0 Läs mer >>
 
 
 
 
Rabid Dog är också en av absinterna jag gjorde till min födelsedag, men den är gjord på ett helt eget recept och till hör alltså inte Réve-serien. Istället är den ett eget experiment där jag använde åbrodd för första gången, en otroligt väldoftande växt i min mening som borde göra sig otroligt bra i absint! I övrigt är den gjord med 7 andra örter varav jag har plockat citronmeliss, isop, malört och rommersk malört själv (även åbrodden). Även här användes vatten från de jämtländska fjällen ;P Receptet är baserat på ett gamalt recept från 1800-talet, dock inte samma som Réve. Självklart är det här också en limited edition, endast 5 flaskor gjordes!
 
 
 
Åbrodden gav en väldigt intensiv, mörk färg som fick det hela att kännas ganska melankoliskt, lite Edgar Allan Poe liksom. Etiketten är därför inspirerad av en short story: Hunden, skriven av yours truly! Tvättäkta skräcklektyr från Feddooh Productions! På etiketten ser vi en minst sagt spooky hund och ramen är en bur med klösmärken på. Hunden har jag tecknat själv men etiketten är designad av min vän Erik Johansson (sjukt duktig kille)! Den här absinten tappades upp på en lite liknande flaska, men inte alls lika snygg som Rêve fick. Den fick också en klick vax upptill med mitt sigill på, must mark my teratory you know.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 76%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Från början hade den här en riktigt intensivt grön färg, som YES diskmedel, så mörk att absinten såg nästan svart ut i flaskan. Det hade vi åbrodden att tacka för, den ger sjukt mycket färg, men färgen bryts tyvärr även ner fort. Nu är den en stark Earl Grey med grön karamelfärg i. Louchen blir aldrig speciellt stark, inte ens medelmåttig, men den är starkare än den av många av mina tidigare absinter. Det krävs hela 3 delar vatten för den att nå ytan i glaset, lite mer än de flesta absinter.

 

Doft: När jag börjar nosa på den uppkorkade flaskan så är den först väldigt lik många andra absinter med malört och anis, men precis när man är mitt i ett sniff så känner man att här har vi även något som liknar klor O.o Strax efter det kommer även tydlig doft av sådana där groddar som alltid stod orörda i saladsbaren i skolmatsalen. Efter att ha hält upp den får vi tillgång av det värsta, la creme de la blä: kloret leder nu hela paraden och efter kommer groddarna igen och även kokt ägg. Vad har jag gjort med den här absinten? Som tur är så bättrar den på sig betydligt när vattnet kommer till orda, och den fortfarande ganska potent. Nu har vi en mer klasisk absintdoft, mycket gröna örter som citronmeliss och isop. Groddarna finns fortfarande kvar men passar nu bättre in med resten av deltagarna. Det mest spännande i min åsikt är en svag doft av söt coca cola, precis vad jag tycker att åbrodd luktar som. Jag hade hoppats på att den skulle komma till uttryck i doften och det gjorde den!

 

Smak: Jag ska erkänna att jag var lite orolig att hitta klor eller kokt ägg här, men av dem syns inte en skymt och istället har vi en hyffsat bekant absintsmak med mer gröna örter än anis. Den har fortfarande mycket smak, inte övervattnad som flera före den. Lite gurka, isop, gräsklipp och lakrits, en bäsk smak utan att för den delen vara bäsk. Smaken hänger kvar länge på tungan och då går den mer mot bränt socker O.o

 

Sammanfattning: En något undlig absint det här, jag får lite samma känsla som när jag först lärde mig att dricka Mansinthe, och det kanske inte är helt opassande med tanke på det något mörka temat på absinten. Den är egentligen inte dålig, men jag har svårt att släppa ägg- och klorlukten. Det jag främst tänker på att jag vill ändra är färgen på vaxet, det skulle vara väldigt mörkt grönt istället, eller rentav svart kanske? Annars har jag inte några tankar på vad jag skulle vilja ändra till en ev. framtida batch, kanske skulle även den här ha lite mer av svansen, men det skulle kanske lika gärna kunna göra den sämre. Eftersom jag ändå blev hyfsat nöjd med den här absinten får den ett betyg på lite över medel: 3 gröna féer.

 

Rabid Dog Absinthe

2 Läs mer >>
 

 

 

Idag avslutar vi Absinthe Rêve-serien med den rubinröda Le Renard Roux... eller ja, vi avslutar för den här gången. Det finns fortfarande en absint kvar, men den ligger fortfarande och gottar sig på ett fat. Som du säker vet vid det här laget fick jag chansen att, i sammarbete med Magnus och Uppsala Destilleri, göra några egna absinter till min 30-årsdag 2019. Namnet är franska för "Den Röda Räven" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!



Absinten är gjord på 9 olika örter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört (den var jobbig att hitta), och en fyrklöver for good luck. Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Den äkta malörten, den romerska malörten och isopen var jag ute och jagade själv, men de andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart har den inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.



Flaskan är, som jag nämt tidigare, en av mina favoriter. En underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky eller cognac! Den fanns ju tråkigt nog inte i mörkt glas vilket innebär att den röda färgen kommer bli matt relativt snabbt. Jag passade faktiskt på att ta kortet här ovan på engång när jag fick den så den röda färgen skulle vara så stark som möjligt. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med rävmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med rött vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här absinten är riktigt, RIKTIGT röd, som en flytande rubin! "Tyvärr" få vi njuta av den fina färgen hela tiden för den här absinten har en nästan icke-existerande louche, endast lite oil streaks.

 

Doft: När jag korkar upp känner jag nästan bara fänkål, lite märkligt kan jag tycka eftersom det inte brukar vara doften som står ut allra mest. Dessutom är det ju stora mängder malört i den här, men ändå är det fänkålen som står ut. Märkligt. Jag skvätter upp några droppar i glaset, det brukar ju kunna förändra saker och ting, men det enda det leder till är att den sura doften från alkoholen tar över och allt annat göms i skymundan. I med några droppar vatten som genast sätter munkavel på alkoholen och plockar fram örterna. Nu kommer malörten och lite anis, men de har sin sweetspot efter 2-3 delar vatten, därefter kommer bäsk gurka och isop samt lite gamla kopparpengar.

 

Smak: Det var ingen smakexplosion här inte. Nog har vi lite av gurkan och isopen, men även den metalliska smaken som jag känner igen från hibiskuste. Smaken är len men mesig, känner att den är riktigt övervattnad och man borde nog stannat vid 3 delar vatten. Sockret är väldigt framträdande, gör INTE sitt jobb att lyfta de andra smakerna utan överröstar dem lite istället. Om jag minskar på sockret och dessutom drar ner på vattnet blir den intressantare och mer lättdrucken.

 

Sammanfattning: Det här blev ytterligare en liten flopp, tråkigt värre. Måste dock säga att den påminner väldigt mycket om Rubis, den var inte heller bra, så kanske är det här med absint och hibiskus ingen bra ide? Även här bör jag ta med lite mer av svansen i nästa destillering, det tror jag kan bidra mycket. Jag vet att Rubis fick 3 poäng, men jag ska försöka att vara objektiv och då hamnar den här faktiskt snäppet under Rubis. Betyget blir inte mer än en 2:a idag.

 

Absinthe Rêve - Le Re...

1 Läs mer >>
 

 

 

Vi går vidare i min Rêve-serie och nu har turen kommit till min gula/amber: Le Cerf Jaune. Absinthe Rêve är den absintserie som jag, i sammarbete med Uppsala Destilleri, gjorde till mig själv till min 30-årsdag. Namnet på den här är franska för "Den Gula Hjorten" och hänvisar såklart till absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 3 flaskor gjordes!
 
 
 
Absinten är gjord på 9 olika örter, varav en är en fyrklöver, för extra tur ;) Den är färgad med bland annat saffran, jag testade Awen Natures Absinthe Safran men tyckte att den smakade aldeles för lite saffran, ett misstag som jag försökt rättfärdiga. Vattnet som användes vid tillverkningen är taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet (även om man då inte använde saffran), självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel, färgämnen eller sötningsmedel.
 
 
 
Den kurviga flaskan är värdig av en riktigt fin whisky tycker jag. Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas vilket hade varit optimalt, men det verkar som att den gula färgen håller sig rätt bra ändå (är ju trots allt inget klorofyll i den som kan brytas ner) och nu ser man ju den snygga färgen. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med hjortmotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten. Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med gult vax och den bär mitt egna sigill på toppen.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Färgen är lika klargul som nybakat saffransbröd, väl mogna citroner eller One Punch Man´s dräckt. Ungefär vad man kan vänta sig av saffran. Louchen var däremot en riktig besvikelse... eller den hade varit om det funnits någon. Den är verkligen minimal och det är till och med ont om oil streaks. Needless to say är det svårt att avgöra när den nått sin "topp".

 

Doft: Hmm *drar lite på munnen* Flaskan bjuder mest på syra, bäska, tvålig malört och korriander med rund citruskaraktär. Att hälla upp den i glaset förändrar ingenting så jag börjar otåligt droppa i vatten istället. Det bäska och sura mattas av och försvinner, men malörten och korriandern finns fortfarande kvar. Nu dycker lite saffran upp också men det är inte lika mycket som jag förväntat mig.

 

Smak: Jaha, absintörterna lyser med sin frånvaro i den här, istället tar sockret mer plats och det är inte den rollen sockret ska spela. Den är nog övervattnad efter 5 delar vatten. Saffranen känner jag av litegrann, men inte heller här är den lika stark som jag tänkt mig. Den bidrar ivf till en sötare och rundare smak, texturen är len och smaken som ändå finns sitter kvar ett ganska bra tag i munnen. 

 

Sammanfattning: Jag tror det största misstaget jag gjorde här var att kapa svansen för tidigt, lite mer oljor hade gjort den gott tror jag. Jag saknar anisen, tror den hade gjort sig bra med saffranssmaken, något jag får rätta till i nästa batch. Målet var som sagt att göra en absint som smakade lite mer saffran än Awen Natures absint. Jag skulle säga att jag lyckades med det (det blev nog ganska lagom mycket) men som sagt så lyser både louchen, doften och smaken från de andra örterna med sin frånvaro och det drar ju ner betyget rätt rejält. Undrar om en 2:a är för generöst?

 

Absinthe Rêve - Le Ce...

0 Läs mer >>
 

 

 

Idag ska vi fortsätta med mina egna absinter och näst på tur står min vita absint. Det blev min 30-årsdagspresent till mig själv att göra en serie på inte mindre än 7 olika absinter i sammarbete med Uppsala Destilleri AB. Jag är ju inte så förtjust i vita absinter generellt, men det är klart att man ska försöka sig på en sån också när man ändå gör absinter. Namnet är franska för "Den Vita Ugglan" och kommer såklart från absintens färg. It goes without saying att det här blev en VÄLDIGT limited edition, endast 2 flaskor gjordes!



Den här är gjord med 8 olika växter, bl.a en ovanligt stor del romersk malört, och en fyrklöver (for good luck). Dessutom är vattnet som användes vid tillverkningen taget från en källa med vatten från de jämtländska fjällen. Både den äkta malörten, den romerska malörten och isopen har jag plockat själv, men andra (som anisen och fänkålen) fick jag köpa. Den är gjord på ett traditionellt och hantverkamässigt sätt och är baserad på ett genuint recept från 1800-talet, självklart finns inga artifisiella smaktillsatser, koncerveringsmedel eller sötningsmedel.



Den är buteljerad på ytterligare en flaska som jag är helt förälskad i: Aberdeen, en underbar kurvig historia som är värdig av en riktigt fin whisky! Tråkigt nog fanns den inte i mörkt glas, men det gör inte så mycket i det här fallet eftersom det är en vit absint. Etiketten är designad av min kära sambo, Sandra Andersson, och återskapad i Photoshop av hennes syster, Sofia Andersson. Bilden föreställer en mask med ugglemotiv, stilen är inspererad av de venediska maskerna som används under Carnevale. Färgen på mönstret återkopplar såklart både till namnet och färgen på absinten (det är svårare att göra en etikett med vitt tema än vad man kan tro). Flaskan är försluten med en träkork och sedan förseglad med vitt vax och den bär mitt egna sigill på toppen. Tycker verkligen att det blev skitstiligt med vitt vax!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri (åt Feddooh Productions)
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Den här louchen är minimal, som ett par smutsiga glasögon, och den når sin topp efter en ynka del vatten. Inte mycket att hänga i en julgran.

 

Doft: Ur flaskan känner jag malört, rommersk malört och SURT! Och när jag luktar på den ur glaset är det BARA surt, inte ens gräddigt! Det är först när jag börjar droppa i vattnet som det händer något, malörten letar sig fram igen, tätt följt av citrus. "Citrusen kommer väl från citronmelissen" tänkte jag, sen kom jag på att det inte är någon citronmeliss i den här O.o Jag minns att Magnus också kände citrus när vi gjorde den, och tydligen så kan korrianderfrön ge citrussmaker. Det är väl det jag känner.

 

Smak: Den har hyffsat mycket smak tycker jag, och den är väldigt len och gräddig (VÄLDIGT gräddig). Jag känner malört, korriander och lite isop, inte jättenyanserad, men god. Känner inget av anisen eller fänkålen.

 

Sammanfattning: Korrianderna var ett bra val i den här tycker jag, den har fått hyffsat mycket smak men är ändå lättdrucken, den är gräddig och har en len textur. Men louchen var riktigt vek tyvärr. Jag tror att om jag inte tagit bort så mycket av svansen så hade jag fått mer oljor, en tjockare louche och kanske en ÄNNU lenare smak. Får komma ihåg det till nästa gång. Men över lag är jag nöjd, det var inte så dåligt för ett första försök, även om den har potential att utvecklas. Jag ger den 3,5 poäng av 5 möjliga, kanske är den inte värd mer än 3, men jag är partisk och väldigt stolt :)

 

Absinthe Rêve - La Ch...