0 Läs mer >>
Efter en lång dag av hackande och malande var det alltså dags för tillverkningen! Söndagen krävde inte så mycket av oss: Magnus och jag sågs på destilleriet, blandade iordning spriten och tillsatte de malda växterna som sen skulle få stå över natten. Det blev som en redig, grön gröt! XD En väldigt väldoftande gröt! Dagen därpå var då det riktigt spännande började!
 
 
 
På måndagen började vi att destillera den lilla satsen på 3 liter, gick relativt snabbt och var riktigt roligt. Jag fick nog vara med i allt tror jag och tyckte det var spännande och intressant. Men när vi sedan skulle göra den större batchen började jag fatta vilket arbete det kan vara att jobba på ett destilleri. En hel del tunga lyft, väldigt mycket knepiga arbetsställningar och mer diskande och rengörande än jag kunnat ana. Kändes som att när vi inte rengjorde något så hällde vi över saker från ett kärl till ett annat (ett kärl som sedan skulle göras rent). Så blir det antar jag när man ska envisas med att göra flera olika sorter på en gång XD Att jag gjorde lite och många sorter märktes även när vi skulle måtta upp olika ingredienser, speciellt när man skulle spä den med vatten. Det blev så små mängder att Magnus vanliga mätkärl nog blev lite väl stora. Det hjälpte ju inte heller att jag råkade slå sönder måttkoppen jag hade med mig det första jag gjorde ;)
 
 
 
 
Magnus är duktig, trevlig och har dessutom bättre smaksinne än jag har. Han kunde känna smaker av citrus och choklad från destillatet som kom ur pannan och han kunde lättare känna skillnad mellan de tidiga delarna av destillatet och de senare. Jag kände också lite citrus, men inte alls lika mycket som honom och han visste dessutom vilka örter det kom ifrån. Rätt imponerande tyckte jag. Han verkade för övrig också bli rätt nöjd med vad vi gjorde och jag tror jag inspirerade honom lite.
 
 
 
 
 
Efter mycket om och men hade vi fått ihop en den vita spriten vi skulle ha och det var dags att färga den och ge den lite olika karaktärer. Färgningsväxterna hade jag redan förberet så det var bara att he i och låta stå ett tag. Eftersom det skulle bli så lite av varje absint så kunde vi färga dem i stora glasburkar, hade vi inte haft annat att göra så hade jag gärna satt mig ner och tittat lite på processen.
 
 
 
 
Till min 3-litersbatch hade jag, utöver de växterna som redan fanns med i receptet, lagt till åbrodd. Den lilla rackaren gjorde verkligen en redig skillnad i färgen: när man hälde upp den i en mindre behållare var den lika intensivt grön som Yes diskmedel och när vi hade den i 5-litersflaskorna kunde man inte se igenom den! XD På bilden längst ner är det absinten längst till höger, den ser nästan svart ut! Ändå tillsatte jag bara 7 gram till totalt 2,5 liter O.o
 
 
 
 
Över lag måste jag säga att det här var och väldigt, väldigt roligt! Tyngre arbete än jag trott, men roligt. Det tog oss lite mer än 11 timmar av nästan konstant arbete och resultatet blev 8 olika absinter på totalt 19 liter... eller ja, den som ska lagras på fat är ju tekniskt sätt inte färdig än, kanske till min nästa födelsedag ;) Det som återstår nu är att få på etiketterna och försegla flaskorna med vax, men det tar vi efter jul någon gång.
 
 

... and so it continu...

0 Läs mer >>
 
 
 
Igår började jag mala och rensa alla ingredienser som ska användas till min "födelsedagsabsint", and let me tell you, det tar mycket längre tid än man tror. Fröna går riktigt smidigt om man har en schyst kvarn, men malörten is a bitch. Den skräpar ner överallt, den blir svårare och svårare att skära ju tjockare själken blir, man får små stick- och rivsår i fingrarna och blåsor i händerna. Detta är dock kära bekymmer eftersom hårt arbete ofta gör mödan ännu mera värd. Och det doftar otroligt i köket, let me tell you, blandningen av malört, anisen och fänkålen är som en blandning av en topp parfym och ett nygräddat bakverk! Jag hoppas verkligen på att få göra om det här igen! Tänker bara på vilken tid och angagemang exempelvis Svensk Absint lägger nert på all absint de producerar, de gör ju också allt arbete för hand!
 
 
 
Idag börjar själva tillverkningen men det skriver jag mer om lite senare. Det är ganska otroligt att fast än jag haft så lång tid på mig att förbereda allt så är jag ändå inte helt klar. Främst är det några etiketter som inte är på plats, men det är ju egentligen inte jättebrottom eftersom jag ändå inte ska köpa ut dem för än till min födelsedag. Det är bara att få tummen ur och sätt igång! Min förhoppning är ändå att de ska vara färdiga till julafton om en vecka. Först tänkte jag att jag skulle ha försökt få till det så att jag skulle börja tillverkningen på min födelsedag, men nu är det så att min kära fästmö har planerat att vi ska åka iväg någonstans till min födelsedag så jag satsar på att kunna korka upp dem/någon av dem då istället.

And so it begins...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Idag tar vi den sista/första absinten i Libertine-serien. Kanske skulle man börjat med "Orginale" men den här gången körde vi tydligen baklänges. Libertine Originale är baserad på ett recept från 1894 och är en destillerad blandning, det betyder att varje ingrediens är destillerad för sig och sedan blandra man dem efteråt. Ett smart sätt att göra det på om man vill kunna justera smaken. Den är desutom gjord med lakritsrot, vilket det sägs ska vara tydlig i smaken. Vi får väl se.
 
 
 
Flaskan är densamma som de övriga i serien och helt ok, en enkel genomskinlig flaska med tjock botten och naturlig kork. Enkelt och elegant. Bilden på etiketten gjordes speciellt för Libertine-serien och visar en samling människor som dricker absint på ett café. På den stora flaskan är etiketten tvådelad och på den stora STÅR det faktiskt Originale på, det gör det faktiskt inte på min lilla flaska (2 dl).

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Paul Devoille
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: På bilden från absinthes.com ser den ut som en amber tycker jag, men min var faktiskt betydligt grönare än så. Louchen är tjock och den börjar utvecklas redan efter första droppen. Den är fullt utvecklad efter ungefär 1,5 delar vatten.

 

Doft: Ur flaskan kommer en väldigt söt doft. Det som tar mest plats är anisen/lakritsen/Knugen av Danmark, något som står tillbaka lite är päron som jag börjat förknippa med mr. Devoille´s absinter by now, och sist av allt har vi lite... banan? Doften håller sig ganska lik när jag hält upp absinten men som vanligt så blir alkoholen mer påtaglig och päronen kryper tillbaka lite. På med lite vatten och doften ökar, wonderful! Fortfarande väldigt sött men nu känner jag främst lakrits.

 

Smak: Oj oj, tvåligt värre, och inte på ett suveränt sätt,det finns också lite lakrits som får tungan att domna lite på sidorna vilket får mig att misstänka stjärnanis. Det är väldigt mycket smak här, tycker INTE den smakar mindre än Libertine Intense. Rätt lite alkohol också, det uppskattas.

 

Sammanfattning: Efter att testat de två första i serien hade jag lägre förväntningar på den här. Amer ska innehålla mer malört och Intense ska ha en mer intensiv smak, ändå tyckte jag att den här smakade mer malört än Amer och hade en minst lika intensiv smak som Intense. Jag vet inte om det säger något om de två tidigare eller om den här. Jag tolkar det som att den väldigt söta lakritsdoften kommer från lakritsen, precis samma känsla jag får när jag fricker lakritste. Allt som allt en bra absint men jag är glad att jag bara köpte en liten. Den får 3 av 5 gröna féer i betyg.

 

Absinthe Libertine Or...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
I slutet av 2017 hittades 2 flaskor av världens äldsta absint (läs mer om det här), en gick till absintmuseet "Maison de l’Absinthe" i Môtiers, Val-de-Travers. Den andra öppnade man och absintälskare runt om i världen fick chansen att buda på ett smakprov av den här oerhört speciella absinten. Martin Zufanek var en av de lyckliga få som lyckades lägga vantarna på ett smakprov. Han bestämde sig för att försöka göra en reproduktion av den och begav sig till något fancy absint-arkiv där han hittade orginalreceptet. Dock var det inte så utförligt utan verkar mer ha varit en lista på ingredienserna. But a list of ingredients doesn´t a recipe make, man behöver veta hur de ska användas också. Men när den nationella byrokratin inte räcker till får man använda sina kontakter i "the global absinthe underground". Låter så fruktansvärt mafioso, eller kultaktigt! XD Genom vänner till samlare till absintnördar and so on lyckades Martin komma i kontakt med en av Dubieds ättlingar som hade hela receptet, inklusive utförandet. Kan inte tänka mig vad han köpte det för, efter det och smakprovet av orginalet lär han ha behövt sälja sin själ för att inte hamna på gatan kan jag tänka O.o Hibbedi habbedi ho, et voilá: där har vi en absint inspererad av den absolut första komersiellt sålda absinten!
 
 
 
Man har valt att använda en neutral alkoholbas, precis som i orginalreceptet. Man använder också en annan färgningsmetod än man brukar, men de beskriver inte hur den skiljer sig. Faktum är att han berättar att hela tillverkningsprocessen skiljer sig från det som idag anses traditionellt. Gött tycker jag, det visar att det inte bara finns ett sätt att kamma en åsna. Avslutningsvis har man lagrat den på ekfat några månader innan den buteljerats och skickats ut för världen att avnjuta.
 
 
 
Egentligen tror jag att namnet är en loop, det borde vara "Dubied --> 1798 --> Zufanek --> 2018 och sedan tillbaka till Dubied igen", som ni ser på etiketten här ovan. Tydligen ska det vara en bit av orginalreceptet där på framsidan också. Jag måste säga att jag är lite besviken på Zufanek, jag vet att etiketter inte är deras starkaste sida (till skillnad från innehållet i flaskorna) men den här var nog den tråkigaste hittills. De har en rekreation av världens äldsta kända absint och de gör en så överförenklad etikett i gult tema. Var är lyxen? Var är allt det överflödiga krimskramset? Var är barocken? Jag hade velat ge den till Ted Breux istället och se vad han hade hittat på. Sen gör inte flaskan, som ser ut som en silo med skruvkork, upplevelsen några tjänster. Jag hoppas, och tror, att innehållet är riktigt bra istället!
 
 
 
Dubied 1798 var en limited edition som endast gjordes i 220 liter (440 flaskor), lika många som åren sedan absinten tillverkades. Egentligen är det väl 221 år mellan det att den upptäcktes tills det att Zufanek fick sitt sample, men det klingar inte lika bra. Man kan ju inte skriva 222 heller eftersom det bli för uppenbart att det inte är 222 år emellan, men 220 är fortfarande en jämn och fin siffra och det dröjde ju till 2018 innan man gick ut med vad man hittat (även om flaskan faktiskt hittades i slutet av 2017). Vidare ÖPPNADE destilleriet 1798, vad jag vet finns det inga bevis för att just de flaskorna man hittat är från just det året, men jag hänger upp mig på fel saker här, let´s move on. Jag vet hur bra Zufaneks absinter är och tänkte först köpa 3 flaskor: en att dricka nu, en att spara och dricka sen samt en att spara och sälja vid något bra tillfälle. Men ibland hungrar plånboken och naturligtvis sålde den slut på några timmar så det var inte lönt att vänta tills man fick nästa lön. I slutändan blev det alltså bara en flaska för mig.

 

Lagrad: Ja (månader)
Destilleri: Zufanek
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien

 

Färg och Louche: En väldigt guldig verte, men det är en verte. Mer gula nyanser är bruna eller bärnsten. Efter en del vatten har jag bara fått tunga oil-streaks som lägger sig på botten, efter 2 delar vatten har nedre halvan av glaset blivit grumlig och efter hela 3 delar vatten har den medeltjocka dimman spridit sig i hela glaset.

 

Doft: Doften är väldigt Zufanek, hade inte förväntat mig det, med den neutrala basspriten, udda tillverkningsprocessen, komplicerade färgningen och urgamla receptet trodde jag den skulle vara betydligt mer annorlunda. Ur flaskan är doften en söt parfym av lakrits som helt saknar alkohol. När absinten kommit över i glaset blir den grovare, inte alls den lena parfymen den var innan, men den blir snabbt mjukare och rundare när den fått stå ett tag. Efter jag droppat i det mesta av vattnet har de olika nyanserna mattats av rätt mycket och kvar är främst anisen, malörten och lite fänkål. 

 

Smak: Klen jämfört med de andra absinterna från Zufanek. Det är mer malört och anis än fänkål här tror jag, inte så mycket andra nyanser. Den hade gjort sig bättre med mindre socker, ska minnas det till nästa gång. Texturen är inte direkt len, men den är inte stickig. Kan tänka mig att den är bättre om jag skulle låta den stå ett år.

 

Sammanfattning: Tråkigt nog får man nog säga att Zufanek gick lite bet på den här. Den intressantaste absinten men den tråkigaste förpackningen och plattaste smaken. Ändå är den helt ok, men jag hade så mycket högre förväntningar på den här absinten. Jag tänkte först kanske att det var den neutrala alkoholbasen som gjorde den mindre intressant men jag kan helt klart känna igen den som en Zufanek-absint så är inte säker på att det är fallet. Den är helt klart den sämsta av Zufaneks absinter (även om Martin tycker att det är den bästa han gjort), men den är ändå bra, bara inte så utstickande. En sak är ivf säker, provet som Martin Zufanek fick lär INTE ha smakat så här. Även om de lyckats få till en kopia av vad den smakade som när den var nygjord så är det svårt att tänka sig vad över 200 år i en flaska kan göra med den (kanske kan fråga Anden från Aladin). Kanske kommer Dubied 1798 bli bättre med åren, men jag har väntat länge nog med att resensera den här, idag får Zufanek sin första 3:a från mig. Är ganska nöjd ändå att jag inte köpte mer än en flaska.

 
 

Absinthe Dubied 1798