Nu har vi verkligen ett masivt historiekapitel framför oss, idag ska vi nämligen gå igenom alla de små, små stegen som under decenier ledde till att absint legaliserades igen! Jag ska försöka göra det någolunda övergripligt och vi kommer mestadels gå i kronologisk ordning. Eftersom det är så mycket att gå igenom kommer vi behöva dela upp det här inlägget i 2 delar, ett där vi fokuserar mer på Europa och ett där vi fokuserar mer på Amerika. Sounds good? Ok, let´s get started.
Vi börjar med att sammanfatta lite kring förbudet. Förbudet tog främst fart i Schweiz och Frankrike där vi hade en stark nykteriströrelse och man gjorde vad man kunde för att göra absinten till syndabock. Läs mer om förbudet i Schweiz
här och förbudet i Frankrike
här. Det fanns många skrönor om varför absint inte var bra för dig, men den som satte den sista (och största) spiken i den Gröna Fens kista var tujonet. Man konstaterade att det fanns ett nervgift (tujon) i malörtens olja och det gjordes en del mycket bristfälliga studier på området. Man kom fram till att tujonet, och i förlängningen absinten, kunde orsaka ett läskigt och högst fiktivt syndrom så kallat
absintism. Detta gjorde att ett absintförbud rullade fram över världen. De första att förbjuda absint var Kongo (som tillhörde Belgien) redan 1898, sedan följde resten av Belgien 1905. Vidare förbjöd ex. Brasilien, Nederländerna och Schweiz absinten 1910, sedan följde USA, Kanada och Italien 1912 och slutligen Frankrike 2015. Är alla med so far? Bra, då går vi vidare.
Länder där det dock aldrig varit förbjudet att producera eller sälja absint är ex. Spanien (Frankrike flyttade en del av sin verksamhet dit), Portugal, Tjeckien, Storbritanien, Danmark, Norge och Sverige. De nordiska länderna har dock haft begränsningar på hur starka spritdrycker som får säljas (60% abv), så i praktiken kunde man inte sälja det i här heller. I Sverige har jag för mig att den låg på drygt 50%, men den togs bort några år innan jag började köpa absint och nu vet jag inte om det finns någon lag som reglerar styrkan. Tar du in sprit på över 100% alkohol så kanske du inte bryter mot några svenska lagar, men jag tror att du leker lite med diverse naturlagar.
För att fylla tomrummet som absinten lämnade efter sig tog man fram
absintsubstitut (ingen malört, lägre alkoholhalt och ev. sötad) som pastis, anisette och herbsaint. Jag har också hört att det skulle funnits ett substitut som kallades "Green Opal" (har inget med absinten
Grön Opal att göra) men har inte kunnat hitta några källor på det än. "
Pasiche" är franska för imitation och därav kom namnet pastis. Under 40- och 50-talet smuglades det absint från Cuba till USA där det såldes lite i skym undan. Nu var absint förknippat med löst levene och talades om ungefär som mariana och kokain.
I
Finland infördes också ett förbud, men det blev inte särskilt långvarigt, endast mellan 1919 till 1932. Det gör Finland tekniskt sett det första landet i världen att häva absintförbudet! Dock hade man även här en gräns på hur stark spriten som säljs får vara (60%), och jag tror den gränsen fortfarande gäller idag. Så i praktiken kanske man inte får köpa de flesta absinter, men många blanches och vissa vertes (jag tittar på dig
Francois Guy) klarar sig ändå under den gränsen.
När vi nu når 70-talet så producerar Schweiz fortfarande absint i smyg trots förbudet, Pernod Fils har nyligen lagt ner sin verksamhet i Spanien och Danmark tar för första gången på många decennier en pause i sin produktion och kommer inte börja igen för än 10 år senare. Absinten är främst förbjuden p.g.a tujonet som finns i malörten, men man kan likt förbannat köpa malörtskryddad sprit, vin och malörtste. Världen är inte så koncekvent kan jag tycka.
Nu har vi dock lite ny teknik att tillgå, man gör ett nytt försök att förstå absint och man har börjat kolla på bland annat
tujon på molekylnivå. "
Skitbra!" tänker du, "
Nu kan vi börja luckra upp alla dumma myter om att tujonet är så farligt!" Fel. Man kunde nu se att tujonmolekylen ser ganska lik ut THC (TetraHydroCannabinol) som är det verksamma ämnet i kannabis, bara spegelvänd, och då drar man slutsatsen att absint har samma effekt som kannabis. Tujonmolekylen är dock mer av en spegelbild av THC och som vi vet från tidigare så kan små skilnader i molekylernas uppbyggnad ge väldigt olika effekter i kroppen. I själva verket har tujon inte alls samma egenskaper som THC, vilket nyare studier har visat. De här forskarna tyckte dock att det här var en mycket pålitlig slutsats och så styrktes ryktet att absinten skulle vara en drog och du kan börja hallucinera och bli hög om du dricker det. Tyvärr är det här en myt vi dras med än idag.
År 1981 blir absinten faktiskt i princip lagligt igen i Tyskland, förbudet mot absint i lagen hävdes men det var fortfarande förbjudet att smaksätta sprit med malört vilket i praktiken fortfarande gjorde absint olagligt att framställa. Man skulle behöva vänta ytterligare 7 år på The World Health Organisation´s (WHO´s) direktiv för bland annat lagliga tujonhalter i livsmedel (se nedan), och sedan 3 år till (1991) tills de implementerades och förbudet kunde hävas helt.
1988 kom förmodligen det första stora steget för att legalisera absint igen: WHO (the World Health Organisation) tar fram gränser för hur mycket av olika ämnen (ex. tujon) som fick förekomma i livsmedel. Det här gjordes INTE i syfte att legalisera absint, men det skulle komma att bli en mycket viktig del i att häva absintförbudet ändå. Det främsta argumentet som dräpte absintindustrin i början av 1900-talet var ju det här med hur farligt det var med tujonet, och nu hade vi en högsta tillåtna gräns på det: 35 mg/liter för spritdrycker över 25% abv i EU. Höll man sig bara under den gränsen var det teoretiskt fritt fram att göra absint, och eftersom inte ens absinterna som producerades innan förbudet överskred de halterna (som skulle komma att bevisas av Ted Breaux, mer om det i nästa inlägg) så tycker man inte att det skulle vara några problem. Men så lätt skulle det tyvärr inte gå. Dessutom verkar det som att det skulle ta hela 3 år från det att beslutet fattades (1988) tills dess att det implementerades (1991). Jag frågar mig vad det var som tog så lång tid? Man kan ju tycka att det borde börja gälla så fort beslutet är fattat.
WHO´s bestämmelser 1988 gjorde det i praktiken möjligt att få sälja absint igen, men den franska regeringen var inte speciellt sugna på att få tillbaka absinten som man kämpat så hårt för att få bort. Därför förbjöd man att drycker skulle få kallas absint, intressant att man kan förbjuda ett ord sådär. Man satte även stränga gränser för hur mycket "fenchone" (engelsk stavning, finns i fänkålens eteriska olja) och "pinocamphone" (engelsk stavning, finns i isopens eteriska olja) som fick förekomma. Den planen lyckades inte riktigt då fransmännen gick runt de här reglerna genom att kalla absinten för typ ”spiritueux à base de plantes d'absinthe / wormwood-based spirits / malörtsbaserad sprit” istället, och antingen drog ner på fänkålen och isopen, eller tog bort dem helt och hållet ur receptet. Om man tog bort fänkålen helt är det ju tekniskt sett inte absint längre, men jag tror inte att det tröstade den franska regeringen speciellt mycket. Den franska regeringen höll ut länge, men jag antar att de tröttnade till slut för 2009 hävde man även dessa förbud och det blev alltså fritt fram att producera absint som man ville igen.
När vi nu kommer till 1990-talet har Tjeckien (dåvarande Tjekoslovakien) hajat till och blivit medvetna om att det finns en mystisk grön dryck som:
- det sägs att man blir galen av om man dricker.
- är en dryck som är förbjuden i större delen av världen.
- det visar sig inte är förbjuden att producera i Tjekien.
- som WHO nyss i princip har sagt att det är ok att producera.
För att den här drycken skulle sälja lite bättre och bli lite mer spännande höll man fast vid ryckterna som fanns om den. Man tog även fram den tjeckiska/bohemiska/eld ritualen där man tänder eld på sockret och absinten vilket blev lite av ett partytrick som skulle göra drycken intressantare. 1998 började man, i ett sammarbete med George Rowley (brittisk entroprenör) och John Moore (en brittisk rockmusiker), att exportera absint till Storbritanien. Där hade man plötsligt uppmärksammat att absint inte var olagligt och nu blev det populärt främst på nattklubbar. Detta satte igång hela Storbritaniens absintindustri och allt eftersom dök det upp fler sorters absint på den brittiska marknaden.
Tids nog fick även Hollywood höra om den mytomspunna drycken. Den mystiska drycken hamnade lite på tapeten igen så att säga och den började dyka upp i diverse filmer. De mest kända är kanske Moulin Rouge, Eurotrip, Bram Stoker´s Dracula och From Hell (läs mer om absint i populärkulturen här). Drycken var väl förmodligen tacksam att använda sig av i filmer eftersom den var så stark, lite mystisk och hade en sån rik historia. Troligen är många av filmerna både ett resultat av, och en anledning till, att spänningen med absint växte i början av 2000-talet.
Slutligen, 1 mars 2005 upphävdes förbudet i Schweiz och alla små hembrännare kom skuttande ut ur garderoberna! Äntligen! Det känns som att ett av de viktigaste länderna legaliserade absinten sist, men kom ihåg att det inte blev helt lagligt i Frankrike för än 2009 och i USA för än 2007, så de var ändå först att börja producera igen av dessa länder. Postern som syns här ovan är en parodi antar jag att man kan kalla det, av postern som spreds i Schweiz när absinten först förbjöds 1910. I
orginalpostern hade munken stuckit ner den gröna fen, men här är det tvärt om, den Gröna Fen har äntligen återuppstått från de döda, fått sin revanch och segrat över de som förkastat henne för nästan 100 år sedan!