Nej men, vad har vi här då? En fatlagrad limited edition av Emile Pernot´s Vieux Pontarlier? Jo jag tackar jag. Nu har ju inte jag provat orginalet men tänkte att 3 år på ekfat säkert inte gör den sämre! Kan nog vara den dyraste enskiljda flaskan jag köpt hittills så nu får den fan smaka riktigt jäkla toppen. Jag tvekade när den först släptes, tänkte att jag skulle fundera ett tag, kanske vänta till månaden efter då jag hade lite mer pengar. Alla limited editions går inte åt som smör, men den här gjorde det, snart var den slut och jag blev lite butter på mig själv för att jag inte köpt någon. Sen fick de uppenbarligen in någon flaska till och då tryckte jag hem den direkt (fick de tag på flera så var det inte många, den fanns inte kvar samma kväll som jag beställde min ivf).
Som sagt är den här lagrad på ekfat, och länge också, tre år fick den ligga och stuva! Den senaste jag bestälde som var lagrad så länge var
Brevans A. Crowly, och den är ju alla tiders favorit så kanske kan den här vara värd pengarna? De här tunnorna hade man tidigare lagrat Burgundy Grand Cru rödvin på, vilket inte Crowly hade, men ändå. Naturligtvis förväntar jag mig en rund absint med vaniljtoner och bärnstensfärg. Den ska tydligen påminna om en pre-ban absint, men eftersom jag aldrig smakat någon sådan kommer det bli svårt för mig att kontrollera det påståendet.
Flaskan är inte tokig: kort, knubbig och rejäl i mörkt glas. Tror inte den är riktigt lika knubbig som orginalets flaska (eller så inbillar jag mig), men jag är nöjd. Etiketten är densamma som från orginalet men har en liten röd tilläggsdel i vä. hörn som talar om att det är den fatlagrade versionen. Den är även förseglad med rött vax och eftersom det står i beskrivningen att den är förseglad med naturlig kork så tog jag fram min korkskruv och började borra. Det visade sig att det inte var någon vinkork som satt i utan en "vanlig" återförslutbar kork som jag så envist försökte ta mig igenom som om det fanns guld på andra sidan! Nu har den ett fult hål i lacksigillet, men jag överlever.
Lagrad: 3 år
Destilleri: Emile Pernot
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
Färg och Louche: Färgen är mer gul än bärnsten, som en klick flytande guld i glaset. Mycket vacker att se på! Louchen når sin topp efter 1,5 delar vatten och blir då endast medelmåttig.
Doft: När jag först fick flaskan kände jag whisky, sött och spritpenna ur flaskan, men nu har det krupit fram mentoldoft, brunt socker, spritpenna, blöt ek, liiiiite whisky (men knappt märkbart om man inte letar efter den) och... en hint av muskot?! *Asgarvar för mig själv* Vilken salig blandning, jag är så dålig på det här *mer asgarv* Den är ivf fruktansvärt charmig, en klar förbättring mot hur den var från början! Ur glaset kommer en kraftig doft av vanilj, brunt socker, blöt ek och whisky. Det luktar rätt mycket alkohol också men det sticker inte i näsan vilket jag är glad för. Om man klämmer ihop allt utan att försöka särskillja dofterna blir det nästan molipekt, vilket generellt inte är någon höjdare för mig. Skvätt sedan i lite vatten och doften blir ännu starkare men nu känner jag mer gurka, osötad mentol och något väldigt fylligt som tar väldigt mycket plats. Doften är "sval", inte "varm" som exempelvis den av La Grenouille. Min tvillingbror beskriver doften som en blandning av lakrisal, mintu och vix blå som någon har kräkts upp igen. Han, liksom jag, vet inte vad han pratar om.
Smak: Mycket smak här, och den sitter kvar länge! Smaken är rund och fyllig och gör sig väldigt bra med sockret tycker jag. Om jag bara kunde beskriva vad den smakar, får göra ett försök: Trät känner jag och det kanske inte är så konstigt. Lite mentol och vanilj, och trots att den inte smakar alls som whisky så finns det något här som påminner mig om det ändå. Sen har vi samma fylliga smak som jag känner doften av när jag luktar på den. Kanske har det med rödvinet att göra? Om det inte är det så är jag rädd att rödvinet inte lämnat något märke alls på absintens karaktär.
Sammanfattning: Här måste jag nog säga att jag blev väldigt positivt överaskad, hade nästan ställt in mig på att jag slängt åtminståne LITE pengar i sjön, men jag törs nog säga att den var värd pengarna! Den här absinten har själ, mer än de flesta andra, ja faktiskt i mått med Grön Opal! En mycket fin färg, en kraftig och komplex doft och smak över förväntan! Att den "vaknar till liv" av vattnet är verkligen en egenskap jag uppskattar hos en absint. Jag kan inte hjälpa att bli påmind om ett experiment på en fatlagrad absint som Magnus på Uppsala Destilleriet gjorde och var vänlig nog att bjuda på när jag var där. Vieux Pontarlier är en bombastisk skapelse som jag gärna skulle köpa minst en flaska till av men bjuda väldigt sparsamt på. Det är tur att en flaska räcker så länge för mig, och den här ska jag nog hålla på för lite speciellare tillfällen. Betyget blir absolut minst 4,5 gröna féer, kanske kommer den gå upp till en 5:a med tiden ;)
