0 Läs mer >>


 

Idag är det dags att besöka landet av kidney pie, rugby, buttplugsformade skyskrapor, en plastikkirurgs heta dröm och en modedesigners värsta mardröm. Vi ska över den brittiska kanalen till hennes majestäts älskade England. Faktum är att jag lämnar det öppet för att inkludera hela Storbritanien då källorna inte är så tydliga på geografin.

 

Det är väl allmänt känt att Storbritanien och Frankrike har varit lite i luven på varandra genom historien, men jag tror att även England ville ha lite av all den där gottiga kulturen som Frankrike paraderade med under 1800-talet. Vi vet ivf att man importerade absint innan förbudstiden, om det sen kom från Frankrike eller Schweiz är jag inte helt på det klara med, jag gissar på både och. Storbritanien hjälpte även till att sprida absinten till Australien, de stackarna så långt från Europa måste ju också få något gott att dricka! När absintförbudet sedan rullades ut som en blöt handduk över hela Europa kunde man inte köpa mer absint, och ska jag säga vad jag tror så slog det nog inte igenom lika hårt i Storbritanien som i många andra länder. Det infördes aldrig något förbud mot absint, den glömdes helt enkelt bara bort.

 
 
 
Vi tar ett raskt kliv vidare till 90-talet, här kommer George Rowley in i bilden, en brittisk entropenör som flyttat till Prag. Där upptäcker han bland annat tjeckisk öl och absint och när han flyttar tillbaka till Storbritanien 1998 ville han såklart importera dessa fantastiska drycker. I England trodde man, till och med Livsmedelsverket, att absint var olagligt, men när man började undersöka möjligheterna för att få det legaliserat igen så upptäckte man att det redan var lagligt. George tog då kontakt med absintleverantörer i Tjeckien och bollade sin idé att importera absint, men fick då till svar att det redan fanns en person som importerade till England: John Moore. John Moore är en brittisk rockmusiker som kanske främst är känd från bandet "The Jesus and Mary Chain", men på den här tiden spelade han i "Black Box Recorder". Han importerade redan absint för eget bruk, George tog kontakt med honom och tillsammans började de importera absint för den brittiska marknaden. Företaget som man valde att sammarbeta med var Hill's Liquere, kan tyckas som ett misstag om man smakat deras absint, men de skulle tydligen ha den bästa produkten just då. När man marknadsförde absinten i Storbritanien valde man även att fortsätta med den bohemiska ritualen som ett försäljningsknep. Absint blev således populärt främst på nattklubbar, vilket satte kulan i rullning och snart började man producera och exportera absint på flera håll i Europa. I slutet av 1990-talet fanns det flera absinter på den engelska marknaden.
 
 
 
Idag har Storbritanien flera destillerier som tillverkar absint, ex. Adnams, The Gin Kitchen, Two Birds, Psychopomp m.m. Jag vet att det inte låter som att det skulle släppas några superabsinter, baserat på namnen, men jag har inte provat någon av dem så jag ska inte säga så mycket. Två st destillerier som jag faktiskt HAR testat absint från är de skotska destillerierna Lost Loch Spirits och Loch Ness Spirits, även de hör ju till Storbritanien.

Absint i England

1 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Corvus är mitt senaste tillskott från Tyskland, den produceras av Feller-destilleriet i mycket små batcher så det är snudd på att man kan kalla den för limited edition. För de som är lite rostiga i sin latin betyder corvus kråka och är också namnet på hela familjen av korpfåglar (korp ex. är corvus corax). Lite senare bytte man namnet till Cornix istället, Cornix är enligt grekisk och romersk mytologi en tjänare till Minerva (romersk mytologi). En dag bestämde sig Neptunus/Poseidon för att förföra henne, när det inte gick försökte han istället våldta henne (gudar är så ädla). Cornix lyckades dock fly och gudinnan Atena (grekisk mytologi) förvandlade henne till en kråka för att hjälpa henne. Jag vet inte om tillverkarna har någon speciell tanke med namnet eller om de bara ville ha ett coolt namn. Korpfamiljen ska även ha inspererat designen och med det antar jaf att de menar att de gjort flaskan svart. Det finns inte mycket i den beskrivningen som skriker kvalitésabsint så jag nöjde mig med en liten flaska på 4 cl den här gången. Let´s see what it can do.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Feller
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Eeeeeeeeh, en väldigt svag, gulgrön färg, inte så imponerande. Louchen är inte heller mycket att hänga i en julgran, väldigt svag. -.-

 

Doft: Jag behöver inte sätta nosen speciellt nära flaskan innan doften letar sig in mina näsborrar. Det luktar snus, men det har jag lärt mig kan försvinna om den får stå ett tag, så var dock inte fallet här >.< Den blev betydligt trevligare när den hamnade i glaset, lite blandning av parfym och godis, typ vattenpipstobak med äppelsmak. Vattnet ökar först på tvålen, men snart letar sig anisen fram istället och i slutändan är doften väldigt söt. Inte så pjåkigt.

 

Smak: Hmm, smaken är väldigt mild. Får lite mentoldomningar på tungan, alkoholstickningar och lite bäska. Väldigt lite anis. Den är inte särskilt bombastisk och tar inte mycket plats, men är inte heller speciellt deskret och lättdrucken, vilket ligger den lite till last i mitt tycke.

 

Sammanfattning: Det här kändes inte riktigt som en helt genomarbetad produkt, ser den lite som ett första eller andra försök från någon som vill göra sin egna absint. Den hade definitivt gjort sig bättre med lite mer färgningsväxter, och/eller kanske ett halvår på fat? De gjorde ivf inte en svart fakesint för att spela mer på corvus-temat. Den hamnar på en 2:a i betyg.

 

Corvus/Cornix Absinth

3 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag testar vi Enigma Verte´s bleka tvilling: Enigma - Blanche de Fougerolles. Den började produceras redan 2003, men då hette den bara "Blanche de Fougerolles", döpt efter orten där destilleriet ligger. Under 2010 beslöt man att ändra namnet till Enigma av den enkla anledningen att personer som inte talar franska hade svårt att uttala "Fougerolles". Idag finns det gamla namnet kvar som en typ av underrubrik.
 
 
 
Alkoholbasen som användes till den här absinten är destillerad från vin, inte bara druvor eller spannmål som de flesta andra absinter. Det gör att alkoholbasen inte är neutral utan (om man ska tro absinthes.com) har mer karaktär av en olagrad brandy. Och visst har vi smakat en absint tidigare där man användt olagrad brandy som alkoholbas? Javisst: la Rebelle, och den gav en riktigt fruktig käftsmäll så jag förväntar mig något liknande här. Något mer lite udda som kan vara värt att nämna är att den här vita absinten ligger på massiva 74%, något väldigt ovanligt för blanches som brukar ligga närmare 55%.
 
 
 
11 olika växter har använts till Enigma Blanche: Malört, anis och fänkål såklart, sedan även romersk malört, isop, ärenpris, kamomill, koriander, kvanne och genepi. Jag räknar det till 10 örter, men jag antar att de vill hålla något hemligt. Även denna är ett exempel på en blended absint, man har alltså destillerat varje ört för sig och sedan blandat dem med varandra i olika proportioner. En klar fördel med detta är att man kan experimentera mycket, blir man inte nöjd med blandningen så tillsätt mer av något annat tills man får det som man vill ha det.
 
 
 
Enigma Blanche kommer paketerad i en likadan flaska som sin tvilling: En långsmal enkel flaska i genomskinligt glas, försluten med naturlig kork och samma etikett i Art Nouveau-stil fast färgschemat är nu rött och vitt. En märkbar skillnad från den tidigare etiketten som såg ut som ett frimärke utan bild.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 74%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En kristallklar blanchedär färgen inte är mycket att klaga på. Louchen är helt ok, medeltjock allra minst, och når sin topp efter endast en del vatten. Är lite förvånad över detta med tanke på den höga alkoholhalten, hade förväntat mig en långsammare utveckling.

 

Doft: Vi börjar såklart att luckta lite på den öppnade flaskan och här bjuder den på fräsh mynta och citrus. Malörten är också tydlig men inte alls lika tvålig som den brukar kunna vara. Lite anis har vi visst också vilket ger sötma, nästan lite fudge. Den är inte sur och alkoholsticken lyser med sin frånvaro. Tyvärr kommer både alkoholstick och syra efter att jag hällt upp den, men det finns också en mycket tydlig och söt fruktighet här och det märks att den är destillerad av vin. Jag ställer glaset under fontänen och vrider försiktigt på kranen. Redan efter första droppen kommer en enorm och fyllig parfym från glaset och den är verkligen jättefruktig (druvorna är verkligen inte skygga)! Men allt eftersom louchen växer sig tjockare mattas fruktigheten av och malörten träder fram mer. Jag tycker inte att anisen och fänkålen är jättetydlig här, och finns de så överskuggas de av den fortfarande närvarande fruktigheten.

 

Smak: Jo då, visst har vi en tydlig vinkaraktär på denna, men inte alls som Bacchus eller La Rebelle. Den här är fruktigare än Bacchus och mildare än Rebelle, och de fruktiga egenskaperna är mest uttalade i början tycker jag, efter det kommer malörten och efter att man svalt ligger den söta anisen kvar på tungan. Intressant, absolut.

 

Sammanfattning: Precis när jag öppnade den här flaskan riktigt stank det tvål om den, och jag tänkte i mitt stilla sinne att jag fått en till flaska badvatten. Men den lilla minderåriga Enigma Blanche jag fick levererad till min dörr har vuxit och utvecklats med tiden och har blivit en intressant absint i sina bästa år och med en helt ok louche. Tråkigt nog är jag inte så förtjust i just den här vin-karaktären vilket såklart drar ner betyget. Betyget hamnar på 1,5 gröna féer, men det är ingen dålig absint och kan hända faller den någon annan bättre i smaken. 

 

Absinthe Enigma - Bla...

1 Läs mer >>
Source: ALANDIA
 
 
 
Hurra! En till absint från Matter Spirits! Den här har legat på min önskelista ända sedan jag kom på att Matter Spirits är awesome, men det har alltid funnits absinter som jag varit mer sugen på. För ett år sedan bestämde jag mig dock för att "Nu jävlar är det äntligen dags!", gick in på ALANDIA och ser att den är borta! Kollar runt på några olika sidor och hittar den inte någonstans. Skriver ett mail till Oliver Matter som tipsar mig att höra med Markus Lion från Lion Spirits. Skriver ett mail till Markus som berättar att den inte görs längre. Gråter en skvätt. Hittar den på en butik i Tyskland. Beställer den. Går ner på knä, lyfter armarna mot himlen och skriker "JAAAAAAAA". Går och lägger mig. Jag skulle tro att den är nästan omöjlig att hitta vid det här laget så, men man vet aldrig, jag har fortfarande 13 flaskor kvar av Brevans A. Crowley och den slutade säljas 2011. 
 
 
 
Absinten är baserad på ett gamalt recept men man har valt att tillsätta en liten mängd kaffebönor (vill minnas att det stod på ALANDIAs hemsida att det även var kakaobönor med, men jag är inte helt säker på det). Detta för att kaffe är en av de absolut populäraste smakerna i världen, så när man dricker den är chansen stor att du hittar en smak du tycker om. Synd att jag är en av dem som inte gillar kaffe -.- Namnet "Nouvelle Vague" betyder "Nya Vågen" men ska inte förknippas med bandet med samma namn. Istället har den fått namnet för att det är en tolkning av ett gamalt recept med en modern touch.
 
 
 
Flaskan känner vi igen från Matter Spirits tidigare kreationer och är en av dem jag gillar bäst, hög, smal och enkel. Etiketten är designad av den österrikiska konstnären Gottfried Helnwein. Jag har inte hört talas om honom förut men han har arbetat både med Marilyn Manson och Rammstein. Han var dessutom värd för Mansons bröllop med Dita von Teese. So, without futher ado, let´s pop open this bottle and find out how this new wave tastes!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Riktigt ljus, som färsk harsyra ungefär. Jag vet inte varför, men eftersom det var både kaffe- och kakaobönor i så tänkte jag att den skulle haft färgen av typ Kahlua. Men det spelar såklart ingen roll eftersom bönorna var med i destilleringen och inte i färgningen. Louchen är medeltjock och når sin topp efter ca två delar vatten, ganska standard.

 

Doft: Ur flaskan luktar absinten... svalt? Kaffe såklart och lite lakrits, men inte jättenyanserat. Som med så många andra absinter blir doften surare när den hälts upp i glaset (beror väl på alkoholen som förångas), men den här gången tyckte jag att det sura passade extra dåligt eftersom den blandas med kaffet. Inte helt olik en suröl jag fick smaka en gång, en kaffestaut. Förutom surkaffestaut så hittar jag även trälim, känns hittills inte som något jag vill dricka. Vattnet börjar med att göra den ännu surare, men sen går det tillbaka och kaffet tar mer plats med en liten gnutta choklad. Dags att se vad den här udda och härliga kreationen smakar.

 

Smak: All right, den har behållit mycket smak trots vattnet, det är alltid bra. Kaffet är definitivt leadsinger men vi har både choklad, malört och anis som back-up-singers. Väldigt len textur vilket för mig alltid är ett pluss. När jag når slutet av glaset smakar absinten bättre än i början, vet inte om det är jag som har vant mig och börjat tona bort kaffesmaken eller om den har hunnit reagera med syret och mognat lite?

 

Sammanfattning: Åter igen ett intressant och udda experiment från Matter-Luginbühl-destilleriet, men inte det bästa de gjort i mitt tycke. Jag gillar ju inte kaffe (it is known) och att ta den här absinten med så mycket socker förbättrade nog inte situationen. Kanske skulle dragit ner lite på kaffet? Går säkert bättre hem hos dem som gillar kaffe. Jag blev sugen på att beställa en till flaska eftersom den inte produceras längre, men såhär i efterhand är jag glad att jag inte gjorde det. Den var ändå inte hemsk och ingen stanns nära en WTF-stämpel, tycker nog att den är värd åtminståne 2,5 i betyg. This was a hit-and-miss för min del Oliver Matter, men man kan ju inte lyckas jämt och jag ser fram emot er nästa absint ;)

 

Absinthe Nouvelle Vag...