0 Läs mer >>
 
 
Destilleriet grundades 2013 av Julien Fanny och är beläget i Chevaigné, Frankrike. Det är ett ekologiskt destilleri med ekologiska produkter som görs på gamalt vis och efter gamla recept. Inga konserveringsmedel eller konstgjorda smak- eller färgämnen används, naturen förser Julien med all färg, smak och doft han behöver.
 
Intresset för växter och naturen började redan när Julien var ung, hans faster/moster tillverkade egna naturprodukter och intresset smittade av sig. Från början arbetade Julien som smed men när han slutade med det och skulle välja ett nytt arbete passade han på att välja ett arbetsområde som han brann för. Han lärde sig mer om produktion av naturprodukter och snubblade snart över absint. För att få råd att starta upp destilleriet startade Julien en insamling och fick till sist ihop tillräckligt för att köpa utrustningen och ingredienserna som behövdes. Jag förstår det som att han hade viss produktion redan innan insamlingen men i mycket liten skala.
 
Julien är verkligen mån om naturen, han använder återvunnet material och miljövänlig packetering. Då han får beställningar från orter i närheten kör han ut dem personligen på sin cykel. Beroende på vilken sida man går in på så kan man se upp till 3 olika typer av flaskor för samma absint, han verkar ha lite svårt att bestämma sig för vilken modell han vill använda. Bilderna på ettiketterna är otroligt mysiga, på ett par ettiketter har han valt att ha en nymf/pixie, varelser som reprecenterar kopplingen mellan människa och natur.
 
Något som är lite roligt är att han experimenterar med lite ovanliga ingredienser. T.ex används saffran i Absinthe Safran, i Absinthe Verte används en verbenaväxt (troligen järnört eftersom detta är en medicinalväxt) och i Absinthe Rouge används en lokal blomma för färgningen, men vilken det är vill Julien inte avslöja. Jag tycker det är jättekul när man hittar absinter som står ut lite från massorna och jag planerar att köpa alla hans absinter (är mest spänd på Absinthe Safran)!
 
 
 
Destilleriet tillverkar följande absinter:
 
 
 
 
Hemsida: https://www.awennature.com

Awen Nature

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Det här går lite hand i hand med gårdagens inlägg om amber absint. Eftersom jag fick det svaret jag fick från The Wormwood Society gällande ambers så ville jag ställa frågan om de ansåg att rouge absint (naturligt färgad) var en egen typ av absint. Det finns idag flera rouges som är naturligt färgade med blommor eller andra växter:
 
Absinthe Wolf Chili (färgad med röd chili)
Absinthe Neuzeller Malvales (färgad med malvablommor)
Absinthe Neuzeller Venus (vet inte vad den färgas av)
Absinthe Rouge (vet inte vad den färgas av)
Absinthe Adnams Rouge (färgad med hibiskusblommor)
 
Här verkade det mindre komplicerat och alla svarade enväldigt ja på den frågan. Här har jag svårt att se skillnad mellan ambers och rouges eftersom det egentligen är samma princip: En absint har en naturlig färg som inte är grön eller genomskinlig. Anledningen till att de tyckte att rouge var en egen typ av absint är för att det fanns någon rouge redan innan förbudsperioden (jag är säker på att det även fanns ågon amber också) och det finns ett större utbud av rouges idag än ambers så den ska vara lite mer etablerad. Det här retar mig otroligt! Jag tycker att hurvida det är en typ av absint eller inte ska baseras på PRINCIPER, inte hur många olika märken som gör dem! Jag ser det som att, gällande både amber och rouge, absinten är färgad på naturlig väg och är inte en blanche eller en verte, då måste de hamna i en annan kategori och finns den inte så skapar man en. Än så länge finns det ingen naturligt färgad "bleue" (blå absint) men det lär inte vara svårare att göra än en rouge tänker jag. När någon väl gör en sån, eller en annan färg, ska man räkna dem som vertes också bara för att inte tillräckligt många tillverkare har gjort den än eller för att man inte hade gjort en sån redan i början av 1900-talet?! Det känns väldigt trångsynt tycker jag.
 
Återigen: dela gärna med dig av dina åsikter i en kommentar.
 
All the best.

Rouge Absint

0 Läs mer >>
 
 
 
Som jag tog upp i mitt tredje inlägg så är en amber en gul/bärnstensfärgad absint, den har en så kallad "feuille morte" färg, färgen av döda löv. Dock är det lite svårt att veta var gränsen mellan en verte och en amber går, hur gul kan en verte bli innan den räknas som en amber? Jag rådfrågade The Wormwood Society och det visade sig att det inte var så straight forward som man kunnat tro. De menade att amber inte egentligen är en typ av absint, men dock en kategori som man kan använda sig av i provsmakningstävlingar där färgen väger in på resultatet. Ett fint exempel på en amber absint är Valkyrias Midvinterblot som fick Mastertiteln i amberkategorin i tävlingen "Absinthe Masters" 2013. Absinthe Masters är en av de mest respekterade internationella absinttävlingarna som finns och jag tänkte att om de har en amber-, blanche- och verte-kategori så måste det ju vara allmänt vedertaget. Saken är den att en absint förlorar tydligen mycket poäng i en sån här tävling/bedömning om den inte är klar som en blanche eller har en fin grön färg. Vissa absinter är dock gula eller bärnstensfärgade från början (färgen blir även mer bärnstensfärgad av att lagras i fat) så man har valt att skapa en egen kategori i tävlingar som dessa absinter kan tävla i för att inte få så mycket minuspoäng för sin färg i vertekategorin. Det ska dock, enligt The Wormwood Society, inte vara en typ av absint utan alla amber faller (som jag fattade det) mer eller mindre inom vertekategorin.
 
 
 
Det här känns jättelöjligt tycker jag, man tar inte absinten för vad den är och det är så inskränkt att tänka att det bara finns vattenklar eller grön absint. Är absinten naturligt färgad och har en färg som tydligt inte är blanche eller verte så borde den få en egen kategori, och inte bara i tävlingar för att förhindra minuspoäng för färg. Om en verte har en dålig färg så ska den såklart inte ha bra poäng på den punkten, men är den inte en verte så ska färgen självfallet inte bedömmas som en sån. Istället borde det finnas riktlinjer för vad den optimala nyansen av amber är, som jag gissar att det måste finnas för vertes. Jag tycker dock inte att en verte som är gammal och blivit gulnad ska gå under amber-kategorin, är den gjord som en verte ska den bedömmas därefter, och ska din absint bedömmas i en tävling så tar man med en nyproducerad flaska som fortfarande har färgen kvar!
 
 
 
På den här bloggen kommer jag att göra som man gör i provsmakningstävlingar: är absinten mellan gul och bärnstensfärgad så kommer jag att bedömma den som en amber och inte som en verte (om den inte har varit en verte från början). Nu vet ni hur jag resonerar och hur The Wormwood Society resonerar, skulle du lämna en kommentar och tala om lite hur du resonerar kring det hela skulle jag tycka det var jätteroligt.
 
All the best!

Amber Absint

0 Läs mer >>
 
 
Det här mina vänner var mitt första favoritdestilleri. Det ska sägas att Zufanek gör väldigt bra absint också, och Svensk Absints absinter är i absolut världsklass, men Matter-Luginbühl har ändå en speciell plats i mitt hjärta. Till skillnad från de tidigare nämda så har Matter-Luginbühl ett väldigt stort utbud av absint och lånar (uppenbarligen) ofta ut sina talanger till personer som vill få absinter producerade åt sig. De har också den oerhört charmiga traditionen att de har konstverk på sina etiketter, konstverk av Spare, Giger, Crowley, Marilyn Manson och många fler. Detta är en liten tip-of-the-hat till absintens historia, under slutet av 1800-talet var det nämligen främst konstnärer, poeter och andra kreativa människor som man associerade absinten med. De flesta av Matter-Luginbühls absinter har en historia bakom namnet och etiketten, och det ger en extra dimension till deras produkter tycker jag. Man är inte heller rädd för att experimentera: Brevans A. Crowley är fatlagrad och har tillsatt cognac, Fusion har kakaobönor i destilleringen och Pigalle är en blandning av destillerad och massererad absint. Smakerna skiljer sig också väldigt mycket mellan de olika absinterna, något som gör att det alltid är spännande att testa en ny absint från dem.
 
 
 
Grundaren, Ernst Luginbühl-Bögli, växte upp i Kallnach i Schweiz. Staden var kännt för sin boskap och familjen Luginbühl-Bögli var kouppfödare. Enligt historien ska Ernst ha bytt till sig ett gamalt, lokalt absintrecept mot en av familjens kor. Detta kanske inte verkade så smart just för tillfället eftersom absint var förbjudet i Schweiz sedan år 1910, men det hindrade inte Ernst. År 1920 öppnades Luginbühl-destilleriet men troligtvis producerade de inte absint då, åtminståne inte offeciellt. Vi vet ju att det fanns några luriga gökar i Schweiz som producerade absint i smyg, men hurvida Luginbühl-destilleriet var en av dem förtäljer inte historien. Vi fast-forwardar framåt större delen av ett sekel till modern tid och här upptäcks receptet igen (det som Ernst fick mot sin ko). Så när förbutet hävs 2005 sätter man genast igång att producera den här absinten som idag kallas Kallnacher Absinthe. Lite av en "Jack och Bönskälken" historia känner jag, men med ett absintrecept istället för magiska bönor. Kul om det är sant! Destilleriet drivs idag av Oliver Matter som även han har lånat ut sitt namn till destilleriet. Destilleriet heter Matter-Luginbühl-destilleriet men när man går in på hemsidan står det Matter Spirits. Detta kan jag inte riktigt räta ut i mitt huvud så därför står det som det gör in rubriken. 
 
 
 
Idag tillverkar destilleriet all sin absint enligt gamla metoder och utan konstgjorda tillsatser. De hade även en trevlig tradition att varje jul släppa en limited edition absint: Absinthe Noel. Absinten släpptes från 2005 till 2016, olika recept, olika etiketter men samma namn. I övrigt kan jag säga att absinthes.com endast säljer deras Mansinthe (och det sedan 2018), så vill du smaka på dessa flytande läckerheter får du kika in på ALANDIA istället, eller Absinthe.de, men de skickar i dagsläget inte till Sverige.
 
 
 
Destilleriet gör följande absinter:
 
 
Hemsida: http://www.matter-spirits.ch/index.php/de/
 
 

Matter Spirits/The Ma...

0 Läs mer >>
Source: alandia.de
 



Det finns förvåningssvärt många absinter som butteljeras i döskalleflaskor och det är lätt att blanda ihop dem. Jag har sett en lika grön absint i en likadan flaska som hette "Poison" istället. Matter Spirits har butteljerat en batch Absinthe Twin Tec i en likadan flaska och sen har vi en guldfärgad absint vid namn Absinthe Apocalypse som även den säljs i en precis likadan flaska. De är dock alla olika absinter. Hamlet Hardcore finns i tre varianter till: en blå, en röd och en svart.

 

Det som slår mig först är just den snygga flaskan och som vi vet så bådar ju inte det gott. Det som fick mig att köpa den här (förutom den snygga flaskan) är att den ska ha smak av kanel vilket jag tyckte lät helt förträffligt!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: ?
Alkoholhalt: 80%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: ?

 

Färg och Louche: En riktigt giftigt färg. Vattnet ger en näst intill icke existerande louche, oavsett hur mycket vatten som tillsätts, men det kommer några fina oil streeks ivf.

 

Doft: Ur flaskan luktar den faktiskt bättre än vad jag förväntat mig, tror jag känner kanelen som utlovats. När den hällts upp i glaset luktar den dock nästan bara alkohol, vilket kanske inte ska vara så oväntat från en absint på 80%. Kaneldoften kommer tillbaka och även anis framträder när jag tillsätter vatten.

 

Smak: Nog att jag känner lite anis och kanel som lukten utlovat, men det jag inte kan släppa är beskan som lägger sig mitt på tungan. Hade inte förväntat mig det efter så mycket socker som jag tillsatt.

 

Sammanfattning: Den giftiga, konstgorda gröna färgen tillsammans med den genomskinliga glasflaskan gör mig säker på att det är konstgjorda färgämnen det handlar om. Färgen i den flaskan får mig nästan att tro att den skulle vara färgad med kopparsulfat O.o Är mycket besviken på den dåliga louchen, börjar undra om man använt någon anis alls i den här absinten. Gissar att det är konstgjorda smakämnen, ALANDIA borde veta bättre än att sälja sånt här. Vidare får beskan och alkoholsmaken mig att tänka på Molipekt som jag fick mot hostan när jag var liten, verkligen inget jag letar efter i en absint! Flaskans form och kanelen gör att den hankar sig upp till 1,5 i betyg.

 
 

Absinthe Hamlet Hardc...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 
 
 
 
Jag är väldigt okunnik inom voodoo och det första jag tänker på är att krafter kan föras över från en person eller ett djur till en annan genom att äta den, och där kommer även kannibalism in i bilden. Jag tänker även på svart magi, voodoo-dockor och förbannelser. Jag skulle tro att det mesta av det här kommer från filmer och till största delen är felaktigt/missvisande/felrepresenterat och förmodligen ganska kränkande för de som faktiskt är troende i voodoo.
 
Som jag har förstått det (efter lite hastig research på nätet) så är voodoo/vodou en samling av olika religioner, troer och traditioner som alla är baserade på förfaders- och andedyrkan vilket jag antar inte gör den helt olik vår asatro. Det finns gudar även inom denna tro, and lots of them. Zaca är guden över odling och man ber till honom om god växt och skörd (inte helt olik vår Frej skulle jag säga). Han ska tydligen vara en av de trevligare voodoogudarna och beskrivs bära jeans, en halmhatt, röka pipa, dricka rom (eller absint enligt absinthes.com) och ha en machete. Skulle man möta honom på fälten kallas han "kusin Zaca".
 
Det här är dock ingen hyllning till voodooguden utan absinten gjordes av Willy Bovet för en konstutställning i Môtiers (byn där destilleriet ligger) i Schweiz. Utställningen hålls vart fjärde år och den här gjordes till utställningen 2015. Kopplingen till voodooguden är via Zoé Cappon and Jonathan Delachaux som gjorde en skulptur av Zaca. Om de vann någon tävling som gjorde att de fick absinten tillägnad dem eller om de känner Willy Bovet vet jag inte och framkommer inte av absinthes.com där jag köpte flaskan (det finns faktiskt väldigt lite information att hämta där). Det är ivf deras skulptur på etiketten som för övrigt är gjord i självlysande färg. Det gjordes endast 500 flaskor och jag fick tag på nr. 369... tror jag. Det finns 2 handskrivna tresiffriga nummer på flaskan men det ena är 835 och eftersom det bara gjordes 500 flaskor gissar jag att det inte är flaska nummer 835.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 
Färg och Louche: En blanche/la bleue vilket jag tycker är lite tråkigt, men den fick en ordentligt tjock louche som var full efter knappt en del vatten så det väger upp lite.

 

Doft: Ur flaskan känner jag den där sura doften jag har börjat förknippa med blanches, även anis. Inte så mycket alkohol som tur är. Ur glaset blir den sura lukten ännu tydligare men känner lite grädde och kola också. När jag tillsatt vattnet känner jag tyvärr inte någon doft alls.

 

Smak: En svag smak, tror den blev rätt övervattnad. Relativt lite malört skulle jag säga, en del anis men det som står ut mest är det där som jag fortfarande inte kan sätta fingret på vad det är. Det är samma som är så tydligt i valkyria, som smakar lite salmiak/saltlakrits. Someday I will know...

 

Sammanfattning: För dem som läst mina recentioner av Brevans-serien Mansinthe och La Valote Martins Gigerabsinter så har man kanske gissat att jag gillar när absinterna har en tanke bakom sig och man hyllar lite udda människor med dem. Jag skulle verkligen gilla om man döpte absinter efter voodoogudar, asagudar (Valkyriadestilleriet är halvägs där) eller gudar i ex. Cthulhuuniversumet. Den här absinten är visserligen döpt efter en voodoogud men det handlade mer om ett konstverk än guden själv. Att döpa absint efter ex. Jesus, Abraham eller Mohammed, not so very exiting. Namnet ger alltså ett pluss på betyget, även den coola, självlysande etiketten och att den är buteljerad i en blå flaska! En medelmåttig absint i cool förpackning, hade gett den 2,5 eller 3 men flaskan och namnet höjer den till 3,5.

 
 

Absinthe Zaca

0 Läs mer >>
 
 
Jag avslutade precis provsmakningen av den sista av La Valote Martins blanches och det är uppenbart för mig att jag fortfarande har fruktansvärt svårt att hitta nyanser. De flesta av de 6 absinterna var mer eller mindre identiska på de flesta punkter. Och jag undrar fortfarande vad det sura är som jag kände i alla dessa absinter och Absinthe Love 69. Jag testade dem igen, allihopa vid samma tillfälle för att se om jag kunde känna några nyanser men jag står fast vid mina recensioner.
 
 
 
För ett litet tag sedan pratade jag med en vän om absint och han sa att han inte gillade anissmaken. Jag tänkte att jag skulle visa hur annorlunda absinter kan smaka så jag gav honom ett litet sample av Mata Hari och Absinthe Eichelberger 58 Blanche (som jag tyckte smakade så oerhört mycket tvål). Han kände dock både anis och fänkål från E58:an och höll inte alls med om det där att det var som att dricka diskmedel. Intressant hur man kan uppleva smaker så fruktansvärt olika. Jag kommer att tänka på den här bilden på den blå och svarta klänningen som var så hett debatterad för ett litet tag sedan. Att min vän inte kände den överväldigande tvålsmaken var för mig lika förunderligt som att vissa människor såg klänningen som guld och vit när den egentligen var blå och svart. I vilket fall så var han inte så förtjust i E58:an så den åsikten delade vi ivf. Det ska bli fruktansvärt intressant och se vad han tycker om Mata Hari.
 
 
 
För att avsluta inlägget kan jag säga att jag även har testat att dricka absint med mindre, och till och med helt utan, socker. Det var ingen stor hit men det smakade visserligen annorlunda vilket gör att jag skulle kunna ha många intressanta stunder då jag jämför dem med lite/utan socker och som jag brukar dricka dem. Men smakerna är mycket svagare vilket gör att jag inte kan ta lika mycket vatten och då blir alkoholsmaken starkare vilket jag inte är förtjust i. Men det kanske också kan vara så att absintens smaker skyms lite om man har alldeles för mycket socker? Kanske skulle jag känna mer skillnad på La Valote Martins blanches om jag använde mindre socker? Jag vet inte, men jag ska försöka få in vanan att dricka med lite mindre socker och se om jag känner någon positiv skillnad. Till mina resensioner kommer jag dock fortsätta med samma mängd socker och vatten som vanligt för att det ska bli rättvisa jämförelser.

Tankar kring att prov...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 
 
Så har vi då kommit fram till den sista av La Valote Martins blanches. Den är starkare än de övriga blanches som han gjort, lika stark som de flesta vertes. Även här har vi en dam på etiketten och ingen backstory, den heter ju L'Originale så jag trode det skulle finnas en historia här men jag hittar inget.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Philippe Martin
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En blanche med tjock louche som är full efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Både ur flaskan och glaset har den en sur, ätiksliknande doft som blir svagare när den späds med vatten.

 

Smak: Såklart är det en sur men gräddig smak med toner av anis, men här håller sig den gräddiga, sura smaken lite mer i bakgrunden. Den här tyckte jag var kryddstarkast av alla Philippes blanches jag testat hittills vilket även gör att den river lite mer i halsen.

 

Sammanfattning: De senaste provsmakningarna har varit ytters ointressanta och jag länktar efter att sätta tänderna i en ordentlig, örtig verte igen, blanches är inte min grej uppenbarligen. Tråkigt nog har jag bara en absint kvar nu som jag inte har recenserat och det är också en blanche. Förhoppningsvis är den intressantare dock. Resultatet blir väldigt likt de tidigare: 2,5 av 5.

 
 

Absinthe L'Originale