Nu är jag äntligen tillbaka efter ett långt uppehåll (erkänn, ni trodde att jag hade lagt ner den här bloggen, eller hur?). Idag tar vi oss en titt på Kyle Absinthe från Bairnsfather-destilleriet. De skördar sin egen malört från de närliggande bergen och använder källvatten från bergen i produktionen. Pittoreskt och gulligt så det förslår! Tror inte jag har smakat något från det här destilleriet tidigare, tror inte att de är så stora i absintbranchen. De beskriver sin absint som en hyllning till pre-ban absint, men eftersom destilleriet inte verkar vara någon absintjätte så har jag svårt att se hur det påståendet kan vara riktigt. Det är första gången på nästan ett år som jag smakar en ny absint nu, och ändå har den här stått i vitrinskåpet bra länge.
Det ni ser här ovan är enlitersflaskan. Inte det mest inspirerade man har buteljerat sprit i, stor, i genomskinligt glas och med relativt liten etikett. Etiketten är dock rätt fräck: nakna brudar, en nosferatu-liknande figur med ett timglas och ett absintglas på sidan om. Ett väldigt snyggt kollage med gotisk touch, påminner mig starkt om bilderna från Kult-kortspelet jag spelade i yngre ålder (finns även som rollspel).
Det här verkar faktiskt vara en äkta absint, det trodde jag inte när jag köpte den. Man har massererat malört, anis, fänkål och koriander i sprit och sedan destillerat det hela. En mycket enkel absint men den stämmer in på definitionen av en äkta absint. Dock så ska jag säga att jag köpte den här för att den hade en cool etikett och fanns på sample-bottle, och min erfarenhet säger mig att ju flashigare etiketten är desto sämre är innehållet.
Lagrad: Nej
Destilleri: Bairnsfather Distillery
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Tjeckien
Färg och Louche: Färgen är inte mycket att orda om, det är en blanch och är lika klar som vatten. Louchen är mycket svag tyvärr och det behövs inte mer än knappt 2 delar vatten för att den ska nå sin topp. Ganska oinspirerande.
Doft: Flaskan och glaset bjuder på ganska mycket samma sak: lite malört, mycket koriander och egentligen ingen anis. Efter lite vatten blir doften starkare, det gillar jag, men den luktar fortfarande nästan bara koriander och efter ca 2 delar vatten blir doften svagare igen.
Smak: En väldigt onyanserad smak, absolut mest koriander och en tvålig eftersmak. Gillart inte.
Sammanfattning: Får man säga att det här var en lite mesig absint? Enkelhet i all ära, men med bara 4 ingredienser så tycker man att alla skulle vara närvarande och inte att drycken skulle domineras så hårt av en enda. Louchen och doften var inte heller så starka och mattades snabbt ut av mina 5 delar vatten, ändå är det just fördelningen 1:5 de rekommenderar. Jag drack faktiskt inte upp glaset jag tillrett, ville inte bryta mitt långa uppehåll med en (knappt) medelmåttig absint så jag gjorde ett glas Mansinthe som jag smuttade på medan jag skrev mina anteckningar. Vill dock ge dem en klapp på axeln för att de bemödat sig att handplocka malörten i bergen och faktiskt gjort ett destillat, en äkta absint, men att säga att det är en hyllning till pre-ban absint tycker jag de kan tala tyst om. Jag känner att 1,5 gröna feer i betyg är mer än rättvist.
