2 Läs mer >>
 
 
 
Idag fortsätter vi att prata om relegaliseringen av absint, men idag kommer vi fokusera på Amerika och framför allt USA.
 
 
 
Vi börjar på 70-talet då det fortfarande produceras absint på Cuba (där den aldrig varit olaglig) som smugglas till USA. Som vi pratade om sist så har man börjat kolla lite närmare på tujonet och fått för sig att det ska ha liknande egenskaper som THC som finns i kannabis. Detta har dock blivit motbevisat i moderna studier.
 
 
 
År 1999 blev absint lagligt igen i Brasilien (så alla kunde ringa in det nya milleniumet med den Gröna Féen om de ville!), MEN i Brasilien får man inte sälja sprit starkare än 54% så det är inte all absint som kan säljas där ändå. Dock går det tydligen att hitta starkare sprit än 54% på vissa restauranger, fattar inte riktigt vilka regler som gäller där.
 
 
 
När vi sedan går in på det nya milleniumet så var det i huvudsak 2 stora företag som fick absint legaliserat igen, det ena var schweiziska Kübler som hade spelat en viktig roll i legaliseringen i Schweiz, och det andra var Veridian Spirits. De jobbade inte tillsammans utan mer parallellt med varandra, Kübler startade dessutom några år innan Veridian. Veridian Spirits startades av bland annat en advokat som nu gjorde det till sitt uppdrag att göra absint lagligt igen. Han skulle komma att sammarbeta med Ted Breaux, läs mer om detta här nedan. Både Veridian och Kübler hade kontakt med amerikanska TTB (The U.S. Alcohol and Tobacco Tax & Trade Bureau) och DEA (Drug Enforcement Administration). Det verkar inte som att DEA blev speciellt inblandade, man hade en tydlig gräns för hur mycket tujon alkohol fick innehålla (10 ppm) och det var något som TTB lätt kunde undersöka själva. Inte heller TTB ifrågasatte så mycket kring tujonet, det som var det största problemet för dem var själva namnet "absinthe" som de ansåg var starkt förknippat med droger. Efter mycket argumenterande, förhandlande och utbildande (här var återigen Ted Breaux inblandad) godkände TTB, den 5:e mars 2007, Lucid som första lagliga absint och snart följde även Kübler, liksom många andra märken efter det.
 
 
 
TED BREAUX
 
Nu ska vi prata lite om Ted Breaux, en microbiolog, chemist, grundare av Jade Liqueurs, absintnörd av högsta rang och numera även absinthistoriker och författare från New Orleans. Här vill jag gå in i lite mer detalj för han var en otroligt viktig person i relegaliseringen av absint i USA och en riktigt intressant person. I de flesta källor jag hittat nämns han bara i förbifarten, men jag vet att han har spelat en stor roll idagens absintkultur så jag skrev till honom och fick hjälp att hitta lite mer fakta.
 
Under 1993 arbetade Ted som forsakare och fick i förbifarten höra om absint från en kollega. Ted undrade "Vad är absint egentligen?" och fick till svar att "Det är en grön spritsort som gör dig galen". Eftersom Ted tillbringade sina dagar bl.a med att leta efter farliga ämnen så blev han intresserad av VAD det var för ämne som gjorde absinten farlig. På den här tiden hade vi inte Google (alla ungdomars Mesias) så han gick till ett bibliotek för att leta fakta. Han kikade bland annat i The Merck Index, ett uppslagsverk om kemikalier, läkemedel samt information om deras egenskaper. Där hittade han absint, och tydligen relaterar det till DRYCKEN, inte växterna i artimisia-släcktet (både malört och absint kan kallas "absinthe" på engelska). Där stod det att absint orsakar tremor, kramper och tillslut även död, men jag tror inte att han fick någon förklaring till varför det var farligt.
 
Han sökte vidare och hittade gamla recept från Schweiz som han sedan använde för att destillera egen absint på helgerna i labbet där han arbetade, eftersom det inte fanns någon absint att tillgå. Det blev tock tydligt att de här recepten inte avslöjade alla hemligheter i absintdestillering, för det han fick blev inte alls bra. Han arbetade vidare och utvecklade dem med tiden för att få dem bättre. Någon stanns runt 1996 och 1997 fick han dock tag på två olika flaskor pre-ban absint av den bästa kvalitén (that must have cost him a pretty penny). Efter att ha smakat på den blev det mycket tydligt att det han destillerat tidigare inte var i närheten av vad det han nu hade i sin ägo.
 
År 2000 fick han tillgång till den utrustning han behövde för att undersöka absinten ordentligt, ex. en maskin som kallas "mass spectrometer" (engelska). Den är tydligen ruskigt dyr. Han kunde nu se alla ämnen som fanns i den och det visade sig att absinten inte var farlig what so ever! Här brukar många lägga in argumentet att absinterna förr i tiden innehöll MYCKET mer tujon än de moderna (upp mot 260 mg/l) och att tujonet bryts ner med tiden. För det första undrar jag hur man kan tro sig veta det om man inte tror att de undersökningarna som gjorts är är tillförlitliga, dessutom har moderna studier visat att tujon inte alls bryts ner över tid som man påstår. Han hade nu alltså börjat "reverse engineer" absinten för att få vet vad den innhåller, tydligen kan han ta reda på allt från vilken typ av alkohol som användes till vilken del av Frankrike örterna har odlats i. Riktigt specifika grejer, ganska fantastiskt! År 2000 var också då han grundade sitt företag Jade Liqueurs.
 
Nu visste han hur en riktigt bra absint var uppbyggd, men han behövde fortfarande rätt utrustning för att kunna producera absinten på rätt sätt. Han begav sig då på en resa till Europa för att hitta någon som kunde hjälpa honom att börja producera absinten. Under den resan kom han i kontakt med flera olika "absinter" (jag gissar att det främst var tjeckisk absint), men ingen av dem var i närheten av hans pre-ban absinter som han hade. Till slut hittade han ett franskt destilleri, Combier-destilleriet, som han startade ett sammarbete med: Han får använda deras destilleri och i gengäld hjälper han dem att ta fram nya spritsorter, en väldigt bra deal för Combier-destilleriet kan jag tycka. Bland annat tog han fram absinten Jade Blanchette till dem, en absint som delar namnet Jade men är inte en del av Jade-serien. Jade-serien består av 5 st kvalitetsabsinter som är återskapade versioner av pre-ban absinterna som Ted kommit över, och han har lyckats återskapa dem med häpnadsväckande precision! Expertprovsmakare har fått testa både orginalabsinten och Teds återskapade versioner och menar att de är mycket lika varandra! Ted har destillerat absint hos Cobier sedan 2004 och gör det än idag.
 
2006 startar Veridian Spirits sin kamp för att legalisera absint igen och de skulle komma att ta kontakt med Ted. För att kunna göra absint lagligt behövde man ett exempel på en kvalitetsabsint, men då kunde man inte använda det som kom från Tjeckien och England. Ted slog alltså följe med Veridian i deras kamp, han gav dem Lucid (som han hade utvecklat under 1999 och 2000) mot att Veridian sponsrade det dyra byrokratiska korståget. När man sedan lyckades att legalisera absint igen så stod Lucid färdig som produkt och hade redan setts över noga av TTB och var därför redo att släppas som USA´s första riktiga absint. Lucid tillhör nu Veridian Spirits men Ted får fortfarande sin del av kakan.
 
Idag jobbar Ted på Combier-destilleriet i Frankrike, men för det mesta åker han runt och föreläser och informerar om absint och dess historia.
 
 
 
Som vi vet så gillar ungdommar att göra dumma saker ibland, även i Nya Zeland. Det fanns aldrig något förbud där under 1900-talet, men efter att en 17-åring 2008 blivit alkoholförgiftad efter att ha druckit 89%ig ”absint” så beslöt man att förbjuda absint på regional nivå. Det finns alltså inte något nationellt förbud mot absint men vissa regioner har beslutat att förbjuda det.
 
För att spinna vidare på det här med alkoholförgiftade ungdommar så vet jag att det har varit en trend lägga upp YouTube-videor när man sveper en hel flaska whisky eller absint. Kan känna att ett alkoholförbud för sånna personer kanske inte vore så dumt, vissa har verkligen ingen självbevarelsedrift. Synd bara att de ska sabba för alla andra som vill dricka med måtta.
 
En annan dum grej som vissa har lagt sig till med är att tillsätta extra tujon till sin absint för de tror att det kommer att göra att de hallucinerar eller blir höga. För att göra detta antar jag att de använder malörtsextrakt. Jag vet även att det finns salviaolja att köpa, den sägs innehålla ca 50% tujon. Det här är så fruktansvärt idiotiskt så det är inte sant! Till att börja med är det inte absint du dricker längre, det är nervgift, och skulle någon råka illa ut p.g.a detta så lovar jag att det är absinten som kommer få skiten, eller tujonet, vilket i förlängningen innebär absinten.
 
 
 
Idag är absint lagligt i så gott som alla länder vad jag vet, men många av myterna från början av 1900-talet och 70-talet lever fortfarande kvar. Många vet inte att absint är lagligt och många tror fortfarande att man kommer bli hög, börja hallucinera eller på annat sätt bli påverkad av absinten. Det hjälper inte att företag som vill sälja sina crapsinter hjälper till att hålla de myterna på life-support och gärna skryter med vilket högt tujon-innehåll deras absinter har. Även seriösa sidor som absinthes.com frågar i sina intervjuer om de (som de intervjuar) har sett den gröna fen eller upplevt effekten av absint. Vi har då som tur är absintentusiaster som ex. The Wormwood Society eller Ted Breaux som jobbar för att sprida korrekt information om absint och sticka hål på myterna.
 
 
 
Jag hoppas att det här har varit intressant att läsa, jag har pusslat lite till och från på de här två inläggen under de senaste 2 åren och det har inneburit mycket research, mycket läsa och mailskrivande. Jag tror inte att han kommer att läsa det här, men jag vill ändå rikta ett lite extra tack till Ted Breaux som jag haft mailkontakt med och som har gett mig mycket information.
 
 
 
All the best and santé!

Den Gröna Fen återupp...

0 Läs mer >>
 
 
Nu har vi verkligen ett masivt historiekapitel framför oss, idag ska vi nämligen gå igenom alla de små, små stegen som under decenier ledde till att absint legaliserades igen! Jag ska försöka göra det någolunda övergripligt och vi kommer mestadels gå i kronologisk ordning. Eftersom det är så mycket att gå igenom kommer vi behöva dela upp det här inlägget i 2 delar, ett där vi fokuserar mer på Europa och ett där vi fokuserar mer på Amerika. Sounds good? Ok, let´s get started.
 
 
 
Vi börjar med att sammanfatta lite kring förbudet. Förbudet tog främst fart i Schweiz och Frankrike där vi hade en stark nykteriströrelse och man gjorde vad man kunde för att göra absinten till syndabock. Läs mer om förbudet i Schweiz här och förbudet i Frankrike här. Det fanns många skrönor om varför absint inte var bra för dig, men den som satte den sista (och största) spiken i den Gröna Fens kista var tujonet. Man konstaterade att det fanns ett nervgift (tujon) i malörtens olja och det gjordes en del mycket bristfälliga studier på området. Man kom fram till att tujonet, och i förlängningen absinten, kunde orsaka ett läskigt och högst fiktivt syndrom så kallat absintism. Detta gjorde att ett absintförbud rullade fram över världen. De första att förbjuda absint var Kongo (som tillhörde Belgien) redan 1898, sedan följde resten av Belgien 1905. Vidare förbjöd ex. Brasilien, Nederländerna och Schweiz absinten 1910, sedan följde USA, Kanada och Italien 1912 och slutligen Frankrike 2015. Är alla med so far? Bra, då går vi vidare.
 
 
 
Länder där det dock aldrig varit förbjudet att producera eller sälja absint är ex. Spanien (Frankrike flyttade en del av sin verksamhet dit), Portugal, Tjeckien, Storbritanien, Danmark, Norge och Sverige. De nordiska länderna har dock haft begränsningar på hur starka spritdrycker som får säljas (60% abv), så i praktiken kunde man inte sälja det i här heller. I Sverige har jag för mig att den låg på drygt 50%, men den togs bort några år innan jag började köpa absint och nu vet jag inte om det finns någon lag som reglerar styrkan. Tar du in sprit på över 100% alkohol så kanske du inte bryter mot några svenska lagar, men jag tror att du leker lite med diverse naturlagar.
 
 
 
För att fylla tomrummet som absinten lämnade efter sig tog man fram absintsubstitut (ingen malört, lägre alkoholhalt och ev. sötad) som pastis, anisette och herbsaint. Jag har också hört att det skulle funnits ett substitut som kallades "Green Opal" (har inget med absinten Grön Opal att göra) men har inte kunnat hitta några källor på det än. "Pasiche" är franska för imitation och därav kom namnet pastis. Under 40- och 50-talet smuglades det absint från Cuba till USA där det såldes lite i skym undan. Nu var absint förknippat med löst levene och talades om ungefär som mariana och kokain.



I Finland infördes också ett förbud, men det blev inte särskilt långvarigt, endast mellan 1919 till 1932. Det gör Finland tekniskt sett det första landet i världen att häva absintförbudet! Dock hade man även här en gräns på hur stark spriten som säljs får vara (60%), och jag tror den gränsen fortfarande gäller idag. Så i praktiken kanske man inte får köpa de flesta absinter, men många blanches och vissa vertes (jag tittar på dig Francois Guy) klarar sig ändå under den gränsen.
 
 
 
När vi nu når 70-talet så producerar Schweiz fortfarande absint i smyg trots förbudet, Pernod Fils har nyligen lagt ner sin verksamhet i Spanien och Danmark tar för första gången på många decennier en pause i sin produktion och kommer inte börja igen för än 10 år senare. Absinten är främst förbjuden p.g.a tujonet som finns i malörten, men man kan likt förbannat köpa malörtskryddad sprit, vin och malörtste. Världen är inte så koncekvent kan jag tycka.
 
Nu har vi dock lite ny teknik att tillgå, man gör ett nytt försök att förstå absint och man har börjat kolla på bland annat tujon på molekylnivå. "Skitbra!" tänker du, "Nu kan vi börja luckra upp alla dumma myter om att tujonet är så farligt!" Fel. Man kunde nu se att tujonmolekylen ser ganska lik ut THC (TetraHydroCannabinol) som är det verksamma ämnet i kannabis, bara spegelvänd, och då drar man slutsatsen att absint har samma effekt som kannabis. Tujonmolekylen är dock mer av en spegelbild av THC och som vi vet från tidigare så kan små skilnader i molekylernas uppbyggnad ge väldigt olika effekter i kroppen. I själva verket har tujon inte alls samma egenskaper som THC, vilket nyare studier har visat. De här forskarna tyckte dock att det här var en mycket pålitlig slutsats och så styrktes ryktet att absinten skulle vara en drog och du kan börja hallucinera och bli hög om du dricker det. Tyvärr är det här en myt vi dras med än idag.
 
 
 
År 1981 blir absinten faktiskt i princip lagligt igen i Tyskland, förbudet mot absint i lagen hävdes men det var fortfarande förbjudet att smaksätta sprit med malört vilket i praktiken fortfarande gjorde absint olagligt att framställa. Man skulle behöva vänta ytterligare 7 år på The World Health Organisation´s (WHO´s) direktiv för bland annat lagliga tujonhalter i livsmedel (se nedan), och sedan 3 år till (1991) tills de implementerades och förbudet kunde hävas helt.
 
 
 
1988 kom förmodligen det första stora steget för att legalisera absint igen: WHO (the World Health Organisation) tar fram gränser för hur mycket av olika ämnen (ex. tujon) som fick förekomma i livsmedel. Det här gjordes INTE i syfte att legalisera absint, men det skulle komma att bli en mycket viktig del i att häva absintförbudet ändå. Det främsta argumentet som dräpte absintindustrin i början av 1900-talet var ju det här med hur farligt det var med tujonet, och nu hade vi en högsta tillåtna gräns på det: 35 mg/liter för spritdrycker över 25% abv i EU. Höll man sig bara under den gränsen var det teoretiskt fritt fram att göra absint, och eftersom inte ens absinterna som producerades innan förbudet överskred de halterna (som skulle komma att bevisas av Ted Breaux, mer om det i nästa inlägg) så tycker man inte att det skulle vara några problem. Men så lätt skulle det tyvärr inte gå. Dessutom verkar det som att det skulle ta hela 3 år från det att beslutet fattades (1988) tills dess att det implementerades (1991). Jag frågar mig vad det var som tog så lång tid? Man kan ju tycka att det borde börja gälla så fort beslutet är fattat.
 


WHO´s bestämmelser 1988 gjorde det i praktiken möjligt att få sälja absint igen, men den franska regeringen var inte speciellt sugna på att få tillbaka absinten som man kämpat så hårt för att få bort. Därför förbjöd man att drycker skulle få kallas absint, intressant att man kan förbjuda ett ord sådär. Man satte även stränga gränser för hur mycket "fenchone" (engelsk stavning, finns i fänkålens eteriska olja) och "pinocamphone" (engelsk stavning, finns i isopens eteriska olja) som fick förekomma. Den planen lyckades inte riktigt då fransmännen gick runt de här reglerna genom att kalla absinten för typ ”spiritueux à base de plantes d'absinthe / wormwood-based spirits / malörtsbaserad sprit” istället, och antingen drog ner på fänkålen och isopen, eller tog bort dem helt och hållet ur receptet. Om man tog bort fänkålen helt är det ju tekniskt sett inte absint längre, men jag tror inte att det tröstade den franska regeringen speciellt mycket. Den franska regeringen höll ut länge, men jag antar att de tröttnade till slut för 2009 hävde man även dessa förbud och det blev alltså fritt fram att producera absint som man ville igen.



När vi nu kommer till 1990-talet har Tjeckien (dåvarande Tjekoslovakien) hajat till och blivit medvetna om att det finns en mystisk grön dryck som:

  • det sägs att man blir galen av om man dricker.
  • är en dryck som är förbjuden i större delen av världen.
  • det visar sig inte är förbjuden att producera i Tjekien.
  • som WHO nyss i princip har sagt att det är ok att producera.
 
För att den här drycken skulle sälja lite bättre och bli lite mer spännande höll man fast vid ryckterna som fanns om den. Man tog även fram den tjeckiska/bohemiska/eld ritualen där man tänder eld på sockret och absinten vilket blev lite av ett partytrick som skulle göra drycken intressantare. 1998 började man, i ett sammarbete med George Rowley (brittisk entroprenör) och John Moore (en brittisk rockmusiker), att exportera absint till Storbritanien. Där hade man plötsligt uppmärksammat att absint inte var olagligt och nu blev det populärt främst på nattklubbar. Detta satte igång hela Storbritaniens absintindustri och allt eftersom dök det upp fler sorters absint på den brittiska marknaden.
 


Tids nog fick även Hollywood höra om den mytomspunna drycken. Den mystiska drycken hamnade lite på tapeten igen så att säga och den började dyka upp i diverse filmer. De mest kända är kanske Moulin Rouge, Eurotrip, Bram Stoker´s Dracula och From Hell (läs mer om absint i populärkulturen här). Drycken var väl förmodligen tacksam att använda sig av i filmer eftersom den var så stark, lite mystisk och hade en sån rik historia. Troligen är många av filmerna både ett resultat av, och en anledning till, att spänningen med absint växte i början av 2000-talet.
 
 
 
Slutligen, 1 mars 2005 upphävdes förbudet i Schweiz och alla små hembrännare kom skuttande ut ur garderoberna! Äntligen! Det känns som att ett av de viktigaste länderna legaliserade absinten sist, men kom ihåg att det inte blev helt lagligt i Frankrike för än 2009 och i USA för än 2007, så de var ändå först att börja producera igen av dessa länder. Postern som syns här ovan är en parodi antar jag att man kan kalla det, av postern som spreds i Schweiz när absinten först förbjöds 1910. I orginalpostern hade munken stuckit ner den gröna fen, men här är det tvärt om, den Gröna Fen har äntligen återuppstått från de döda, fått sin revanch och segrat över de som förkastat henne för nästan 100 år sedan!

Den Gröna Fen återupp...

1 Läs mer >>
Source: Celtic Whiskey Shop
 
 
 
Hapsburg, tillsammans med Père Kermann´s är den känd som den sämsta absinten i världen, the créme de la crap av crapsinthe. Den måste ju bara provas!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Hapsburg
Alkoholhalt: 72,5%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Fake
Land: Italien

 

Färg och Louche: En riktigt giftig färg, ser ut som att jag har kryptonit i glaset. Naturligtvis är den inte naturligt färgad utan det är kontgjorda färgämnen i den här. Louchen är icke existerande, den finns verkligen inte alls. Det enda jag ser är några blygsamma oilstreaks, men de försvinner snabbt.

 

Doft: What is this? Ur flaskar det faktiskt trevligt, inte som bra absint, men som ett gott godis. Doften är söt och jag hittar tydlig anis och kanel. När jag häller upp den blir alkoholen mycket mer promenent, men jag hittar fortfarande lite anis. I med några delar vatten så slår karaktären om helt och hållet till en grön beska och den söta ansien är som bortblåst. Men när resten av vattnet är tillsatt har anisen och kanelen kommit tillbaka.

 

Smak: En len textur, lättdrucken men den känns ändå inte riktigt blaskig. I början känner jag som hastigast lite kanel och anis, sen går den över till molipect istället som lämnar en bäsk och otrevlig eftersmak på tungan.

 

Sammanfattning: Nu ska jag säga något man absolut inte får säga: Jag skulle hellre ta ett glas av den här än ett glas Tarragona från 60-talet. Efter allt skit jag hört om den här blev jag positivt överraskad, den är som en blaskig och lenare Abtshof 66. Missförstå mig inte, den är direkt oduglig som absint, men som dricka finns det värre. Med mycket socker är den helt drickbar och smakar snudd på lite godis. Jag ger den 1,5 av 5 i betyg, mer än vad jag trodde den skulle få.

 

Hapsburg Classic Absi...

0 Läs mer >>
 
 
 
Så har vi kommit fram till den sista deltagaren i absintens heliga trio: fänkålen. Det är en dilliknande läkeört som från början kommer från medelhavsområdet. Hela växten innehåller eteriska oljor som ger den en lakritsliknande doft. Jag tycker inte att den påminner lika mycket om lakrits som ansien gör, snarare tycker jag att den kan påminna lite om okokta makaroner vilket har dykt upp både en och två gånger i mina recensioner. Men det är bara jag det.
 
 
 
Jag har fått veta att en av absintmakandets sämst bevarade hemligheter är att använda florentinsk fänkål (foeniculum vulgare var. azoricum) till absint. Jag vet inte varför den är extra bra, men jag litar helt på Svensk Absint som är min källa på den punkten. Man ska ABSOLUT inte använda den fänkål man hittar i mataffären, det är tydligen dålig kvalité som kommer att märkas på din absint (hur vet jag inte, skulle vara intressant med ett blindtest). Det är endast fröna som ska användas och de ska gärna stötas eller malas och användas vid första massereringen.
 
 
 
Fänkålen har flera användningsområden: Den tjocka, knölliknande basen, själkarna och bladen kan användas i matlagning, ex. i sallad. Man kan också grilljera den i ugnen men då försvinner lakritssmaken. Fröna kan användas i såser (funkar tydligen bra till fiskrätter) eller som brödkrydda tillsammans med anis. Den har även används flitigt i folkmedicinen: tillsammans med kamomill har den använts för att lindra småbarnskolik och IBS. Den har en kramplösande och slemlösande effekt och används den i ångbad kan den lindra ögonirritation, inflamerade bihålor samt lindra hosta. Om du är förkyld verkar det här alltså vara the way to go. Precis som malörten och anisen anses den gynna matsmältningen och öka aptiten, därför är absint populärt som både apiterif och degestif. I England har man även hängt fänkål över dörren för att skrämma bort troll.
 
 
 
I början av 1900-talet trodde man att fänkålen innehåll anteol, samma eteriska olja som anisen, men senare studier har visat att så inte är fallet. Den innehåller istället polymerer och isomerer tikk anetolen och dessa ämen misstänks ha vissa cancerframkallande egenskaper (men innan du går i taket över det här så har jag hört om studier som även visar på att både vatten och syre är cancerogent. Better stop breathing and drinking water then). Av den anledningen avråder man små barn och gravida eller ammande kvinnor att dricka fänkålste. Det här sista är lite intressant eftersom man har använt fänkål för att stimmulera mjölkproduktionen hos ammande mödrar.
 
 
 
All right, då har vi tagit oss igenom hela den heliga trion som används till absint, men det finns ju många fler örter, eller hur? Jag hoppas ni har tyckt att det har varit intressant att läsa och lämna gärna en kommentar om du vill att jag ska göra inlägg om fler örter som används i absinttillverkning. Until then, all the best!

Fänkål (foeniculum vu...