanek sin första 3:a från mig. Är ganska nöjd ändå att jag inte köpte mer än en flaska.
