0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Absinten som står på tur är Neuzellers Absinthe Venus. Venus är ju kärlekens gudinna, och vad skriker kärlek mer än röda rosor? Det är inte den första absinten jag testat som är smaksatt med ros, och jag minns att det inte blev någon succé direkt, så jag är lite skeptisk inför den här. Men den har vunnit guld i World Spirits Award 2011, så kanske har man inte gått så hårt ut på rosen?
 
 
 
Även denna kommer paketerad i samma ståtliga flaska som sitt syskon, korta, tjocka och runda flaskor är lite av min thing för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ros på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal -.-

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Uj -.- Min är som en mörk brandy, men tidigare batcher (när de fortfarande hade blomorna på etiketterna) var riktigt klarröd, som jordgubbssaft. Louchen är väldigt svag och består mest av oil-streaks. Full efter 1,5 delar vatten.

 

Doft: Oh good god! Not one more of theese! När jag öppnar flaskan möts näsan av ros och alkohol, mer av en parfym än absint >.< När jag häller upp den blir rosen starkare och jag kan bara hitta en liten gnutta anis. Som om inte det vpre nog så blir doften ÄNNU starkare efter första delen vatten. Den luktar helt enkelt blä, hur ska det här smaka?

 

Smak: Jag känner bara ros och det är svårt att svälja ner.

 

Sammanfattning: Var ska jag börja? Doften är ros, den har inga egentliga nyanser. Smaken är ros och har inte heller några egentliga nyanser, färgen är röd, som ros, och den har egentligen ingen louche att tala om. Om jag ska sammanfatta den i ett ord så blir det definitivt "ros". Detta är en stor besvikelse när jag blivit lovad malört, fänkål, anis, karamell, honung, malt, mentol, hö och frukt i doften och malört, fänkål, anis, kummin, citrus citronmeliss, koriander, eukalyptus och andra kryddor i smaken. Istället fick jag ros. Jag tror inte att jag har sagt det förr men en av de värsta smaksättarna jag vet är ros, tätt följt av lavendel och viol, det gör det du ska äta eller dricka till en parfym, and not in the good way! Jag vet inte om man bara har färgat den med ros eller om roser även var en del av destilleringen, men det har definitivt blivit för mycket av den varan. Visst är det kul när folk gör lite udda absinter, men jag hade uppskattat en hint av ros istället för ett brutalt parfymmonster! Mitt råd blir nog att ta bort rosen ur destilleringen (om det används i nuläget) och lita lite mer på ex. hibiskus för färgningen och låt bara rosen hjälpa till lite grann. Vi har stött på det här fruktade rosmonstret förut, i Absinthe Gotica. Den här smakar ungefär lika illa, men den ger inte den där WTF-känslan när man dricker den. Absinthe Venus får därför även den bottenbetyg från mig (att det är en genuin absint väger inte upp tillräckligt) men den slipper undan WTF-stämpeln.

 

Absinthe Venus

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Eftersom vi presenterade Neuzeller Abbey-destilleriet förra veckan är det väl lämpligt att smaka på vad de har att erbjuda kan jag tycka. Vi börjar med deras flytande guld: Absinthe Calendula. Ringblomman har länge använts som medicinalväxt och nu tyckte Neuzeller Abbey-destilleriets Nico Petri att det var dags att ringblomman fick vara en del av absintkulturen också. Om jag inte har fattat det här fel så är "calendula" det latinska namnet på ringblomsfamiljen, på engelska tydligen "worry flower". Feel free to correct me if I´m wrong.
 
 
 
Den kommer paketerad i en väldigt ståtlig flaska, jag har liksom fastnat för de korta, tjocka och runda för tillfället. Etiketten är enkel men elegant, man får lite känslan av en apotekarflaska. Tidigare versioner har haft en bild av en ringblomma på etiketten, som tagen ur en gammal blombok, vilket hade varit nice om de behållit tycker jag. Har även sett väldigt gamla versioner som hade en väldigt stilig och hög glaskork, den har numera bytits ut mot en skruvkork i metal.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Neuzeller
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Färgen är en riktigt gul amber, som väl mogna citroner och ljus honung. Inte speciellt klasiskt men en väldigt fin färg non the less. Louchen blev jag däremot inte lika imponerad av, den är mycket svag och det mesta jag ser är oil-streaks och efter 3 delar vatten har den nått sin väldigt blygsamma topp. Dock är den fortfarande väldigt gul vilket jag ändå tyckte kändes nice, nu ser den nästan ut som ett glas riktigt gult råmjöd.

 

Doft: Doften som utlovats var anis, malt, lakrits, honung och kola. Jag kan hålla med om lite honung när jag luktar från den öppnade flaskan, men i övrigt känner jag blommor (lär ju vara ringblommor då) och rapsolja. En väldigt speciell doft för att vara en absint. När jag häller upp en skvätt i mitt Glencairn-glas känner jag bara alkohol, vilket kanske inte är så konstigt med tanke på att den är på 72%. Jag låter den stå ett tag men har forfarande svårt att hitta något annat än alkoholen som sticker i näsan. 2 delar vatten lockar fram citrusnoter, en del vatten till ger en helomvändning och plockar istället fram gröna, bäska aromer, och efter 4 delar vatten känner jag mest isop.

 

Smak: Hm, det här var en av de bäskare varianterna. Smaken är inte speciellt stark och den känns ganska raspig på tungan. Ringblommorna är inte svåra att hitta, men den typiska absintkaraktären lyser verkligen med sin frånvaro och jag känner ingen anis alls.

 

Sammanfattning: Av doften att dömma verkar det här vara en absint som kan variera en del beroende på hur mycket vatten man tillsätter, jag får experimentera lite med det senare. Nog får jag säga att det var ett nytt och intressant experiment mr. Petri bjöd oss på, men jag tycker inte att genomförandet blev speciellt lyckat. Doften var visserligen väldigt intressant, men louchen drog ner den och den bristande smaken, raspiga texturen och tydliga bäskan gjorde det hela till ett magplask för min del. Ändå har den vunnit guldmedalj i World Spirits Award 2011. Tyskarna och fransoserna har uppenbarligen ganska olika uppfattning om vad en absint ska vara, och jag tenderar att hålla mig till fransosernas läger. Ledsen Tyskland, det kommer nog aldrig bli vi. Calendula får 1,5 gröna féer i betyg av mig.

 

Absinthe Calendula

0 Läs mer >>
 
 
 
Idag ska vi prata om ett destilleri som är relativt nytt för mig: Neuzeller Abbey-destilleriet, eller Neuzeller Klosterbrennerei som det också heter. Tidigare var destilleriet ett värdshus som låg i anslutning till ett kloster i Neuzelle, Tyskland, men 1589 fick klostret lov att producera öl och då blev värdshuset istället ombyggt till bryggeri. 1992 blev det dock privatiserat och köptes av Klosterbrauerei Neuzelle. Enligt absinthes.com flyttade Neuzeller Klosterbrennerei in under 1997, med inte mindre än 150 mindre investerare i ryggen. Nu mera ägs majoriteten av företaget av Nico Petri, the master stiller på destilleriet. Jag får dock inte klart för mig om bränneriet är en del av bryggeriet eller om de är skilda företag som delar lokaler. Jag gissar att det är det först nämnda. I vilket fall är den gamla klostergården mest känd för sin produktion av öl, men sedan 2009 producerar de även en liten serie absinter.
 
Absintproduktionen är småskalig och bedrivs enligt gamla metoder, men även om metoderna är gamla så menar Nico Petri att det bästa resultatet kommer av en modern utrustning. Pannorna är moderna, rymmer 150 liter och är gjorda nästan helt i koppar.  Nico gillar även att experimentera med olika typer av blommor, ex. ros, hibiskus och ringblomma.
 
 
 
Destilleriet producerar följande absinter:
 
  • Absinthe Malvales
  • Absinthe Venus
  • Absinthe Viridis Auxilium
  • Absinthe Calendula
 
 
 
Hemsida: http://www.neuzellerklosterbrennerei.de

Neuzeller Abbey

0 Läs mer >>
Source: Absinth Depot Berlin
 
 
 
Den senaste absinten från SaarWhisky, och deras första fatlagrade! Jag hade inte hört ett skvatt om den här och plötsligt så dök den bara upp på en av de mindre populära sidorna jag hänger på. Jag blev helt till mig så det nästan kom i byxorna och inledde en intensiv mailkonversation med Mattias som äger SaarWhisky. Jag fick reda på att den redan var slutsåld på de flesta ställerna, den enda butiken som fortfarande hade den kvar var den där jag snubblat över den. Jag skickade lite snabba mail till Hermann som äger butiken och ca 10 min senare var fakturan betald, ordern packeterad och påväg till mig!
 
 
 
Yggdrasil är smaksatt med bland annat apelsin- och limeskal och sedan har den lagrats på burbonfat i 3 månader. När den kom ut från fatet är den ett flytande guld på ca 80%, så då måste den spädas till 68,3% innan den ska tappas upp på flaska. Detta görs inte med vatten, utan med björksav! Mycket unikt och fruktansvärt spännande! Björksav smakar inte överdrivet mycket men borde kunna bidra till någon lite trevlig nyans och troligen en del sötma, man behöver ju ändå en hel del björksav för att späda från 80% till 68%. Om man gjort sig en absint som är fatlagrad och sped med trädsav så bör man ju bygga vidare på trätemat och då känns ju Yggdrasil som det självklara namnet! För den som inte känner till Yggdrasil är det det stora världsträdet från vår nordiska mytologi och dess rötter skiljer de 9 världarna från varandra.
 
 
 
Etiketten är verkligen ett konstverk! Mot den mörka bakgrunden ser vi Yggdrasil, världsträdet, tecknad i art-nouveau-stil! Stammen utgörs av två nakna kvinnor som binds samman med varandra och trädet av en ranka. Här har man valt att frångå de förtjusande apotekarflaskorna som man använt till de övriga absinterna och istället valt en högre flaska i mörkt glas. Jag tror att det är samma modell som Emile Pernot använde till sin Vieux Pontarlier Barrel-Aged, och den passar alldeles utmärkt!
 
 
 
Så, framför mig har jag nu alltså en spännande och unik absint, fatlagrad och spädd med björksav. Den kommer i en mysig flaska med ett motiv och namn från den nordiska mytologin, i en stil som knyter an till absintens gyllene tid och med ett lite erotiskt inslag. Dessutom kommer den från ett destilleri som jag hittills blivit positivt överraskad av och börjat gilla ganska mycket. Den har helt klart potential och förhoppningarna är på topp. Nu korkar vi upp och ser vad den har att bjuda på!

 

Lagrad: 3 månader
Destilleri: SaarWhisky/Moonshine-destilleriet 
Alkoholhalt: 68,3%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tyskland

 

Färg och Louche: Hmm, en svag amber, lite som ett vitt vin skulle jag säga. Louchen blir tjock men inte lika tjock som hos de andra absinterna, och den når sin topp efter ungefär 2 delar vatten.

 

Doft: Mhm mhm, en del vanilj och choklad har vi här, men lite mint också. Om jag flyttar näsan lite längre bort dyker det upp vanilj och fudge istället och sammantaget blir det nästan som en chokladpralin. Minten är inte lika framträdande här som i de andra absinterna, faktum är att doften över lag inte är lika stark utan man får jaga den lite. Även efter vattnet är den relativt svag och nu känner jag mest vanilj och malört.

 

Smak: Ja du, den här gången känner jag lakritsen, något jag normalt brukar ha svårt att känna i många absinter. Här finns även något som jag inte känner igen från någon annan absint, det måste vara björksaven. Jag hade fått för mig att björksav inte smakade så mycket, men uppenbarligen tillräckligt för att den ska sticka ut i absinten, en väldigt ovan smak. Jag tycker inte att jag känner alldeles för mycket av lagringen, det brukar finnas lite mer vanilj och fudge, men de tonerna var svårfunna idag.

 

Sammanfattning: SaarWhisky avslutar sin serie med en intresant, men något tamare absint än vad jag har kommit att förvänta mig. Utmärkt förpackning, mysigt namn och en unik ide med björksav, men doften var inte så stark och louchen och smaken var något tröttare än vanligt. Jag hade förväntat mig mer från en fatlagrad absint, kanske skulle de låtit den ligga kvar på fatet lite längre? Det vore min personliga preferens ivf, jag gillar när det finns mycket smak från fatet i absinten. Men det är inte alla producenter som vill ha så väldigt överväldigande smaker från lagringen och det får man respektera. Björksaven var som sagt en unik ide, men den var så pass ovan för mig att jag har lite svårt att släppa det. Jag tror att betyget får landa på 2,5 gröna féer den här gången.

 

Yggdrasil Absinthe