Absinthe - The Green Fairy

Jag vet att jag säger det ofta, men idag vill jag dela med mig av en VERKLIGT speciell absint, den enda i sitt slag faktiskt... och det är en av mina egna! Som du kanske vet vid det här laget så fick jag möjligheten att i samband med min 30-årsdag göra några egna absinter hos Magnus på Uppsala Destilleri. Det blev 7 st olika och en av dem var La Méduse Bleu. Namnet är franska för "Den Blå Grävlingen" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!

 

 

 

Absinten är gjord på 8 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och pepparmyntan har jag plockat själv, men eftersom det blev lite sent påkommet hann jag inte odla några fler örter och de övriga är alltså köpta (från Sverige och andra länder). Men det som är absolut mest utstickande är givetvis den blå färgen, men den tänker jag såklart inte tala om hur jag fick. Jag kan ivf säga att den är naturligt färgad, och nöj dig med det.

 

 

 

Flaskan är en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt så färgen kommer mattas av så småning om. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med grävlingsmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med blått vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: True Blue
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: En hitills unik färg på en absint, en riktigt djupt mörkblå färg som i vissa ljus nästan gränsar till lila nyanser. Louchen är tyvärr mycket svag, mer oil-streaks än dimma och når sin topp efter knappt 3 delar vatten. Louchen har nu en ljusblå färg, ungefär som himlen utanför mitt fönster.

 

Doft: Ur flaskan känner jag en hel del malört och en lite earthy noter från den hemliga ingrediensen. Den förändras egentligen inte så mycket när jag hält upp den i glaset, blir bara lite surare, och även efter jag tillsatt vatten så är det malörten som dominerar. Över lag väldigt nice tycker jag, även om den inte är så nyanserad.

 

Smak: Mmm, kraftig smak av malört, men tack vare den stora mängden romersk malört så är inte bäskan riktigt så stor som den kunnat vara. Det är bra. Jag har nog använt lite för mycket av den hemliga ingrediensen som ger en ganska distinkt karaktär till absinten. Smaken är stark, len och sitter kvar länge.

 

Sammanfattning: Den svaga louchen var lite av en let-down för mig, troligen kommer de andra absinterna att följa samma mönster på den punkten. Som sagt blev det nog lite förmycket av den hemliga ingrediensen, jag gillar när det är mycket smak, tydliga karaktärer och starka färger, men till nästa gång får jag nog backa lite här. Den är ändå inte helt dålig för att vara första försöket, och att den är naturligt blå är ju fruktansvärt spännande tycker jag! Den får ett medelmåttigt betyg på 2,5 gröna féer.