0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Efter förra veckans toppbetyg ser jag verkligen fram emot att testa nästa absint i Aymonier-destilleriets serie av malörtsbomber. Can lightning strike twise? Tyvärr finns det inte så mycket att säga om den här absinten, även denna är tung på malört, sparsam med anisen, mycket sparsamt färgad och kommer i en "ölflaska" som jag önskar att de ville byta ut. Det här är föresten den mildaste av Aymoniers absinter, alkoholmässigt sett. Ska bli intressant att se hur det påverkar smaken, so without further ado, nu korkar vi upp!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som sagt har den färgats med en liten del växter, men jag ser ingen färg i min flaska och jag ser ingen i mitt glas, därför lägger jag den bland de andra blanches som jag har. Sen är det fritt fram att inte hålla med om det. Louchen vinner tyvärr inte heller några priser, först ser vi svaga oil-streaks och sedan träder en tunn, tunn dimma fram. Den når sin prime relativt tidigt, endast en del vatten behövs, och sedan kommer oil-streaksen tillbaka.

 

Doft: När jag öppnar flaskan känner jag malört, damm och en ovanligt stark doft av alkohol, trots att den bara ligger på 55%. Ur glaset har vi inte så mycket mer än alkohol, är dock säker på att den kunde ha utvecklats lite mer om den fått stå längre. Efter 2 delar vatten börjar det äntligen hända saker, citrongräs! Senare kommer tvål som snart går över i en blommig parfym. När den är spädd med det sista av vattnet har doften dock börjat avta.

 

Smak: Texturen är väldigt len och den har fortfarande mycket smak, även om doften avtagit. I början känner jag en ganska tydlig bäska, trots allt socker, senare hittar jag bland annat kockos och en gång när jag drack den här hittade jag sega råttor också O.o När jag sväljer den får jag fram en ganska blommig karaktär och eftersmaken som dröjer sig kvar på tungan är rätt bäsk. Den här mådde bra av en del socker enligt mig.

 

Sammanfattning: Idag flyger det inga gnistor, inga sprudlande hormoner och inga smatterband i byxorna. Den är väldigt god, men den är inte spot on. Louchen och doften känner jag svek mig och eftersmaken är inte lika god som de andra absinterna från Aymonier har bidragit med. Kanske skulle den ha haft en halv del mindre vatten? Det är verkligen ingen dålig absint, men ska jag köpa någon mer från Aymonier så kommer det nog inte att bli den här. Ingen 5-poängare idag, men liktväl en 4:a.

 

Absinthe la Loulette

2 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Ännu en absint från Aymonier-destilleriet! Hittills har de inte svikit mig så jag hoppas på en riktigt bra till här. La Perchee ska vara extra tung på malört och har beskrivits som en "malörtsbomb". Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det, vanligtvis är inte malörtstunga absinter min grej, men malörten har varit tydlig i de två tidigare absinterna från Aymonier och det har ju varit riktigt tasty.
 
 
 
Precis som de tidigare kommer även den här absinten i en "ölflaska" med skruvkork i plåt. Bilden på den här etiketten föreställer en bergstopp, en del av de Schweiziska alperna? Jag råkar veta att destilleriet ligger nära den fransk-schweiziska gränsen, så jag tänker mig Mayra eller Francois gå ut med ett stafli, målarduk och penslar, ställer sig bland fruktträden och målar en bit av den underbara miljön de bor i. Kanske är det en lite romantiserad bild, men det är väl lite skitsamma. Nu tycker jag att det är hög tid att testa den här malörtsbomben!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: I flaskan på bilden här över har den en svag grön färg, men i flaskan jag har ser jag ingen skillnad på den och vattnet som jag tillsätter. Sorry, men jag menar att absinten jag har i mitt glas är en blanche, så vi slänger in den i den kategorin, även om det känns lite fel. Louchen är lite under medeltjock och har mycket oil-streaks i sig. Det krävs inte så mycket vatten heller för att locka fram den och den är full efter 2 generösa delar vatten.

 

Doft: Det här är en väldigt angenäm doft, väldigt fräsh! Vi har tydlig malört, men utan att vara tvålig, mer som malörten luktar när man maler den. Den har lite mynta också, men inte mycket, bara tillräckligt för att sätta en fräsh underton. När jag häller upp den i glaset ändras dock doften väldigt tvärt. Vi har fortfarande malört och mynta, men här finns även svartpeppar och en sur karaktär som får mig att tänka på nyrensad abborre (vilket är konstigt eftersom abborre inte är sur) O.o Jag antar att det har med alkoholen att göra. Vattnet får den att öppna upp sig och plötsligt fylls rummet av malört, men även mynta, svartpeppar, lite anis och fänkål och en lite ynka bit kol.

 

Smak: Mmmmmmmm, mycket malört, men ändå lite gräddig. Alkoholen sticker lite på tungan men den är ändå väääldigt len. Tror jag känner en del kokosnöt också? Smaken är stark vilket gör att det räcker med små sippar och den dröjer sig kvar på tungan långt efter att jag har svalt den.

 

Sammanfattning: The wormwood is strong in this one, både i doft och smak! La Perchee är en fullkomligt lysande absint med många nyanser, Aymonier-destilleriet visar återigen att de vet vad de håller på med och att de har absinter i världsklass! Det här är en absint med lite högre literpris, men ooh vad den är värd det. Den dansar tango på min tunga och smaklökarna stampar takten! Det är en absint du sätter dig ner med när du har gott om tid, tar små sippar och låter den ligga kvar länge i munnen innan du sväljer. Är du som jag kommer du även uppskatta eftersmaken och det kommer bli långt mellan sipparna. En mycket bra absint att varva ner med. Damn it, blir sugen bara av att skriva om den, går och tar mig ett glas till ;) Definitivt en absint jag kommer att köpa fler av! Från början gav jag den bara 4+++++ men efter mitt tredje glas sprudlar occytocinet som en supernova i hjärnan och fempoängaren är ett faktum!

 
 

Absinthe la Perchee

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom förra veckans absint blev sån hit så tycker jag att vi fortsätter på Aymoniers absintseria, och idag har vi Sans Frontieres på bordet. Om Google Translate är något att gå på så är namnet franska för "Utan Gränser". Jag är lite nyfiken på varför man valt att döpa den till det, kanske har det något att göra med att destilleriet ligger så nära den schweiziska gränsen?
 
 
 
Absinten kommer i samma (rätt tråkiga) "ölflaska" med skruvkork som resten av destilleriets absinter. Den här gången domineras både bilden och ramen av malört, ifall vi skulle glömma vad vi dricker liksom ;P Jag tycker bilden är helt ok, men som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att buteljera en sån här kvalitetsprodukt på en sån här tråkig flaska. Det hade varit värt de extra kronorna det skulle kostat att använda en annan flaska som belyser kvaliten lite mer.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som ni ser på bilden här ovan är den inte kristallklar, men det jag har i min flaska är lika färglöst som vatten så både jag, ALANDIA och absinthes.com räknar den som en blanche. Det är dock konstaterat att man har använt en liten del färgningsväxter, jag gissar att det var mer för smaknyansernas skull än för färgen. Ju starkare färg desto mer anis behövs för att väga upp och hålla den fräsch, och det är inte mycket anis i den här. Louchen är inte jättetjock, under medel skulle jag säga, men den börjar utvecklas från första droppen vatten och är fördig efter runt 2 delar vatten.

 

Doft: När jag skruvar av korken känner jag främst fänkål, men det finns malört där också. Inte så mycket anis. När jag hält upp den har vi som förväntat en del sur alkohol, men det som dominerar mest är malörten. Lite fänkål får jag fram också, anisen är fortfarande frånvarande. Tyvärr ändras inte doften så mycket när jag droppar i vatten, fortfarande mest malört och lite gurka. Men nu exploderar doften verkligen av kraft och tar ett språng upp ur glaset! Den mattas av fram mot slutet, men de första dropparna gjorde verkligen all skilnad i världen!

 

Smak: Wow, den här smaken var speciel! Först dominerar malörten, sen går den över i något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på, sen vidare till kokos bodybutter när jag sväljer och efter det sitter en eftersmak kvar av vaniljglass! Gud vad schizo! Smaken är riktigt kraftig och nyanserad trotts vattnet och eftersmaken sitter kvar länge på tungan. Tydligen ska inte smaken vara så nyanserad utan fokusera starkt på malörten, men jag tycker att jag hittar nyanser så det räcker.

 

Sammanfattning: Det är lite sorgligt att se det tomma glaset, Aymonier viste vad de gjorde när de gjorde den här absinten. Precis som den förra får jag väl säga att den här har själ, alltså är nyanserad, potent och intressant. Och väldigt väldigt god! Den svaga färgen i den tråkiga flaskan ger tyvärr ett intryck av låg kvalite tycker jag, men man ska inte dömma hunden efter håren och det är något jag verkligen blir varse efter att ha smakat på den. Grattulerar Aymonier, ni höjer er ett halvt poäng sen förra absinten, 4,5 gröna féer är ni absolut värda!

 

Absinthe Sans Frontie...

2 Läs mer >>
Då var det den där tiden på året igen då: februari, och det är dags för min vita månad. Nu väntar alltså 29 dagar helt utan alkohol, en årlig tradition som jag gör varje år av ren princip för att bevisa för mig själv att jag inte har problem med alkohol. Att kalla det en utmaning är lite att ta i känner jag, det brukar aldrig vara något problem och februari går förbi ganska snabbt. Men som sagt, det är en principsak.
 
 
 
Den vita månaden slutar på USA:s nationella absintdag (datumet då absint blev lagligt igen) och de senaste åren har jag köpt några speciella absinter att avnjuta som ett firande till den Gröna Fén och att min vita månad är över, men i år kommer jag inte ha något speciellt att korka upp. Till viss del för att plånboken behöver få vila och tjocka på sig lite, dels för att det inte finns så många intressanta absinter just nu som jag känner mig sugen på. Som vanligt har jag dock redan skrivit ett helt gäng recentioner i förväg så det kommer att fortsätta publiseras inlägg varje vecka, även fast jag inte dricker. Så, det återstår väl bara att sätta lås på vitrinskåpet, göra en notering på 5:e mars i almanackan och ladda med några goda teer istället!
 
 
 
Santé!

Uno mas!

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det var länge sedan jag resenserade en absint från Aymonier-destilleriet, men nu är det äntligen dags igen vilket jag är väldigt förväntansfull över. Det här är deras första verte, även om färgen är väldigt tunn. Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk: den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen eller sötningsmedel, och är desutom ekologisk. Paret Mayra och Francois Aymonier gör absinten på ett hantverksmässigt sätt i små batcher och odlar alla örter själva, med undantag från anisen.
 
 
 
Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, vet inte vem som har gjort den dock. Den föreställer några bönder och deras häst på den franska landsbygden, bilden är inramad av ett malörtsmönster. Som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt och sedan buteljera den på en sån här tråkig flaska. Samtliga av Aymonier´s absinter har en ganska fet prislapp, men jag tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, jag är fortfarande sugen på att prova den!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den här absinten har liiiiite mer färg än många sina syskon, men när jag håller upp flaskan och tittar i motljus så är det knappt att jag ser något. Flaskan ser nästan tom ut när ytan gömmer sig bakom etiketten. Men den får hamna i vertekategorin, med lite tyst protest från mig. Louchen börjar med oil-streaks men går sedan över i en svag dimma som blir ännu svagare efter 2 delar vatten.

 

Doft: Den öppna flaskan bjuder mest på malört, men har en svagt rökig not också. Jag skvätter upp lite i glaset och som så många gånger förr är alkoholen den dominanta doften, dock inte sur som den har varit med andra absinter. Lite vatten tar fram främst malörten, men droppar vi i lite till kommer både anis, mynta och citrus. Jag inbillar mig till och med att jag känner lite päroncognac >.<

 

Smak: Här var det mycket smak vill jag lova, sockret framhäver smakerna på ett bra sätt och gör sig mycket bra med den här absinten. Smaken är komplex och välbalanserad men med malört i förgrunden. Jag tycker mig känna lite smörig kokos också O.o Texturen är väldigt len, nästan oljig.

 

Sammanfattning: Ingen dålig fortsättning för Aymonier, den här absinten smakar som en absint "ska smaka". Jag skulle säga att den har själ, och med det menar jag att den har mycket smak och doft och är nyanserad. Bortsett från den tråkiga flaskan, svaga louchen och nästan ickeexisterande färgen är produkten riktigt bra. Den är en absint med lite högre literpris, men det skulle jag säga att den är värd! En 4 i betyg är inte att överdriva, bravo Aymonier!

 

Absinthe la Faucille