Absinthe - The Green Fairy

Source: absinthes.com

Min första absint från Zufanek-destilleriet och därmed min första tjeckiska absint, väldigt spänd på det här! St: Antoine är döpt efter orten där den tillverkas. Den är baserad på ett franskt recept och är destilleriets första absint. Den är även certifierad som ekologisk, något som verkar bli poppulärare med tiden i min uppfattning.

 

Även här har vi en 100% naturlig produkt destillerad och helt utan konstgjorda färgämnen, smakämnen, konserveringsmedel eller sötningsmedel. Jag var lite orolig i början om man verkligen skulle ha brytt sig om de grejerna, jag vet ju hur de gillar att drick sin absint i Tjeckien (den "tjeckiska ritualen" är när du tänder eld på absinten).

 

Flaskan som ni ser här över hör till en av de senaste buteljeringarna, tidigare såldes den i flaskor av genomskinligt glas, flaskor som ALANDIA fortfarande använder på sin bild. Den väldigt enkla, och något tråkiga, knubbiga cylindriska flaskan är en genomgående design för alla Zufaneks absinter. I don´t care much for it.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En naturlig olivgrön färg, små stänk av brunt tror jag också. På egen hand en väldigt fin färg, men när den ställs mot en betydligt klargrönare absint så lyser de svaga bruna nyanserna tydligt igenom och den känns inte lika... ung? En hyffsat fattig louche, men jag har sett värre, full efter ca 2 delar vatten. Till råga på allt så ser jag att det finns en liten sedimentsamling i botten av flaskan, den tycker jag inte ska vara där.

 

Doft: Well, här finns fänkål som är absolut tydligast (något som känns tydligast ur flaskan) men även spritpenna (något som känns tydligast i glaset). Även det väldigt bäska från Quarantaine som jag fortfarande inte vet vad det är. Det finns även en ganska sur lukt som jag tror kommer från alkoholen, men det sticker inget i näsan här vilket är bra. Det blir intressantare när vattnet tillsatts, då kommer nyanserna fram bättre. Förutom fänkålen har vi malört, en blyg anis som inte vågar visa sig så mycket och den där anonyma bäskan. Doften har blivit rundare och den sura lukten har mattats av. Jag vill inte på något sätt säga att doften har blivit svagare med vattnet, men troligtvis inte så mycket starkare heller.

 

Smak: Här var det gott om smak, och kanske tydligast är malörten. Inte jättemycket anis utan lite mer fänkål. Precis lagom mycket av det bäska utan att vara otrevligt på något sätt och längst bak i bakgrunden finns en svag hint av vad som nu är så framträdande i Emile 68. VÄLDIGT len också, det gillat jag!

 

Sammanfattning: Jag måste säga att Antoine klarade sig riktigt bra, och dess största styrka är balansen. Det bäska från Quarantaine är i den en nackdel, men här var det precis lagom mycket. Även Emile kan kännas något överväldigande med sin speciella smak men här fanns den med lagom mycket för att göra upplevelsen speciell. Lite mer malört än jag hade önskat och det är inte väldigt utstickande, men den är som sagt väldigt välbalanserad och riktigt len och god, skulle absolut rekommendera den! Kan även tillägga att den säljs till ett riktigt ok pris: €35 hos ALANDIA och $42 hos absinthes.com. Känner mig inte osportsligt generös om jag ger den en 4:a faktiskt, ett bra sätt att börja det nya året på!