Absinthe l'Enjôleuse

Source: ALANDIA
 
 
 
Då var det dags för nästa absint i Les Parisiennes serien, har blivit relativt många av dem på senaste tiden. Även denna är lagrad på ekfat men jag hittar inga uppgifter om hur länge. Det verkar ivf lovande kan jag tycka, hoppas jag inte blir besviken.
 
L'Enjôleuse är franska och betyder ungefär "Förförerskan" och syftar på Diane de Clairbois, en dam jag inte känner till men enligt ARLANDIA fick hon blodet att stiga hos karlarna. Jag tänker mig La Belle Epoques motsvarighet till Jessica Rabbit och ser hur de franska gentlemännen får varghuvuden och slår sig i huvudet med en träklubba. Det intressanta är att när jag googlade Diane de Clairbois så hittade jag inget om henne, kanske bara är en lokal kändis i Frankrike?
 
Vid det här laget är du bekant med den tjusiga "mother of all bottles" som skulle kunna användas som ankare. Du vet också att man håller på att avveckla de här skönheterna eftersom bara flaskan väger mer än innehållet och det ger för höga fraktkostnader och för stor miljöpåverkan. Självklart är det Diane de Clairbois på den ovala etiketten, jus chillin´ an bein´ totaly fab. Är relativt säker på att även denna absint förseglades med vax tidigare men mitt exemplar var inte det.
 

Lagrad: Ja (vet inte hur länge)
Destilleri: Paul Devoille (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En väldigt brun verte, antingen har den inte förvarats ordentligt (skyddad från ljus) eller så är det den lagringstiden på fat som gett lite karaktär. Louchen är tjock, vilket alltid är lika trevligt, och den når sin topp efter ca 2,5 delar vatten.

 

Doft: Oh ho ho, den här var trevlig att lukta på! Flaskan bjuder på lite vanilj och multna löv, vilket låter som något jag kunnat förvänta mig från en whisky. När den var helt nyöppnad var doften betydligt skarpare, så jag är glad att den fick stå ett tag innan jag gjorde någon slutlig bedömning. När jag sedan häller upp absinten får den en fruktig cognacdoft och den ökar när jag tillsätter lite vatten. Påminner lite om Rebelle men inte lika överväldigande.

 

Smak: Lite stickig/skarp textur, inte så len som jag velat ha den. Huvidsakligen känner jag anis men det finns även lite vanilj och blött trä här, vilket vi såklart har lagringen att tacka för. 

 

Sammanfattning: Det här är nog den absinten jag tycker bäst om so far i Les Parisiennes serien. En nice louche, en nice smak och framför allt en nice doft, och den var inte lika svag som de tidigare absinterna i serien har varit. Förpackningen är alltid ett plus med dessa absinter. En lite strävare smak än jag föredragit och inte fullt så komplex som jag önskat. Hade man låtit absinten vila lite längre i sina fat hade den kanske gjort ett ännu bättre intryck kan jag tänka mig. Den hamnar i det där välkända området där jag känner att jag kan rekommendera den men troligtvis inte kommer köpa någon mer för egen räkning. 3,5 av 5 gröna féer får den ivf, och det är inte fy skam.

 

Kommentarer:

1 Maxim:

skriven

”Förförerskan” luktar verkligen förföriskt, men kan smaken leva upp till doften? Let’s find out!

Färg och louche : L’enjôleuse är tyvärr brun, då den är fatlagrad. Louchen är tjock och fin som sig bör.

Doft: En absint som luktar … cognac! Då vet vi vilken sorts fat den har lagrats i. Doften är väldigt söt och varm.

Smak: Jag tycker att den är otroligt lik Heritage: samma kryddiga beska som befinner sig i smakernas centrum, dock är den lite mjukare, kanske tack vare druvalkoholen och fatlagringen. Någon cognacssmak (eller åtminstone en nyans av den) har jag inte kunnat identifiera.

I övrigt känns det som att Heritage är en billigare kopia av L’Enjoleuse. Men varför är Heritage brun, om den inte är fatlagrad?

P.S. Var det verkligen lönt att offra den vackra gröna färgen för att få L’Enjôleuse att lukta cognac?

Kommentera här: