Absinthe - The Green Fairy

Eftersom förra veckans absint blev sån hit så tycker jag att vi fortsätter på Aymoniers absintseria, och idag har vi Sans Frontieres på bordet. Om Google Translate är något att gå på så är namnet franska för "Utan Gränser". Jag är lite nyfiken på varför man valt att döpa den till det, kanske har det något att göra med att destilleriet ligger så nära den schweiziska gränsen?

 

 

 

Absinten kommer i samma (rätt tråkiga) "ölflaska" med skruvkork som resten av destilleriets absinter. Den här gången domineras både bilden och ramen av malört, ifall vi skulle glömma vad vi dricker liksom ;P Jag tycker bilden är helt ok, men som jag sagt förut så tycker jag att det är synd att buteljera en sån här kvalitetsprodukt på en sån här tråkig flaska. Det hade varit värt de extra kronorna det skulle kostat att använda en annan flaska som belyser kvaliten lite mer.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymonier
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Som ni ser på bilden här ovan är den inte kristallklar, men det jag har i min flaska är lika färglöst som vatten så både jag, ALANDIA och absinthes.com räknar den som en blanche. Det är dock konstaterat att man har använt en liten del färgningsväxter, jag gissar att det var mer för smaknyansernas skull än för färgen. Ju starkare färg desto mer anis behövs för att väga upp och hålla den fräsch, och det är inte mycket anis i den här. Louchen är inte jättetjock, under medel skulle jag säga, men den börjar utvecklas från första droppen vatten och är fördig efter runt 2 delar vatten.

 

Doft: När jag skruvar av korken känner jag främst fänkål, men det finns malört där också. Inte så mycket anis. När jag hält upp den har vi som förväntat en del sur alkohol, men det som dominerar mest är malörten. Lite fänkål får jag fram också, anisen är fortfarande frånvarande. Tyvärr ändras inte doften så mycket när jag droppar i vatten, fortfarande mest malört och lite gurka. Men nu exploderar doften verkligen av kraft och tar ett språng upp ur glaset! Den mattas av fram mot slutet, men de första dropparna gjorde verkligen all skilnad i världen!

 

Smak: Wow, den här smaken var speciel! Först dominerar malörten, sen går den över i något annat som jag inte riktigt kan sätta fingret på, sen vidare till kokos bodybutter när jag sväljer och efter det sitter en eftersmak kvar av vaniljglass! Gud vad schizo! Smaken är riktigt kraftig och nyanserad trotts vattnet och eftersmaken sitter kvar länge på tungan. Tydligen ska inte smaken vara så nyanserad utan fokusera starkt på malörten, men jag tycker att jag hittar nyanser så det räcker.

 

Sammanfattning: Det är lite sorgligt att se det tomma glaset, Aymonier viste vad de gjorde när de gjorde den här absinten. Precis som den förra får jag väl säga att den här har själ, alltså är nyanserad, potent och intressant. Och väldigt väldigt god! Den svaga färgen i den tråkiga flaskan ger tyvärr ett intryck av låg kvalite tycker jag, men man ska inte dömma hunden efter håren och det är något jag verkligen blir varse efter att ha smakat på den. Grattulerar Aymonier, ni höjer er ett halvt poäng sen förra absinten, 4,5 gröna féer är ni absolut värda!