Den här var en julklapp från min tvillingbror. Jag har sett den men varit lite skeptisk till att köpa den. "En svart absint, gjord av en black metall-artist från Bromma. Kan det verkligen bli bra?". Sen mindes jag
Mansinthe som är gjord av Marilyn Manson, och för de som inte minns det så är det en av mina absoluta favoriter, så kanske ska jag inte vara så fördomsfull.
Absinten är gjord av destilleriet Nils Oscar AB i sammarbete med Jonas Åkerlund, trummisen från Bathory. Kan inte säga att jag hört något av dem men de är tydligen rätt kända så jag kanske får lyssna på en låt eller två, kan ju vara bra för allmänbildningen. Utöver att banka på trummor regiserar Jonas även film, några långfilmer men främst har han gjort musikvideor åt en lång rad kända artister, Metallica, Rammstein, The Rolling Stones, Roxette, Pink, Lady Gaga, U2 och Britney Spears är några. Det sägs även att Jonas är en absint-entusiast, om det innebär en sann entusiast eller en person som gillar att tända eld på det han dricker för sin image vet jag inte. Han ska (precis som med Marilyn Manson och hans Mansinthe) ha haft en tydlig vision om hur smaken skulle vara och det tog ett tag att få fram det färdiga resultatet.
Det är en ganska ny absint, släpptes så sent som mitten av 2017. Det är en limited edition på endast 300 flaskor, något som alltid kittlar mitt intresse. Den säljs inte på ALANDIA eller absinthes.com men jag har sett den på ett par andra internationella sidor. Eftersom bror min är en riktig whiskynörd gissar jag att han hittade den på Masters of Malt som har ett något mindre utbud av absint, men de har ett par sorter som inte mina vanliga försäljare har. Den är destillerad, som sig bör med absint, vilket bådar gott. Förutom den klassika blandningen av anis, malört och fänkål innehåller Ditch även kornmalt, något som inte på något sett är traditionellt för absint. It´s not just a limited edition, it brings something to the table that other absinthes does not. Bravo!
Låt oss slutligen ägna några ord åt förpackningen. När jag först tog upp katongen ur paketet som brorsan skickat trode jag den hade blivit skadad. Det är lite Turning Torso över den här kartongen och jag fattade först inte varför, sen läste jag namnet en gång till och då föll poletten ner. Själva flaskan har en enkel rundad form med tjock botten som jag verkligen gillar. Korken är inte naturlig men det är ivf inte en skruvkork, och vad jag förstår är korkträden utrotningshotade så det är väl kanske lika bra att man valt det man gjort. I kartongen finns även vad jag närmast kan kalla ett bokmärke med instruktioner för 3 olika absintritualer: "La Louche", "The Fire Ritual" och "My Twisted Ritual". De två första känner vi redan igen som den franska ritualen och den bohemiska/tjeckiska ritualen, den sista däremot är nog hans egen och går kort och gott ut på att käka svart kaviar tillsammans med absinten.
Lagrad: Nej
Destilleri: Nils Oscar AB
Alkoholhalt: 68%
Katergori: Svart
Äkta/Fake: ?
Land: Sverige
Färg och Louche: Uppenbarligen är den svart, men till skillnad från Gothica som egentligen är mörkt, mörkt lila så har den här en mörkt rödbrun färg, väldigt mycket som kaffe eller coca cola. I övrigt hittar jag ingen info om färgen så jag vet inte om den är naturligt färgad eller ej, men eftersom de enda växterna som står med i färgningsprocessen är malört, isop och citronmeliss och man har valt att inte komentera färgningen så utgår jag ifrån att den är fake. När absinten är spädd med vatten får den färgen av en lite mörkare öl. Louchen är faktiskt helt frånvarande här, jag får lite oil-streaks som lägger sig tungt på botten av glaset men mer än så bjuder inte Ditch på.
Doft: Ur flaskan känner jag en tydlig saltlakrits, väldigt mycket tydligare än från Valkyrian. Salmiaken sitter kvar efter att den fått stå i glaset ett tag men då luktar den även lite bränt. Efter att vattnet har tillsatts kommer det fram lite mer nyanser av sötlakrits villket måste vara anisen och nu luktar den liksom sött. Ska bli väldigt intressant att smaka.
Smak: Efter att ha rört om ordentligt med skeden så slickar jag av den och det får mitt ansikte att dras ihop. HELVETE vad bäskt! Och det sitter kvar bak på tungan. Länge. Det är lite svårt att ta den första sippen, men nu har jag ju gjort iordning ett glas så då ska den fan provsmakas ordentligt! Först känner jag saltlakritsen och inte så mycket mer och jag börjar tänka att den kanske inte var så bäsk ändå. Men när jag sväljer absinten och den kommer på bakre delen av tungan är bäskan tillbaka >.< Kanske har den en komplexare smak men att hitta dem är för mig som att försöka föja ett samtal mellan 2 personer närmast scenen på en konsert: de liksom bara drunknar i den överväldigande förgrunden.
Sammanfattning: Vad ska man säga? Utan louche och överlägset den bäskaste hittills, Jonas Åkerlund delar INTE min smak av absint. Det smakar inte som någon annan absint jag någonsin smakat vilket får mig att tänka att absint-entusiasten Jonas Åkerstörm kanske dricker den för sin image ändå. Det här är den enda absinten jag kan tänka mig skulle passa med smaken av bränt socker, vad det gäller kaviarn är jag tveksam. Den här absinten lär inte förbättra Sverges rykte i absintvärlden, men den finns inte på The Wormwood Society´s hemsida än och inte heller på Absinthe.se så kanske för den inte alldeles för mycket väsen. Kanske blir det en av de där absinterna jag smakar om ett halvår igen och upptäcker att den har mognat och är jättegod, men för tillfället får den (och Jonas Åkerlund) skämmas lite. En halv grön fe och en WTF-stämpel är allt den får idag.
