Absinthe - The Green Fairy

Source: absinthes.com

Det var länge sedan jag resenserade en absint från Aymonier-destilleriet, men nu är det äntligen dags igen vilket jag är väldigt förväntansfull över. Det här är deras första verte, även om färgen är väldigt tunn. Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk: den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen eller sötningsmedel, och är desutom ekologisk. Paret Mayra och Francois Aymonier gör absinten på ett hantverksmässigt sätt i små batcher och odlar alla örter själva, med undantag från anisen.

 

 

 

Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, vet inte vem som har gjort den dock. Den föreställer några bönder och deras häst på den franska landsbygden, bilden är inramad av ett malörtsmönster. Som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt och sedan buteljera den på en sån här tråkig flaska. Samtliga av Aymonier´s absinter har en ganska fet prislapp, men jag tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, jag är fortfarande sugen på att prova den!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den här absinten har liiiiite mer färg än många sina syskon, men när jag håller upp flaskan och tittar i motljus så är det knappt att jag ser något. Flaskan ser nästan tom ut när ytan gömmer sig bakom etiketten. Men den får hamna i vertekategorin, med lite tyst protest från mig. Louchen börjar med oil-streaks men går sedan över i en svag dimma som blir ännu svagare efter 2 delar vatten.

 

Doft: Den öppna flaskan bjuder mest på malört, men har en svagt rökig not också. Jag skvätter upp lite i glaset och som så många gånger förr är alkoholen den dominanta doften, dock inte sur som den har varit med andra absinter. Lite vatten tar fram främst malörten, men droppar vi i lite till kommer både anis, mynta och citrus. Jag inbillar mig till och med att jag känner lite päroncognac >.<

 

Smak: Här var det mycket smak vill jag lova, sockret framhäver smakerna på ett bra sätt och gör sig mycket bra med den här absinten. Smaken är komplex och välbalanserad men med malört i förgrunden. Jag tycker mig känna lite smörig kokos också O.o Texturen är väldigt len, nästan oljig.

 

Sammanfattning: Ingen dålig fortsättning för Aymonier, den här absinten smakar som en absint "ska smaka". Jag skulle säga att den har själ, och med det menar jag att den har mycket smak och doft och är nyanserad. Bortsett från den tråkiga flaskan, svaga louchen och nästan ickeexisterande färgen är produkten riktigt bra. Den är en absint med lite högre literpris, men det skulle jag säga att den är värd! En 4 i betyg är inte att överdriva, bravo Aymonier!