0 Läs mer >>
 
 
 
 
Det här inlägget kommer kanske lite sent men jag ville dela med mig av det ändå. Under förra året kunde man börja köpa absintfudge på absinthes.com, gjord med Blanche Neige. En riktigt nice idé tyckte jag, brorsan har gjort fudge med whisky i förut och det tyckte jag var en riktig hit! Så i december förra åter (nästan precis 2 månader sedan) tänkte jag att jag skulle göra min egna absintfudge, jag har inte gjort fudge förut men man kan ju försöka! Jag bestämde mig för att använda en verte (blanche/bleues är ju rätt tama kan jag tycka) så jag plockade fram min flaska med Butterfly Absinthe och körde igång. Jag hittade ett recept för whiskeyfudge men tänkte att det måste väl funka med absint istället. Enligt receptet skulle fudgen koka för fullt i 5 min men nästan direkt började det bräddas för mig så jag tog av det och hälde upp smeten i en lite tidigt. Som du kanske kan tänka dig så gick det inget vidare, den ville inte stelna och behöll konsistensen av kladdkakesmet. Men den va fan go och var så otroligt len, som honung, så jag ville försöka använda den på något sätt. Har gjort egna chokladpraliner tidigare och tänkte att det här kan man ju slänga i några pralinskal så blir det ju hur bra som helst! De blev goda men jag vet inte om det var för att smeten fick stå så länge eller om Cthulhu va i farten, men plötsligt blev smeten väldigt grynig och den måste även ha krymt för toppen på pralinerna sjönk inåt som en studsmatta med snö på. Tog ett kort på de lite finare pralinerna men fyllningen ser lite mer ut som mandelmassa än den honungssläta krämen jag hade från början. Oh well.
 
Är det någon där ute som är lite händigare i köket än jag kan jag verkligen rekommendera absintpraliner (och troligtvis fudgen också) men så här i efterhand hade jag nog valt vit choklad till skalen istället för mjölkchoklad. All the best!

Absintfudge och Absin...

3 Läs mer >>
 
Source: absinthes.com
 
 
 
Det här namnet tänker jag inte ens försöka uttala. Receptet är baserat på samma som "La Clandestine" som jag inte har smakat än, och i receptet används 10 olika örter. Den är lite starkare än vad som är traditionellt för en le bleue (72%) vilket ska ta lite från den lena texturen, men ska istället ge tydligare aromer. Jag vet inte om jag tror på det, jag tycker att ofta när det blir mycket alkohol så sticker det bara i näsan på mig.
 
Flaskan är av genomskinligt glas och har en väldigt tråkig form, många gånger kan en väldigt simpel design bli väldigt fint men inte i det här fallet. När jag tar mig tid att titta på etiketten så är den inte helt dum (jag gillar speciellt de alkamiska flaskorna) men när jag plockar upp flaskan går den mig helt förbi och får inte flaskan att kännas speciellt inbjudande där den står bland alla de andra.

 

Lagrad: Nej
DestilleriArtemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blance
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Fullkomligt genomskinlig. Redan från första droppen får vi lite louche och efter 2 delar vatten har jag en av de tjockaste dimmorna jag någonsin sett! Le bleues har åtminståne den fördelen ;P

 

Doft: Fantastiskt, den sura doften som kommer från alla le bleues *suck*. Men här känner jag faktiskt både anis, malört och fänkål också vilket faktiskt var en rejäl förvåning, inte vad man brukar hitta hos en le bleue. Glaset får den sura lukten att bli ännu starkare och det finns gott om alkohol. Det gräddiga som brukar vara den enda fördelen med le bleues syns inte röken av. Med vatten känner jag främst... fänkål O.o Här finns även anis men fänkålen dominerar. Över lag blir doften mycket svagare efter vattnet.

 

Smak: Interesting, här hittar vi både anis och malört med en mycket len textur, inget spår av det sura eller gräddiga som jag kommit att förknippa med de vita/blå absinterna! Tyvärr klarar den inte så mycket vatten som jag använt, den har blivit rätt övervattnad och det gör att sockersmaken är väldigt tydlig.

 

Sammanfattning: Om Esmeralda är en verte som smakar som en blanche så är la Capricieuse en blanche som smakar som en verte. Inte en jätteintressant verte men ändå, smaken är väldigt basic och inte så komplex. Jag var väldigt skeptisk i början men la Capricieuse visade sig va en trevlig överaskning. Såklart hamnar den inte uppe i toppen bland de bästa, men den var ivf medelmåttig och jämfört med alla andra schweiziska le bleues som jag smakat så är det top notch! Den får 2,5 i betyg, verkligen inte dåligt för en le bleue!

 

Absinthe la Capricieu...

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
 
 
 
Philippe Martins första verte *klappar händerna*, något som verkligen uppmuntras efter alla blanches han har gjort. Kan tycka att det var på tiden att Schweiz kramade ur sig en verte för omväxlings skull! Kan ju säga att den vunnit några guldmedaljer också (Distisuisse 2015 och 2016, Concours Mondial de Bruxelles 2016 och vid Absinthiades 2017). Det tyder på att det är en bra produkt, hoppas nu bara att det är MIN typ av dricka! Måste säga att jag är rätt spänd faktiskt!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 72%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Den har en klargrön, nästan fejkad färg. Men den ska vara naturligt färgad, även om jag inte hade gissat det själv. En ganska medelmåttig louche som når sin topp efter ca 2 delar vatten.

 

Doft: Oh, good lord, den här luktar fotsvett! Både ur flaskan, ur glaset och när den är spädd med vatten. Fast vattnet ger den även en bäsk doft. Jag vet att riktigt fina ostar luktar illa som fan men jag tror inte detsamma gäller för absint! Huvva!

 

Smak: Den här smakar förvånansvärt mycket som en blanche. Gräddig men ändå tunn på något sätt. Mycket alkohol, den är tydlig. Tror att jag har övervattnat den här, finns liksom inget UMPF här >.<

 

Sammanfattning: För att vara en verte var den förvånansvärt vit. Kanske vet inte schweizarna hur man gör vertes? Frankrike ligger ju precis brevid, de borde lära dem hur man gör! Fast fransoserna är väl ganska stolta över sina illaluktande ostar också, det vill vi inte ha mer av. Ett tappert försök från Philippe Martin men kanske ska han fortsätta med sina blanche så inte vi stackars absintörer blir förvirrade och besvikna. Lite mindre ost och lite mera grönt OMPF! tycker jag. Betyget hamnar på 1,5.

 

Absinthe Esmeralda

0 Läs mer >>
 
 

 

En definition på ”beroende” som jag har hört är att man inte kan gå utan the given poison i ca en månad utan att få abstinensbesvär (med fokus på kroppsliga gissar jag). Bror min (whiskyälskaren) har lagt sig till med vanan att ta en vit månad varje år och det är väl ingen dålig vana tycker jag, en vana jag tänker ta efter. Den 5:e Mars är det internationella absintdagen så jag tycker det är passande att ta en vit månad precis innan och sedan provsmaka något speciellt precis efter för att fira! Förra året fick jag tag på 2 speciella absinter, båda skulle passat att dricka den 5:e Mars men jag känner att det räcker med en. En av dem, Oak Aged Valkyria - Cask Strength, smakade jag ju på min födelsedag istället och den andra kommer som sagt att avsmakas den 5:e och recenseras söndagen därpå.

 

Kommer ändå att lägga ut några nya inlägg, har fortfarande orecenserade absinter som jag har skrivit notes på men inte publicerat, sen finns det väldigt många destillerier som ska skrivas inlägg om också! Så idag stoppar vi korken i flaskan, plockar fram TV-spelet istället och ser fram emot den 5:e Mars.

 

All the best!

Un Mois Blanche

0 Läs mer >>
Source: absinthes.com
Source: absinthes.com
 
 
 
Jag måste säga att efter Abisinthe 72 och Abisinthe 72 Amer är inte förhoppningarna för 45:an jättehöga. Liksom de redan nämnda kusinerna så kommer den här absinten i 2 olika flaskor, en i brunt glas på 0,7 liter och en i klart glas på 0,2 liter (båda kan ses här ovan). Med tanke på vad jag tyckte om de tidigare 72:orna så höll jag mig till den lilla flaskan även här. Lets get this over with.
 

Lagrad: Nej
Destilleri: Lemercier
Alkoholhalt: 45%
KatergoriVerte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Den har en svag gröngul färg, troligen mer av en verte än en amber. En riktigt tunn louch här som först visar sig som tjocka oilstreaks men efter lite drygt en del vatten har lagt sig till rätta i hela glaset.

 

Doft: Den luktar fakriskt mest när man sniffar på flaskan, anis, malört och alkohol. Efter den blivit upphäld känner jag fortfarande anis, något lite fruktigt och... gummidäck? Efter vattnet så känner jag bara bara anisen och doften är svag redan efter 3 delar vatten.

 

Smak: Den här smakar rejält övervattnad, smaklös, visst finns lite anis men det mesta jag känner är sockret.

 

Sammanfattning: Det blev väl ungefär som jag tänkte, absinten känns klen (doft, färg och louche) och den väldigt svaga färgen får den att se ut som en dåligt filtrerad blanche (även fast man inte filtrerar absint). Det var den sista av Lemercier-destilleriets Abisinthe-serie och jag kommer inte sakna den. Eftersom den inte var äcklig får den 1,5 i betyg.

 

Abisinthe 45