1 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Det här är en av absinthes.com´s egna absinter som produceras för dem av Gaudentia Persoz. De säger att de valt Gaudentia Persoz för att de tycker att de är de främsta av destillerier när det kommer till absint, men jag tror att det har lite att göra med att receptet är baserat på ett av familjen Persoz´s egna familjerecept. Det som gör att den här absinten sticker ut lite är att den inehåller génépi, en för mig tidigare helt okänd växt och jag har inte hört att något annat destilleri använder sig av den växten (men det är ju sällan destillerierna skyltar med alla ingredienser de använder sig av). Om jag inte har fattat fel så är génépi en del av Artemisia-släcktet vilket gör den släckt med malörten. Man använder génépi i andra spriter ochså, bland annat en likör som bär samma namn som växten.
 
Jag är betydligt mer nöjd med flaskan här jämfört med vad Gaudentia Persoz brukar använda sig av. Här har vi en kort och knubbig flaska i frostat glas och med en snöflinga som fokus. Tittar man lite närmare så ser man att snöflingan består av olika växtdelar vilket gör det lite mer passande. Flaskan är sedan försluten med en naturell kork. Här har vi någon som tänkt lite på precentationen av sin produkt, det uppskattas av mig.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Gaudentia Persoz (åt absinthes.com)
Alkoholhalt: 53%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Som de flesta vita absinter jag provat får den en riktigt tjock louche, och fort, den är full efter endast 1,5 delar vatten. Det tyder vanligen på mycket anis (eftersom anisen inehåller mest eteriska oljor) men det brukar aldeles för sällan märkas i smaken tycker jag.

 

Doft: Vid första sniffet har vi en vanlig schweizisk bleue på gång igen, den är gräddig, lite sur och har hintar av kola. Men ur flaska nkänner jag även lite honung och när den har fått lite vatten i sig får jag fram både mint och lite anis och fänkål (även om de är rysligt diskreta). Doften blir riktigt len och kolan kikar fram lite mer också.

 

Smak: Det första jag känner är tvål vilket är lite tråkigt (fast ändå bättre än en typisk bleue). Karamellkungens snökulor följer på det och sen en gräddig smak och en baby-butt-smooth textur. Det finns riktigt bra med smak här, vattnet har inte tystat ner något här, no sir. Ändå är den väldigt lättdrucken och gör sig bra med allt sockret jag haft i. 

 

Sammanfattning: Kan lätt misstas för en typisk schweizisk bleue men är man lite uppmärksam så blir man positivt överaskad. Det var inga problem att skölja ner den inte och jag kan tänka mig att den gör sig bra i fudge (det är den absinthes.com har använt i sin fudge). Både när jag smakar och luktar på den får jag lust att skriva "is" i anteckningarna. Is luktar visserligen inget men doften är väldigt frisk och smaken var väldigt passande när absinten var iskall. Vanligtvis kan smakerna framträda bättre i rumstemperatur men den här vill jag dricka kall och det gör den även mer lättdrucken. Jag köpte den i provsmakningsflaska på 5 cl och lär nog inte köpa någon mer efter det, men den kommer inte stå bortglömd längst bak i vitrinskåpet som så många andra vita absinter. It will not get many applause but a tip of the hat and 3 green fairies. Good enough.

 
 

Absinthe Blanche Neig...

0 Läs mer >>
 
 
 
Idag tar vi en lite närmare titt på Gaudentia Persoz-destilleriet som är beläget i Couvet, Val-de-Travers, Schweiz. Det ägs av (och är döpt efter) Gaudentia Persoz, en av de få kvinliga absintproducenterna jag känner till. 
 
 
 
Familjen har en historia som absintmakare... ivf har hennes makes familj det. Hans familj har producerat absint sedan 1850 och fortsatte med det under förbudstiden. Makens farmor/mormor var en riktig hembrännare, hon tillverkade absint i familjens hem ända fram till 1969 då hon blev påkommen och gripen. Inget fängelsestraff kanske, men hon fick kraftiga böter och valde då att sluta göra absint. Nu har hennes sonson/dotterson och hans maka startat upp på nytt och producerar absint efter farmoderns/mormoderns gamla recept.
 
 
 
Man började använda en liten panna som är från slutet av 1800-talet, men Gaudentias make tyckte att det behövdes rejälare grejer så han byggde själv nya pannor med en kapacitet på 50 liter. Ska det göras så ska det göras ordentligt!
 
 
 
Något som förvånade mig lite är att Gaudentia tycker att anisen borde vara huvudpersonen i en absint, inte malörten eftersom den gör absinten bitter. I många recentioner jag har läst och enligt de få personer jag har diskuterat absint med så tycker många att malörten är viktigast och eftersom absint även är döpt efter malörten (artemisia absinthium) så kan det ju ligga någonting i det.
 
 
 
Över lag måste jag säga att jag inte riktigt förstår varför man döpt destilleriet efter Gaudentia när det är hennes makes familj som recepten kommer från, som har historia av att göra absint och när maken själv har gjort pannorna man använder? Och är det ett familjeföretag kunde man ju välja att bara döpa desilleriet till "The Persoz Distillery", men man har valt att döpa det efter henne.
 
 
 
Destilleriet har gjort följande absinter:
 
  • Absinth´ Love 69
  • L´Adorée
  • La Ptite
  • La Ptite Douce
  • La Valdetra Verte
  • Blanche Neige (åt absinthes.com)
  • Green Velvet - Fée Verte
  • Green Velvet - La Bleue
 
 
 
Hemsida: https://www.absinthelaptite.ch

Gaudentia Persoz

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 

Jag vet att jag säger det ofta, men ikväll har vi verkligen något speciellt i glaset! Vanligtvis använder destillerierna en alkoholbas gjord på korn eller druvor vid tillverkningen, men den här absinten har Marc du Jura som bas, en brandy gjord på druvorna Chardonnay och Sauvignon från Domaine de Cavarodes. Man har visserligen inte gjort sig besväret at lagra brandyn innan så det är en typ av "rå" Marc du Jura, men ändå. ALANDIA menar att det är finansiellt nonsens, inget större destilleri skulle få för sig att göra det här men Aymoier är ett litet destilleri och gör precis va fan de vill! XD

 

Som alla Aymoiers absinter är den ett sant hantverk, den är destillerad och har inga konstgjorda smakämnen, färgämnen, sötningsmedel och är desutom ekologisk. Flaskan är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sin etikett, även om den ser ut som att den är ritad med färgpennor. Att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt, bara för att sedan buteljera den på det här sättet är för mig svårt att förstå. En riktigt tjusig prislapp hade den också och jag hade aldrig fått för mig att köpa den om jag inte fick 15% rabatt och gratis frakt i samma veva. Tycker ändå att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt. Men ölflaska eller inte, nu är det dags att ta reda på hur finansiellt nonsens smakar!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Aymoier
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Verte 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En ganska blek, klargrön färg, fin men inget utstickande. Av någon anledning har absinthes.com skrivit att detta är en blanche, men det kan jag säga att den inte är. Louchen blir måttlig men orkar inte ända fram för att imponera, den är klar och redo efter knapt 1,5 delar vatten.

 

Doft: Doften borde nästan ha stått före "Färg och Louche" för det är verkligen det första man lägger märke till. Utan tvekan den kraftigaste doften på en absint hittills, håller näsan en dryg decimeter från flaskan med inledningen till en dammkvalsterinvasion i näsan och doften är fortfarande as clear as ever! En OTROLIGT fruktigt doft, lite som en blandning mellan en fruktsallad och avfettningsmedel ;) Kan egentligen inte säga att doften förändras under processen och den är fortfarande otroligt stark när den sista droppen vatten har gjort sitt.

 

Smak: Mamma Mia! Fruktsalladen gick av som en granat i käften! Den är så intensiv även efter allt vatten att det är svårt att dricka några mängder av den. Kanske skulle jag prova med 7 delar vatten? Det som jag tyckte var avfettningsmedel i doften har nu fått rundade kanter och, på något konstigt sätt får den mig att tänka på marsipan, utan att för den sakens skull smaka ett dyft mandel. Kan inte säga att jag tänker så mycket på örterna men det är så extremt mycket smak här att det är svårt att urskilja, hoppas på att kunna ge en bättre beskrivning när jag närmar mig slutet på flaskan. Och len så in åt helsike va den, som en bäbisfilt gjord i mullvadspäls!

 

Sammanfattning: Det här va en absint med en WTF-level to rival the Roquette, tror rent av att jag måste skaffa en WTF-kategori nu! Ölflaska, en doft som slår en som en panzerfaust i ansiktet, fruktsallad istället för örtmix, avfettningsmedel/marsipan utan mandel, finansiellt nonsens och mulvadsfiltar. Jag funderar på om den är ett kullenariskt mästerverk eller något som inte ens borde få kallas absint, men när allt är sagt och gjort så är det nog ett positivt intryck den gett och den hamnar på en 4:a.

 

I´m so confused...

 
 
 

Absinth La Rebelle

0 Läs mer >>
 
 
 
Idag fördjupar vi oss lite i Aymonier-destilleriet, ett destilleri som jag numera får ett leende på läpparna av att tänka på. Destilleriet är beläget i Les Fourgs, nära den Schweiziska gränsen och bara ungefär en mil från Pontarlier. Det är döpt efter ägarna: Mayra och Francois Aymonier, och tillsammans driver de en ekologisk gård, La Semilla, och kombinerar detta med att destillera absint. All deras absint är alltså ekologisk, den görs i små batcher på ett hantverkamässigt sätt, baserade på recept från 1800-talet och det tillsätter inga sötningsmedel, konserveringsmedel eller konstgjorda smakämnen eller färgämnen. De odlar de flesta av örterna själva och de örterna som de inte producerar (anis och fänkål) köper de in från andra certifierade ekologiska odlare. De köper inte in malörten från någon annan så mängden absint som kan produceras är helt beroende på hur mycket malört de själva fått ihop, därav blir det inte så mycket absint varje år (lite som Svensk Absint). De började destillera absint 2014, så relativt nyligen, t.o.m efter Sverige fick sin första riktiga absint.
 
 
 
Samtliga av deras absinter har väldigt litet innehåll av anis, så är den klassiska lakritssmaken kommer inte vara så framträdande. Det gör också att de valt att inte färga sina absinter så kraftigt vilket gör dem väldigt bleka. Jag är ok med det, den var viktigare för mig när jag började dricka absint men nu är den inte lika lockande. Istället inehåller samtliga absinter en riktigt god portion malört, vilket jag INTE var så förtjust i från början, men de gör det bra! De har också en prislapp som är lite i det största laget, men det är absolut värt pengarna för dessa ekologiska högkvalitétsabsinter.
 
 
 
Flaskorna som destilleriet valt att använda är misstänkt lik den som Thor Wallgren använder till sin Quarantaine, ser ungefär ut som en ölflaska med skruvkork i plåt. Till skillnad från mr. Wallgren har Aymoier ivf valt att ha en bild på sina etiketter, vet inte vem som designar dem dock. Jag tycker jag att det är synd att ha lagt ner så mycket pengar och jobb på att få fram en sån kvalitetsprodukt och sedan buteljera den på en sån här tråkig flaska. Jag tycker att det skulle ha varit värt några extra kronor för en flaska som ex. Eichelbergers absinter kommer i, det hade belyst kvalitén på ett bra sätt.
 
 
 
Destilleriet tillverkar följande absinter:
 
 
 
 
Hemsida: http://semilla25.free.fr

Aymonier-destilleriet