0 Läs mer >>
 
 
Idag beger vi oss till Skottland, Royal Deeside och till Cairingorm nationalpark! I utkanten av parken, omgiven av åkersmarker och skog, beläget på den östra stranden av den "förlorade" Loch Auchlossan! Loch Auchlossan är "förlorad" för att man tömde den under andra världskriget, så nu verkar det inte som att det finns någon sjö kvar. Jag är tämligen säker att det är härifrån destilleriet tagit sitt namn.
 
 
 
Destilleriet startades av Peter Dignan och Richard Pierce under 2017, alltså ett väldigt ungt destilleri, men jag la vantarna på min första flaska från dem redan under 2018. De gör allt själva, destillerar, buteljerar och paketerar. De har ett litet vindkraftverk, solpaneler och driver pannan på biomassa. Det här tillsammans med destilleriets placering får mig att tänka på en skotsk och miljövänlig version av tomtens julverkstad (det gömmer sig säkert någon enhörning eller kelpie i något hörn också). De använder sig av en 500 liters iStill (låter som något Steve Jobs har designat XD) men även tre mindre, traditionell kopparpanna för mindre batcher. Tillsammans lyckas de pumpa ut inte mindre än 40 000 liter sprit per år. Där sprack min föreställning om tomtens julverkstad vid en enhörningsskog lite grann. Någon som har sett Shrek 2 när de kommer till the Fairy Godmothers stuga?



Destilleriet har gjort följande absinter:
 
  • Murmichan
  • Murmichan - Auld Alliance Edition
 
 
 
Hemsida: https://lostlochspirits.com

The Lost Loch Distill...

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag avslutar vi vår genomgång av Neuzeller-destilleriets absinter, och vi gör det med den mest klassiska av dem alla: Absinthe Viridis. Tyvärr verkar det inte finnas så mycket att säga om den, den har ingen speciell blomma som gör den till ett spännande experiment utan är färgad med traditionella örter. Flaskan är densamma som de andra har, kort och knubbig och väldigt fin. Skruvkork i metall och en ganska neutral etikett utan bilden som funnits på tidigare batcher. Lika bra vi dyker in och ser vad det är vi har här.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är mycket svag i min flaska, en ljus gran med lite gult i. Kommer att tänka på en päronsaft som jag drack när jag var liten, ni vet de där som kommer i 1 dl tetror. Louchen är svag, men lite starkare än Malvales som jag testade förra veckan, och den når sin höjdpunkt efter 3 delar vatten.

 

Doft: Flaskan bjuder på både örtiga och fruktiga dofter, samt lite fermenterad mjölkört (plötsligt blev vi väldigt specifika). Jag hittar inget av malörten, anisen eller fänkålen O.o Efter att ha lagt sig till rätta i glaset utvecklas doften lite mer: nu hittar jag istället tapetklister och färsk frukt, fortfarande inget av den heliga trion och inte ens överväldigande alkoholångor O.o Med vattnet kommer dock de dofterna jag är van vid, allt vad tapetklister och fermenterad mjölkört heter försvinner och ersätts istället av malört, anis och isop. Jag tror vi har en del romersk malört här också.  

 

Smak: Smaken är mild och inte speciellt spännande, sockret tar över och det sticker bak på tungan och i svaljet. Jag vet inte vad jag känner först (inte så mycket), men fram mot slutet kommer lite päron och i eftersmaken hittar jag romersk malört, både sött och bittert alltså.

 

Sammanfattning: Hur dessa absinter lyckas vinna priser förstår jag inte, den här har vunnit guldmedalj i World Spirit Award 2010! Inte heller denna var någon hit och den fångade inte mitt intresse alls. Den har inget som gör att den sticker ut från mängden, louche och färg är svag, smaken är klen och den kostar lite mer än jag egentligen ville lägga på den. Tyskland, varför gör du det så svårt att tycka om dig? Det käns som att vi slutar den här serien med, inte ett magplask, men lik väl en kanonkula som stänker ner dommaren, samtliga åskådare och deras förkrymta nakenhundar. Viridis slutar på en 2:a i betyg.

 

Absinthe Viridis

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Let´s continue with the Neuzeller absinthes, shall we? Idag plockar vi fram nästa lilla flaska ur vitrinskåpet, den som heter Malvales. För den av er som kan er latin vet att malvales är det latinska namnet för hibiskus, en inte helt ovanlig växt att färga rouges med. Dock verkar det vid första åsynen som att något har gått snett med färgningen här om man använt hibiskus.
 
 
 
Flaskan är ivf fortfarande charmig, den kommer i den korta, knubbiga flaskan som de andra absinterna från Neuzeller-destilleriet och har egentligen en likadan etikett, fast med ett annat namn såklart. Även här har man valt att ta bort bilden som fans med på de tidigare versionerna vilket ökar intrycket av en gammal apotekarflaska. Den har en skruvkork i metall, inte lika charmig som naturlig kork (eller fake-kork) men det finns säkert en tanke bakom det.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Det är jättesvårt att säga vad det är för färg på den här absinten, den har nyanser av både rött, gult och grönt tycker jag, vilket blandar sig till någon typ av brun färg (se första bilden). Tidigare batcher vet jag har haft en betydligt rödare ton, men jag antar att man har dragit ner på mängden hibiskus sedan dess, eller så används den i destilleringen. Jag tänker göra den en tjänst och räkna den till rouge-kategorin tills vidare, men jag känner mig egentligen inte riktigt bekväm oavsett vilken kategori den hamnar i. Färgen är dessutom väldigt svag så den här vinner inte många stilpoäng hos mig. Den andra bilden visar den senaste versionen som verkar vara mer av en "true blue" så den går hamna i den kategorin också. Louchen imponerar desvärre inte heller, den är mycket svag och når sinn fulla potential efter 2,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag rätt mycket fänkål och... inget mer, inte ens alkohol. Glaset tar fram nyanserna lite mer och nu kommer även någon blommig doft (hibiskusen?) och såklart alkoholen. Tillsammans ger de en väldigt parfymliknande doft :-/ Vattnet får doften att utvecklas ytterligare: citrus, tvål och malört, även en liten gnutta anis. Sammantaget blir det någon typ av parfym med lakrits, en smått knasig kombo.

 

Smak: Smaken är väldigt mild och jag tror att den har blivit lite övervattnad. Den är lite bitter, jag känner malört, anis och fänkål samt något blommigt (är det hibiskusen igen?).

 

Sammanfattning: Nja, inget kap det här, den hade för lite smak och sockret och alkoholen tog över. Jag vill ju hoppas på att Tyskland och jag ska bli vänner en dag, men de verkar fast beslutna att göra mig besviken. Jag skulle artighetsdricka den om jag blev bjuden, men jag tror inte att jag kommer göra slut på min 2 dl flaska. Har svårt att se hur den vann silvermedalj i World Spirits Awards 2011, av mig får den bara 1,5 i betyg och får vara nöjd med det.

 

Absinthe Malvales

0 Läs mer >>
 
För lite drygt två veckor sedan var jag i Berlin och då besökte jag deras (mig veterligen) ända absintbutik: Absinth Depot Berlin. Tyvärr får man inte ta några bilder inne i butiken så jag fick nöja mig med ett kort från utsidan, men kikar man på deras hemsida så har de egna kort på butiken.
 
 
 
Affären drivs av Herrman Plöckl, en absintentusiast som drivit afären i ca 20 år. Den är verkligen jättemysig! Runt om i hela butiken är det hyllor med olika typer av absint på, de har troligen fler olika typer än ALANDIA. Allt är inte bra, hell, allt är inte ens äkta absint, men de har både fina och ovanliga flaskor också. Från Herrman har jag beställt massor av sample bottles och även några absinter som jag inte kan hitta någon annan stanns. Det var även Herrman som sålde mig mina 2 första flaskor av Brevans A. Crowley från sin privata samling, vilket han ska ha ett mycket stort tack för! Den här gången var han snäll nog att sälja mig en flaska La Grenouille, en limited edition från Zufanek-destilleriet som (för den som minns min resension av den) jag tycker mycket om. Jag köpte min första flaska från absinthes.com men den hann ta slut innan jag hann köpa någon mer. Även denna kom från hans privata samling och nu har han bara en enda flaska kvar. En mycket generös man den där Herrman!
 
 
 
Om man står där bland alla flaskor och känner sig som ett barn i en gammeldags godisbutik och inte vet vilken man ska välja, så har Herrman öppnade flaskor av de flesta sorter och han bjuder gärna på smakprov. På disken står en bricka med små glas, och på bänken bakom disken har han en mycket stilig absintfontän med isvatten i. Jag smakade på 3 olika sorter innan jag slutligen bestämde mig för vad jag ville ha. Skulle man vara sugen på ett lite större glas av någon sort så serverar han även absint för ungefär 40 kr glaset. Jag som inte är så förtjust i barer skulle gärna sitta där vid hanns lilla runda bord, omgiven av alla flaskor och diskutera absint med honom samtidigt som vi sitter och smuttar på varsit glas! Den här gången hade jag lite ont om tid så det hanns inte med, kanske nästa gång.
 
 
 
Förutom absinten säljer Herrman förståss även tillbehör som skedar, glas, fontäner m.m. Han säljer även sitt egna märke av absint: Hausmarke Bitter, som jag kommer att resensera lite längre fram. Skulle ni ha vägarna förbi Berlin så är Absinth Depot Berlin helt klart värt ett besök! 
 
 
 
Hemsida: https://absinthdepot.de

Absinth Depot Berlin