0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Nästa absint från Tjeckien och Martin Zufanek, en blanche den här gången. Vanligtvis har jag inget för blanches men jag har druckit ett par som är riktigt bra och Zufaneks St: Antoine gick hem hos mig så jag vill ge dem här en chans också.
 
Flaskan är sitt vanliga tråkiga jag, som alla Zufaneks flaskor, med undantag för att den är genomskinlig. Ettiketten var dock lite uppfriskande och korken är ju ivf inte i plast.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En blanche med en tjock louche som är på sin topp efter ca 2 delar vatten, finns inte mycket mer att säga.

 

Doft: Flaskan bjuder på en stark doft av mint eller mentol, som V6-tuggumin eller tandkräm. Glaset ger lite mer utrymme för doften som förvisso inte drar på sig någon sur karaktär eller rivande alkoholdoft, men här har vi en liknande bäska som den från Quarantaine och minten är verkligen inte söt. Den står sig ganska oförändrad efter lite vatten men bäskan har försvunnit. Har jag tur blir den här inte aldeles för olik Vit Opal.

 

Smak: En tydlig, okomplex smak av mint, men den är väldigt god och gör sig väldigt bra med socker! Känner jag lite kola här med, som Karamellkungens snökulor? Konsistensen är len, smaken kraftig och alkoholen syns inte röken av!

 

Sammanfattning: Det här var mer av en förtrollad grodprins än en tuff brud i lyxförpackning! En blanche från Tjeckien i den här tråkiga flaskan med skruvkork väckte ju inga höga förväntningar men den överraskade sannerligen! Jag tror nästan att den här var snudd på bättre än Vit Opal, otroligt uppfriskande och fräsch och skulle göra sig väldigt bra en varm sommardag! Här är beviset på att man inte ska dömma hunden efter håren, trots tidigare erfarenheter! Nog fan är den värd en 4:a alltid, bravo!

 

Absinthe Amave

0 Läs mer >>
 

Destilleriet är beläget i Boršice u Blatnice i Tjeckien och grundades av Martin Zufanek med familj i slutet av år 2000. I början gjorde de bara andra typer av sprit som var baserade på frukt och det var inte för än 2008, 3 år efter att förbudet hävdes, som de gjorde sin första absint.

 

Tjeckien är normalt inte känt för sin absintkultur... eller på sätt och vis kanske man kan säga att de är det: När man hör Tjeckien och absint tänker många på den tjeckiska ritualen där man tänder eld på absinten och sockret. Det gör sannerligen inte absinten några tjänster och alla absintälskare svimmar vid blotta tanken av den kulinariska misshandeln. Tur är det då att vi har Martin Zufanek som visar att det finns vettiga absintörer även i Tjeckien. Han smakade absint första gången 2004, en "klassisk, tjeckisk absint" (läs crapsint) och tyckte det smakade förjvligt. När han sedan fick förfrågan att göra absint så gav han sig fan på att försöka reparera Tjeckiens skadade ryckte i absintvärlden och bara göra riktigt bra grejer: inga fakeade smakämnen eller färgämnen här inte och fulla av smak! Jag skulle vilja säga att han inte använder några sötningsmedel heller men absinten Mead Base är ju baserad på mjöd (som i sin tur är baserat på honung) så jag känner att jag skulle ljuga lite om jag sa det (inte för att jag skulle kalla det tillsatt sötningsmedel). Resten av absinterna är i alla fall A-OK, naturaly sweetened or otherwise. Inte nog med att det är genuina absinter, som ni kommer märka framöver så är de även riktigt goda!

 

Destilleriet har sina egna odlingar för frukt och örter och eftersom det krävs en del bin för att pollenera alla träd är det väl lämpligt att de även producerar sin egen honung (som bland annat används i Absinthe Mead Base). Därför har de certifierats som ett ekologiskt destilleri. Och vilken avkastning de måste få från sina fruktträd, de har gått från att producera 700 liter sprit per år till 80 000 liter! Yup, det ska vara fyra nollor där, de producerar mer än 100 gånger mer nu än när de började. Lite nyfiken på hur det går ihop sig, de hade nämligen 2 pannor från början, 300 liter vardera. Sen köpte de 2 pannor till, också på 300 liter. Även någon som inte är så hyffsad på matte måste klura ut att dubbelt så många pannor inte ökar produktionen 100 gånger. Och som sagt: jävlar vad frukt de måste producera på sitt plantage för att producera så mycket alkohol!

 

De flesta av deras flaskor (tror alla utom en) är likadana: korta, cylindriska kroppar med en trattformad topp och på varje flaska finns deras logga ingjuten. Loggan är den du ser överst i inlägget, ett procent-tecken med deras namn under. Dessutom tar de för vana att använda skruvkorkar på flaskorna, oy vey. Visst gör de goda grejer, men de borde vekligen ha förpackningar som speglar det! XD

 

Zufanek, ett destilleri med en flaska och logga som är allt annat än intressant, i ett land som gett namn åt en ritual som förstör absint utan dess like, men ack så bra absint de gör!

 
 
 
Destilleriet gör följande absinter:
 
 
 
 
För de som är nyfikna så finns det (ivf i skrivande stund) en liten video om destilleriet. Den visar mest fina bilder på frukt, flasktillverkning och Martin Zufanek som går runt och luktar på saker till musik, men den är rätt mysig. Är du intresserad så hittar du videon här.
 
Hemsida: https://www.zufanek.cz/en/
 

Zufanek-destilleriet

0 Läs mer >>
Det här kanske inte alls var någon nyhet för er andra men jag upptäckte precis att det finns en serie absinter som kallas för Les Parisiennes. Det här är en serie högkvalitesabsinter som produceras av både Emile Pernot och Paul Devoille på uppdrag av en absintbutik i Paris: Vert d'Absinthe.
 
För att göra en liten avstickare måste jag säga att det är helt jävla otroligt att inte en enda person som jag pratade med i Paris kände till Vert d'Absinthe! Den som kommer ihåg mitt inlägg om semestern till Paris vet att jag sprang runt till olika affärer och försökte få tag på någon hyffsad absint men att jag fick rådet att åka till Pontarlier om vinet inte dög. Det var ingen som visste att det fanns en affär några stenkast från Notre Dame som specialicerade sig på absint och dessutom låter tillverka en egen serie av högkvaliteabsinter?! Man kan ju dra på sig en stroke för mindre. Men åter till absinterna:
 
De här absinterna görs enligt recept från 1800-talet och buteljeras i enkla flaskor av mörkt glas, med etiketter i gammal stil och vaxförseglade korkar. Känns lite som ett allternativ till Jade-absinterna tycker jag, jag skulle hemskt gärna smaka dem. Hittills har det kommit ut 8 absinter i serien:
 
Belle Amie Verte
Belle Amie Blanche
Désirée
l'Enjôleuse
La Coquette
Minette
Perroquet
Rubis
 
Gällande namnet är Google Översätt inte till mycket hjälp och jag har inte läst franska, men "les" är jag ganska säker på är en motsvarighet till engelskans "the", alltså bestämd form, och i plural. Det andra ordet består av 2 satser, den första syftar väl på staden Paris, eller folk som bor i Paris (parisare), och jag TROR att den sista satsen indikerar en femenin form av det som är framför. Jag skulle gissa att "Les Parisiennes" skulle kunna översättas till ungefär "De parisiska kvinnorna"? Skulle väl kunna vara "De kvinliga parisarna" också men det låter verkligen inte bra på svenska. Med tanke på att alla absinter i serien har en kvinna på framsidan (utom Absinthe Minette av någon anledning) känns det som att jag skulle kunna vara och nosa i rätt område ivf. Finns det någon där ute som pratar franska och kan ge en säker översättning så lämna gärna en kommentar. 
 
ALANDIA säljer för tillfället 7 av dessa absinter men en av dem (La Coquette) säljs där i en genomskinlig flaska utan vaxförsegling. Jag har skrivit ett mail till dem och frågat om det bara är en gamal bild eller om deras flaskor faktiskt fortfarande ser ut så. Uppenbarligen är det de flaskorna de säljer fortfarande, det tog lite död på enhetligheten (och mysfaktorn). Tidigare har den sålts på samma flaska som de andra men uppenbarligen inte nu längre.
 
Flaskorna kallas för "Mother of all Bottles (TM)" och jag förstår varför: De är tydligen de största flaskorna på marknaden, gjorda för att rymma 750 ml men fylls bara med 700 ml, och de är otroligt tjocka! Bara själva flaskan väger nästan lika mycket som La Coquettes nya flaska när den är full. En underbart mysig flaska som bidrar otroligt till mysfaktorn (precis som Jade-seriens flaskor). Vert d'Absinthe berättar att det gick bra att använda dem så länge de hade sin butik och riktade sig till den Paris invånare, men nu när verksamheten är nätbaserad och skickar till hela världen behöver man gå över till nya flaskor, både för att hålle nere fraktkostnaderna och för miljöns skull. De har dock många "Mother of all Bottles (TM)" kvar så det dröjer nog ett tag till innan vi får se de nya.
 
Den absinten jag är mest sugen på för tillfället är Rubis, en rouge färgad med hibiskusblommor och en absolut förtjusande förpackning! Önskelistan blir bara längre och längre samtidigt som plånboken blir magrare och magrare, men någon sådan ska vi nog kunna unna oss någon gång snart.

Les Parisiennes

1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Här har vi en till verte från Schweiz, a zebra among horses as it were. Den förra schweiziska verten jag smakade (Esmeralda) imponerade inte så grymt mycket, hoppas den här gör ett starkare intryck.
 
Namnet "Angélique" är franska för kvanne (angelica archangelica), en av huvudpersonerna i föreställningen som är Angélique Verte Suisse. Förutom den här ruffsiga lilla plantan har man använt ytterligare 11 örter som man inte går närmare in på vilka det är, men låt oss återgå till kvannen: Kvanne är en medicinsk ört med bedövande effekt och har sagts vara ett botemedel för både pesten och smittkoppor (gissar dock att så inte var fallet). I absint kan den användas både vid destilleringen och vid färgningsprocessen och sägs ha en smak ganska lik den av enbär. Det här låter ju helintressant tycker jag, let´s give it a shot.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En ganska blygsam grön färg, inte mycket till gula eller bruna nyanser här utan den är väldigt klargrön. Den bjuder på en tjock louche efter ett par delar vatten som ger fattigt med oil-streaks i inledningen.

 

Doft: Sniffar vi på flaskan känner jag mest anis och fänkål, en väldigt söt doft, men ungefär varannat sniff vi tar bär med sig den sura doften av en schweizisk bleue. Det sura hänger kvar till glaset där det dominerar och fänkålen inte orkar tränga sig igenom så mycket. Jag droppar i lite vatten och prövar näsan igen och redan har den sura doften avtagit lite, några droppar till och så kikar anisen fram. Till slut kommer även malört och vi har en väldigt klassisk absintdoft. Men snart blir doften bara svagare och när jag är färdig med mina 5 delar vatten känner jag inte mycket alls.

 

Smak: En väldigt bäsk smak, inte så uppskattad, men ändå anorlunda bäsk än Quarantaine. Annars har vi en klassisk absintsmak med anis, fänkål, malört och en tydlig alkoholsmak.

 

Sammanfattning: Nja, inte heller Mr. Bugnon lyckades där Philippe Martin misslyckats. Vi vet att Matter Spirits lyckats RIKTIGT bra några gånger (Mansinthe, Brevans A. Crowley, Duplais Balance och Noel) men i övrigt verkar det skvatt omöjligt för Schweiz att peta ut några vettiga vertes. Med den ointressanta doften och en smak som får mig att snörpa på munnen landar Angélique Verte Suisse på en 2:a, och då är jag nog lite generös.

 
 

Absinthe Angélique Ve...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Namnet Époque syftar såklart på "La Belle Époque", Den Vackra Eran. Jag vet inte om den har några kopplingar till la belle époque, kanske tyckte man bara att det var ett fint namn? Receptet innefattar 12 olika örter, bland annat kalmus som vi tidigare har hittat i Gustave (en mycket god absint!). Det bådar gott, dessutom ska den innehålla vanilj vilket kan ge en len och mild smak tror jag.
 
Flaskan (liksom med Maison) är långsmal i brunt glas, den tvådelade etiketten med sina snirkliga detaljer och guldfärg samt vinkorken som är förseglad med blodrött vax gör att absinten, tillsammans med namnet, ger ett väldigt lyxigt intryck! Även denna är producerad av Eichelberger-destilleriet och där vet vi av tidigare erfarenhet att även skit (om man får vara så krass) kan förpackas i lyxförpackningar.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Eichelberger
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Här har vi en väldigt fin, guldgrön färg, I like it! Louchen är dock rätt svag och når toppen efter ganska precis 2 delar vatten.

 

Doft: Oy vey, här luktar det tapetklister! XD Ganska likt Eichelbergers övriga absinter tycker jag, men doften är inte så väldigt tydlig. Efter att den fått blanda sig med vattnet luktar det mer spritpenna än tapetklister! >.<

 

Smak: Den har hyffsat mycket smak, men smaken är klasisk grön Eichelberger, Limiteé eller Verte. Kanske säger inte det dig så mycket, men om du har smakat någon av dem så tror jag att du kanske vet vad jag menar. Tror ändå att den hade gjort sig bättre med lite mindre vatten, så givetvis tar vi ett till glas och med 3 delar vatten blev den betydligt bättre.

 

Sammanfattning: Ingen jättehöjdare idag heller (var tog vaniljen vägen?), skulle inte rekomendera den och tycker inte att den var riktigt värd pengarna man fick hosta upp för att komma över en flaska, men det är såklart bara min uppfattning. Nog för att den blev bättre med mindre vatten men ändå inte SÅ bra, ett tråkigt avslut till en verte-trio som jag sucktat efter i dryga 2 år. Ändå är den bättre än Maison, skulle säga att den är värd 2,5 ivf.

 

Absinthe Époque