0 Läs mer >>
 
 
 
 

Idag tar vi oss över atlanten, bort från Europa och över till "the land of the free and home of the brave". Jag pratar såklart om hela världens självutnämnda poliskår och jobbiga storebror: de förenade amerikanska statera, eller USA for short. Det är nämligen så att även de har fått sin beskärda del av absint genom historien vilket kan vara värt att minnas. So without futher ado, let´s dig in!



Under 1800-talet förde Franska handlare med sig absinten från Frankrike till America, bl.a till New Orleans som blev en hotspot för absint och fransk kultur i USA (har kallats "the Paris of the New World"). På den här tiden var Frankrike lite som det colla gänget på skolgården, alla ville vara som dem och var snabba med att ta efter deras "kulturflugor", även Sverige. Många poeter och konstnärer vallfärdade till bl.a Frankrike för att ta del, och inspireras, av kulturen där. I New Orleans fanns redan "franska kvarter" så givetvis ville de ha en del av "absintkakan". Dessutom förskrevs det redan örtpreparat från apoteken som till stor del liknade absinten, fast bittrare, så det var inte svårt att tänka sig att den här drycken dessutom kunde vara nyttig. Ironiskt att den senare skulle bli anklagad för att vara onyttig.



I Schweiz drack man absinten som den var med iskallt vatten, i Frankrike tillsatte man socker och i Tjeckien (Tjekoslovakien) tände man eld på den. Det AMERIKANSKA sättet var att blanda absinten i drinkar. I början på 1900-talet fanns det över ett hundratal cocktails som krävde absint, den kanske mest kända är "the Sazerac", den sägs även vara den första cocktailen. En av de mest populära absintdrinkarna i New Orleans var en absint frappé, mycket läskande i det varma klimatet. Ville man bara ha ett glas absint (och ingen cocktail) så tog man ändå inte fram absintskeden och absintfontänen utan blandade absinten, is, vatten och vit sirap och skakade det tills utsidan av kärlet var täckt av is. Sedan silade man ner det i ett absintglas. Lite agressivare och lite mer instant än den franska ritualen, men det är väl kanske så amerikaner är?

 

 



OLD ABSINTHE HOUSE


Den mest kända absintbaren i New Orleans (kanske i hela USA) är ”Old Absinthe House” som ligger i New Orleans franska kvarter. Hit kom många kända konstnärer, poeter och författare för att träffas och diskutera sina verk över ett glas av den gröna fén. Några exempel på de som besökte absintbaren är ex. Mark Twain, Oscar Wild, William Thackeray, Walt Whitman och Aleister Crowley. Crowley skrev sitt välkända verk ”Absinthe - The Green Goddess” i Old Absinthe House, en av de mest kända essäerna i absintvärlden (Jag har själv ett exemplar i bokhyllan som jag fått från min bror). 

Förutom sina kända besökare är absintbaren känd för sina 3 absintfontäner i marmor. Dessa har används sedan man först började servera absint där under 1826. Stenplattan under dem är numera full av kratrar, urholkningar av vattnet som flödat från kranarna under sekler. Faktum är att de ser mer ut som stora marmorpidestaler med mässingsstatyer på och tappar som går ut på sidorna. Inte speciellt lika de absintfontänerna vi kan köpa idag. The Old Absinthe House finns förresten kvar än idag, en riktig liten klimp av absinthistoria, måste göra ett besök någon gång.



Jag har inte hittat någon källa som beskriver detaljer kring hur förbudet gick igenom, men det var bara ett par år mellan förbudet i Schweiz gick igenom och förbudet i USA. Jag vet att den främsta anledningen var uppfattningen om att malört var skadligt (för att det innehåller tujon) men jag tror inte att amerikanerna gjorde några egna studier på området, säkerligen fick man ta del av dr. Valentin Magnan´s "studier" och tyckte att det här lät ju vettigt. Det står ju på ett papper som en "doktor" har skrivit efter att ha gjort sin sciency-thing, så då MÅSTE det ju vara sant! Jag vet att det fanns en nykterhetsrörelse även i USA (som i resten av världen på den här tiden) men de verkade få verklig kraft först flera år senare och jag är inte säker hurvida de var inblandade i absintförbudet. Ivf gick förbudet mot absint igenom 1912, endast 2 år efter förbudet i Schweiz, och det skulle inte komma att bli lagligt igen för än 2007, även här 2 år efter Schweiz.



När absinten slutligen förbjöds i USA så skapade detta ett stort hålrum på marknaden, inte minst i New Orleans. Precis som Schweiz tog fram pastis som ett substitut för absinten för att fylla deras efterfrågan så gjorde amerikanerna sitt egna substitut. Den kallades för "Herbsaint" och kan, liksom pastis, jämföras med en absint utan malörten. Den utvecklades av J. Marion Legendre och Reginald Parker, som hade lärt sig absintdestilleringens ädla konst under sin tid i Frankrike under första världskriget. Ett bra utgångsläge om man vill skapa ett absintsubstitut. Från början kallade de sin produkt för "Legendre Absinthe", men eftersom den inte innehöll malört fick de inte kalla den för absint och böt då namn till "Legendre Herbsaint" istället. Herbsaint kommer från franskans "Herbe Sainte" som kan översättas till "helig ört". I marknadsföringen lyfte man fram den som något typiskt franskt/europeiskt och spelade på den nostalgiska känslan av Frankrike under la Belle Epoque. Ett utdrag ur en reklambroschyr lyder så här:


"To drink Herbsaint is to recall the glories of the past, to renew acquaintance with the romance and glamour of by-gone days of Old France and of that France of the New World - Louisiana."


Vad jag vet så produceras Herbsaint fortfarande, fast nu av företaget Sazerac.



För att hoppa fram lite i tiden, till nutid: Absint är numera lagligt i USA, så länge tujonhalten ligger under 10 mg/liter, men av någon anledning verkar inte folk fatta det. Det är fritt fram att beställa absint från Europa, och som jag förstår det så gör vissa producenter absinter med lite mindre malört enkom för att de ska klara USA´s tujongräns, men folk tror fortfarande att det är olagligt (och att det kommer få dem att hallucinera). Tillsammans med alla falska ryckten om absintens "effekt" och status som en drog, och den coola ritualen med eld, så tror jag att det gör drycken ännu mer spännande och intressant för många. Jag får uppfattningen av att absint kan vara mer populärt bland amerikanska collagestudenter som vill leva farligt och leka med eld, än hos poeter, konstnärer, författare och interlektuella som var målgruppen under 1800-talet.



Jag måste säga att jag inte känner till så många amerikanska absinter faktiskt, de jag kommer på är Vieux Carré och St. George. Jag är övertygad om att det finns fler, men de kanske inte exporterar så mycket? Det är ivf ont om dem på de sidorna som jag beställer ifrån. Om det är någon som kan tipsa mig om en bra amerikansk absint är jag idel öra.

Absint i USA

1 Läs mer >>
 
Source: ALANDIA
 
 
 
Idag är det premiär för den första absinten från Danmark! Danmark är ju onekligen mer kända för sina Wienerbröd än sin absint och hittills är det här den enda absinten jag sett därifrån. Den här absinten ska fokusera på den heliga trion: malört, anis och fänkål, och den färgas med bland annat isop och romersk malört. Tydligen kommer alla ingredienser från destilleriets egna trädgård, jag tänker att det skulle vara svårt att odla anis så pass långt norr ut? Man verkar också haft en väldigt tydlig vission om hur man ville att resultatet skulle smaka för det tog 2 år att utveckla receptet.
 
 
 
Den här flaskan ser ut som en apotekarflaska, men inte en sån där gammal, mysig flaska utan mer något som skulle kunna hittas på ett apotek eller labb idag. Du vet, en som man tänker på vita rockar när man ser. Etiketten är också väldigt simpel och klinisk, nästan som på en medicinburk/flaska. Sen la de inte ner så mycket fantasi i namnet heller: A (för absint mistänker jag). Destilleriets filosofi är dock att göra sina produkter i sin renaste form, inget onödigt knussel, så om man har det i åtanke så passar väl den här flaskan perfekt antar jag. Inte så mysigt dock.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Den Ny Spritfabrik
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Danmark

 

Färg och Louche: Färgen kan vara en av de absolut sorgligaste jag har sett på en verte, det skulle vara Abisinthe-serien då som är värre. Bilden här ovan visar en stor flaska, men när man skvätter upp absinten i glaset så syns nästan ingenting alls. Dock blev jag mycket förvånad över den extremt tjocka louchen som är maxad efter endast en ynka del vatten, mycket bättre än så här blir nog inte en louche!

 

Doft: När jag sätter näsan mot flaskmynningen känner jag märkligt nog rökelse. "Vilken rökelse" undrar du då? All of them! Rökelse har olika nyanser men det finns någon form av grunddoft i rökelse, på samma sätt som det finns en grundsmak på ex. öl. Jag vet att någon kommer tycka tvärt emot mig när jag säger så men jag står fast vid min åsikt. Det finns även gräs här och ur glaset kommer även en tydlig bitterhet. Här får jag känslan av ett läkemedel och inte en mysdryck av naturliga råvaror. Hittills skulle jag inte säga att det går så bra för Absinthe A. Efter en del vatten vaknar den dock till liv, en väldigt örtig parym letar sig upp ur glaset och är ganska stark. Med mer vatten kommer en en väldigt destinkt doft av något sorts gräs (inte från en gräsmatta) och den påminner mig om sommardagar ute på landet! Efter samtliga 5 delar är tillsatta har den dock dött av lite och jag bävar intför tanken att även smaken kommer vara övervattnad.

 

Smak: Wow, här var det mycket smak vill jag lova! Verkar som att mina farhågor för en övervattnad absint blev kortlivade O.o Den är väldigt parfymig i smaken, och den smakar tydlig tvål. Mycket tvål. Men på något konstigt sätt är inte tvålen obehaglig och det är inte som att jag vill spotta ut den. Den är inte söt, men inte heller bitter, dock väldigt len i konsistensen. Jag känner anis också, och eftersom sidorna av tungan domnar bort lite misstänker jag att det kanske är stjärnanis.

 

Sammanfattning: Det här blev minst sagt intressant. Jag får verkligen känslan av att det här är en väldigt bra absint... den är bara inte så god O.o Dock ska det sägas att sista klunken var betydligt bättre än den första så kanske kommer jag att vänja mig och få en positivare uppfattning längre fram? Det blev en väldig överaskning och det känns rätt häftigt att de här dropparna kommit direkt ur en panna. Flera gånger kommer jag att tänka på Grön Opal fast än det enda som är lika i smaken är tvåligheten. Kanske är det för att det här verkligen känns som en kvalitetsprodukt, och jag skulle nog känna mig orätvis om jag gav den här mindre än en 4:a i betyg. Jag tror vi säger så tills vidare så får jag klunka lite mer vid ett senare tillfälle och se om jag fattar ännu bättre tycke för den! Jag har fått en nyfunnen respekt för Danskarna.

 

Absinthe A

2 Läs mer >>
 
 
 
Det här är det första destilleriet i Danmark som jag recenserar, kanske är för att det inte verkar finnas så många danska destillerier där ute som gör absint. Destilleriet gör inte många produkter (3 st) men de gör dem riktigt bra och det har jag respekt för (precis som Svensk Absint AB). Den enda absinten de gör kallas A, de började enbart med akvavit men eftersom både den och absinten är örtbaserade valde man även att göra en absint med. 
 
 
 
Destilleriets filosofi är väldigt enkel, de ska göra en så ren och enkel form av sprit som möjligt och av riktigt hög kvallite. De ser till att få ut det mesta av sina råvaror och tillsätter inget som inte behöver finnas där, because sometimes less is more. De ville ge framför allt akvaviten en ny roll, den skulle inte bara vara en hutt man tog mellan tuggorna, utan kunna avnjutas som en skotsk whisky eller en vällagrad fransk cognac. Låt mig ge er en liten historielektion för att ni ska förstå hur nördiga och fantastiska de här personerna faktiskt är:
 
 
 
2010 startades ett sammarbete med The Danish Agency for Science, Technology and Innovation och det teknologiska institutet Agrotech. Tillsammans skulle man kultivera den optimala typen av dill (huvudingrediensen i akvavit), ta reda på hur den skulle odlas på bästa sätt och ta reda på när det var den optimala tiden att skörda. Till sin hjälp hade man mycket avanserad teknologi som kontinuerligt kunde läsa av dillens aromatiska egenskaper och kunde avgöra när den skulle ge optimal smak och doft om den användes i akvavit.
 
 
 
Samtidigt utvecklades den optimala destilleringstekniken för att få ut en så rik och ren smak som möjligt. Detta ledde till att man 2014 kunde ta patent på metoden man tagit fram. Slutligen, 2014, grundades destilleriet Den Ny Spritfabrik A/S av Henrik Elsner, en kemist, gastronom och vinmakare. Man gör inte som fransoserna och schweizarna och använder gammal utrustning från 1800-talet, no sir, här utrustar vi vårt destilleri med det mest avancerade destillerivärlden har att erbjuda! Inte lika romantiskt som en 250 år gammal kopparpanna, men ger likväl ett riktigt bra resultat! Det är en elegant blandning av modernt, högteknologiskt och enkelhet.
 
 
  
Hemsida: http://spritfabrikken.dk

Den Ny Spritfabrik A/...

0 Läs mer >>
 
Source: Vinomondo
 
 
 
Den här absinten har stått på min önskelista väldigt länge, jag vet inte varför men jag har liksom blivit kär i den. Jag försöker att bara köpa absinter från andra länder, absinter som inte finns i Systembolagets sortiment, detta för att det ska vara lätt för personer i min närhet att köpa presenter till mig utan att behöva betala dyra fraktkostnader. Jag har hintat, mycket tydligt, till Sandra att jag velat testa den här absinten i drygt 4 år nu, men hon köpte den aldrig till mig. Istället fick jag den av mina svärföräldrar på min 30-årsdag, kanske hade Sandra något något med det att göra ändå.
 
 
 
Vet inte riktigt var jag vill sätta för land på den här absinten. Den görs av Emile Pernot som ligger i Frankrike, men den görs för, och enligt ett recept framtaget av, Georg Strömfelt, en svenk. Jag slänger upp absinten på Emile Pernot´s lista av absinter men det skulle kännas oärligt att inte ge Sverige liiiiite cred (eftersom Georg tog fram receptet) så jag taggar absinten som BÅDE fransk och svensk.
 
 
 
Flaskan är Emile Pernot´s klasiska som jag helt enkelt är kär i. Den ligger jäkligt bra i handen och har goda förutsättningar för stora och fina etiketter utan att det ser för konstigt ut, något som är svårare att få till med en smal och hög flaska. Georg har valt att utnyttja den här ytan med en stor etikett, en enkel etikett med en diskret ram, ett enkelt mönster och en mindre bild av (vad jag gissar ska vara) en harlequin. Enkel men elegant tycker jag. Alltihop kröns av en äkta kork med trätopp och förseglas sedan med aluminium.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Georg Strömfelt)
Alkoholhalt: 55%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En jättefin och kraftig grön med nyans av nyutslagna björklöv. Louchen inleds med oil-streaks för att sedan, efter 1,5 del vatten, utvecklas till en medeltjock dimma som precis hindrar mig att se genom glaset.

 

Doft: Doften inleds med en mycket välbalanserad blandning av grön bäska, muskovadosocker och anis. Luktar man lite för nära flaskmynningen blir bäskan stark och tankarna vandrar iväg till Quarantaine, men annars finns något som påminner om Un Emile. Nu är den inte speciellt stark längre och jag kan sniffa fritt, den var betydligt starkare när den var nyöppnad. Efter att den fått ligga till sig i glaset ett litet tag så kommer anisen och malörten fram men även bäskan har blivit starkare. När jag sedan börjar tillsätta vatten så ökar doften, blir starkare och samtidigt som bäskan minskar så ökar anisen och vi hittar även fänkål. Tyvärr får den sista delen vatten doften att minska i intensitet, kanske påväg att bli övervattnad?

 

Smak: Mmhmm, den var inte dålig, men inte suverän heller. Ganska mycket smak, men vill man ha en smakrikare för att sitta och sippa på längre rekommenderar jag 4,5 eller t.o.m 4 delar vatten. Den är len i texturen och lättdrucken och den gör sig bra med socker. Anisen är tydlig, men det finns en annan lakrits här också. I början känner jag även isop, och en liiiiiten gnutta mynta, men den var väldigt lätt på malört.

 

Sammanfattning: En helt ok absint får man väl lov att säga, och det märktes nästan att den kom från Emile Pernot. Kul att en svensk har varit intresserad nog för att kontakta ett stort destilleri i Frankrike med sitt eget recept. Flaskan är förtjusande, doften tillräckligt komplex för att intressera och smaken var riktigt god. Jag skulle absolut rekommendera den här till en nybörjare. Georg Strömfelt kan vara ganska nöjd med den här, absolut en av de bättre absinterna i Systembolagets arsenal. Den är gott och väl värd 3,5 i betyg tycker jag.

 

Harlequin Absinthe