1 Läs mer >>
 
 
 
Source: alandia.de
 
 
 
 
Äntligen är det dags att resensera min första absint från "Les Parisiennes"-serien! För er som inte minns den här serien drar jag en liten snabbrepris: Det är en serie högkvalitesabsinter som produceras av Emile Pernot och Paul Devoille för en liten absintbutik i Paris: Vert d'Absinthe. Alla är producerade enligt gammalt recept och på gamalt vis, dessutom förpackas de i stora, tjocka flaskor av mörkt glas och är förseglade med vax. Kanke kan se det som ett jämförbart alternativ till Jade-absinterna? Just den här (Rubis) var jag extra sugen på eftersom jag hittills bara har en rouge (Wolf Chili) och den hade tyvärr inte någon superimponerande färg när jag fick den.
 
Den här absinten är färgad med hibiscusblommor istället för traditionella gröna örter och är således en naturligt färgad rouge! Dock bryts även de röda färgämnerna ner med tiden, precis som klorofyll, så jag var snabb på att ta ett kort till den här resensionen för att få en så fin färg som möjligt. Man skulle kunna tro att röda absinter är något modernt men så är faktiskt inte fallet, det fanns naturligt röda absinter redan under "La Belle Époque"! Rubis är baserad på Absinthe Rosinette (en reklamposter för den ser du här ovan), en av de rouges som dracks innan förbudet infördes. Orginalet är dessutom en oxygènée men det är inte Rubis. Visst hade det gjort den ännu lite mer speciell men en av killarna på Vert d'Absinthe menar att det är ett steg som egentligen inte tillför så mycket till produkten. Den ursprungliga anledningen till att man började syresätta absint var för marknadsföringen, man menade att den skulle vara nyttigare än annan absint eftersom den syresatte blodet. Tydligen gjordes aldrig speciellt många av de "maskinerna" som syresatte absint och eftersom att syresatt absint skulle vara nyttigt är en myt så har man väl inte brytt sig om att göra några moderna maskiner. Jag (och killarna på Vert d'Absinthe) vet inte hur Ted Breux gör för att syresätta sin Jade Terminus men kan tänka mig att han vill hålla det hemligt. Kanske står han och blåser i den med ett sugrör?
 
Som jag sa så är absinten buteljerad på en högst förtjusande flaska, egentligen mycket lik den som Jade Liqueurs använder, fast utan den franska liljan. Flaskan är egentligen gjord för att hålla 75 cl men fylls bara med 70 cl. En riktigt robust flaska i mörkt glas, den är förseglad med en vinkork och sedan doppad i blodrött vax. Även ettiketten är gjord i röda nyanser så både ettikett, vaxförsegling och det röda inandömet går mycket bra ihop och sammanfattas med absintens namn: Rubis! På bilder jag sett så har Rubis en stämpel i vaxet men det hade inte min O.o

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Vert d'Absinthe)
Alkoholhalt: 72%
Katergori: Rouge
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: Färgen är verkligen den rödaste av röd, jag skulle vilja säga rubinröd men det verkar som att rubiner kan ha lite olika nyanser (men tänk på den rubinen som den klåfingriga Abou taffsar på i Disneys Aladin). Men jag är glad att jag tog bilden direkt när jag öpnade flaskan, för när jag smakade den ett par månader senare för att skriva den här recensionen hade den fått samma laxrosa färg som Wolf Chili. Beauty is indeed a fleating thing. Efter första delen vatten har jag bara fått oil-streaks, men de försvinner efter några sekunder. Efter 1,5 delar börjar det bli lite skumt i glaset och efter ca 2,5 delar vatten har den extremt tunna dimman spridit sig till hela glaset. 

 

Doft: Hmm, vet inte hur jag tänkte mig att en rouge skulle lukta, men ur flaskan luktar den verkligen som en schweizisk bleue. Vi har ingen alkohol som sticker, men den sura doften är riktigt tydlig och får mig att rynka på ansiktet. I glaset blev den faktiskt intressantare än ur flaskan, hör och häpna. Håller vi näsan på behörigt avstånd har vi en mild salmiakdoft, men ju närmare glaset jag kommer desto tydligare blir den sura doften. Jag klarade mig ivf undan alkoholstick i näsan. När den har fått blanda sig med lite vatten vill jag påstå att den är väldigt lik Valkyria, vilket alltså inte är så pjåkigt. Den är frisk med lite salmiak men blir sötare och blommigare när vi sänker näsan lite. Inte SÅ mycket surhet som jag kände innan vattnet, men den luktar lite... metaliskt.

 

Smak: Jättekonstig smak, en blandning mellan bäskt och metalliskt. Först tänkte jag säga surt men ett mynt på mitten av tungan beskriver det hela bättre. Den här är definitivt övervattnad, jämför vi absinten med en saft så är det inte en Fun Light som behöver 9 delar vatten, det här är Coop´s egna märke som ska spädas med 2 delar vatten och ändå är för svag. Jag gjorde ett glas till med 3 delar vatten och där tror jag vi har den här absintens sweet spot. Nu är den lite kryddstark, vet inte var det kommer ifrån. Jag känner inte den där sura smaken, istället är den lite blommig, troligtvis är det hibiscusen men jag vet inte hur sånna luktar. Den är väldigt len, väldigt lite alkohol men istället får vi en liten punch från sockret (borde nog drickas med mindre socker).

 

Sammanfattning: A bit of an acquired taste perhaps? Eller så måste man verkligen testa sig fram med olika mängder vatten. Jag var inget fan av det bittra och metalliska och den blev absolut bättre med mindre vatten. Liksom Jade-serien har den här en ganska mild smak, inte alls kraftig och robust som ex. Grön Opal. Jag inser att det här är en blanche som är färgad med en röd blomma, en blomma som uppenbarligen inte har någon extremt kraftig smak. Färgen var supersnygg men bryts ner fort och louchen var mycket klen. Jag ser inte mig själv köpa fler av just den här i framtiden, men den var kul att prova. En speciell absint med en väldigt medelmåttig smak, en 3:a i betyg är nog inte att överdriva kan jag tycka.

 
 
 
 

Absinthe Rubis

0 Läs mer >>
 
 
 
 
En gång i tiden i Paris, ett par stenkast från Notre Dame, låg en liten grön affär. Paris har en förkärlek till sin ost och sitt vin men den här lilla butiken hade gett sig fan på att även parisarna skulle ha chansen få dricka riktigt bra absint, en produkt som varit en fjäder i den franska hatten ända sedan 1800-talets början! Den här lilla gröna butiken hette Vert d'Absinthe! Den öppnade 2005 och drevs av Luc-Santiago Rodriguez, och var under hela sin tid den enda affären i Paris som inriktade sig på absint. 
 
Affären var liten men otroligt mysig, den var den perfekta blandningen mellan lyxig salong och gamaldags apotek! På väggarna hittade man absintskedar och posters i fina ramar. Där fanns hyllor, montrar, träkistor och ett underbart charmig cylinderformat skåp med en fågelbursliknande topp och ett flaskställ i botten (såg lite ut som en darlek från romantiken i snirkligt gjutjärn), och alla var fyllda med fontäner, fat, skedar, glas och självfallet en stor uppsättning av olika absinter. Vi har också antikviteter, specialtillverkade absintfontäner och en rätt maffig byst! Jag har läst att de sålde 25 typer av absint, varav 24 var från Frankrike, men jag vet att fler än en typ var från Schweiz. Alla absinter var inte stjärnor, men de hade många av de allra bästa, däribland Jade-serien och sina egna absinter ur Parisiennes-serien (läs mer om den här) . Pöjkarna är verkligen måna om att hålla kvaliten på sina produkter och har fått förstöra många batcher av sin absint eftersom de anser att de inte har hållit standarden. För den som hade tiden och intresset att stanna och prata lite under sitt besök berättade de gärna om absinten och jobbade för att slå hål på myterna om att absint gör dig galen. Och skulle man ändå köpa deras fina produkter var det väl lika bra också att man fick lära sig hur man ska dricka absinten också, så att de inte kommer springande med tändaren i högsta hugg.
 
Slutligen, efter 12 års trogen tjänst, under sena 2016, stängde den lilla gröna butiken. Är inte helt säker på varför, men jag veta att företaget inte försvann. De fortsätter att göra och sälja absinter över nätet och det är ivf jag tacksam för (länk finns längst ner).
 
Den här affären är inte ett destilleri i sig, men eftersom de, liksom Jade Liqueurs  låter destillera speciella kvalitésabsinter enkom för dem så hamnar de under kategorin "Destillerier" ändå.
 
 
 
Följande absinter tillverkas av Emile Pernot och Paul Devoille för Vert d'Absinthes räkning:
 
Belle Amie Verte
Belle Amie Blanche
Désirée
L'Enjôleuse
La Coquette
Minette
Perroquet
Rubis
Soixante Cinq (tillhör inte Parisiennes-serien)
 
 
 
Hemsida: https://vertdabsinthe.fr
 
 

Vert d'Absinthe

0 Läs mer >>
 
 
För några dagar sedan kom äntligen mina 12 australiensiska vänner, tror de har varit på resa i närmare 3 månader nu, men nu har de alltså äntligen landat! 12 flaskor kanske inte verkar överdrivet mycket men med tanke på hur lite jag dricker och hur mycket annan god absint jag har så är det här troligtvis en livstidsförbrukning för mig. Det var flaska nr. 254-265 jag fick nu, så tillsammans med nr. 230 och 240 som jag har sedan tidigare så är 14 av de 418 syskonen återförenade. Kanske kan vi hitta fler framöver, mitt vitrinskåp är mysigt och hemtrevligt och har plats för alla Brevans A. Clowley som vill bo där! XD
 
Sláinte mhath!

12 flaskor små

0 Läs mer >>
 
 
Hallelujah! Praise Jesus, Vishnu, Frigg, Belsebub, Santa Claus, The Emperor of Mankind, Kulvert-Cthulhu, Steve Jobbs and The Flying Spaghetti Monster! Min egna absint är back on track!
 
Ganska snart efter mitt senaste inlägg på ämnet, fick jag kontakt med Magnus Johansson på Uppsala Destilleri AB  Han var helt på att destillera en absint åt mig, och i tillräckligt liten skala för att jag skulle har råd med det. Om det inte var för att jag körde bil hade jag skuttat hela vägen hem från destilleriet! Sedan dess har jag läst böcker om destillering, samlat och modifierat recept samt spenderat otaliga timmar på att leta och samla örter. Några har jag kunnat fixa själv men andra kommer jag behöva beställa, både från Sverige och utlandet.
 
Från början ville jag göra 2 olika absinter men planerna eskalerar och nu har jag planer för en serie på inte mindre än 6 stycken absinter! Har dessutom mailbombat Mikael från Svensk Absint AB som har bidragit med otroligt mycket bra tips. Eftersom jag inte kommer kunna göra massa små testdestilleringar så gäller det att jag får det så bra som möjligt från början, och där har Mikael verkligen hjälpt mig! Vet fortfarande inte om den kommer bli bra men jag vet att den kommer bli fan så mycket bättre nu jämfört med om jag inte pratat med Micke! Tack för det!
 
Needless to say så är min plan att få en egen absint till min 30-årsdag back on track, faktiskt så att jag nästan inte vill vänta tills dess! Recept är färdigt, flaskor med mera är utsedda, namnen bestämda, ingredienser samlade och de sista kan köpas in när som, vissa tester när det kommer till färgning är redan gjorda och pengarna ihopsparade. Det enda jag egentligen har kvar att göra är att slutföra etiketterna, sen är det bara att vänta på nyår! Exiting times indeed!

The dream is alive!

0 Läs mer >>
 
 
 
 
Här har vi den första, och hittills enda absinten från Uppsala Destilleriet. Absinten är baserad på ett genuint recept och den görs på traditionellt sätt. Vill minnas att den görs på 6 örter, kan tyckas lite men vet man vad man gör är det allt som behövs, titta bara på Züfaneks Mead Base.



Flaskan har en mysig form, kort och knubbig med en rundad topp och en rejäl, tjock botten. Hade dock gärna sett att den var i mörkt glas istället för klart för att bevara färgen lite bättre. Den är försluten med en fake-kork med trätopp, precis som Grön Opal. Ett bra val med kork istället för skruvkapsyl, ett miljövänligt val med fake-kork istället för riktig. I approve! Etiketten följer samma upplägg som destilleriets övriga produkter, fast med andra färger och en annan filur i ringen till vänster. Den här figuren är välklädd och får mig att tänka på van Gogh ;)

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Uppsala Destilleri AB
Alkoholhalt: 70%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Sverige

 

Färg och Louche: Javisst är den grön, men det är en väldigt svag färg. Syns bättre i flaskan än i glaset. Vattnet ger faktiskt ingen louche alls men däremot tunga oil-streaks som lägger sig på botten.



Doft: Vi börjar att dra ur korken och sniffa lite i flaskan och då känner jag lite kola, som Karamellkungens snökulor. Doften är inte jättestark men den är söt och jag tycker nästan att det finns lite rom här också. När jag vidare häller upp absinten i ett glas känner jag mest alkohol och nytt gummi, inte lika trevligt som söta snökulor och rom tyvärr. Dock är det när man börjar droppa i vattnet som den börjar komma till sin rätt. Doften blir BETYDLIGT starkare och jag känner en mild doft av gurka och lite spritpenna. Det var inget jag tänkte på vid tillfället men senare kommer min sambo och påpekar att den luktar lite som vattenpipstobak och då fick jag ett eureka-moment och nu är det allt jag tänker på.



Smak: Här har vi åter igen den där "gurkan" från doften, nu börjar jag undra om det är isopen jag känner? Inte så mycket anis, men den finns där. Över lag är smaken väldigt mild, liksom alkoholen, vilket gör den väldigt lättdrucken. Den är inte otrevlig på något sätt, bara mild, inte någon örtbomb som är mina favoriter.



Sammanfattning: Tja, den är ju inget mästerverk, men det är inte rimligt att förvänta sig det heller från någon som bara gjort absint i några månader. Över lag är den lite tam, mild i smak, färg, doft och med en svag louche, men det är en äkta absint och den smakar inte otrevligt. Den är inte heller speciellt typisk för en absint, vare sig i smak eller doft. Förmodlingen ingen jag kommer köpa fler av, men den har potensial och utrymme att förbättras. Om jag skulle ge Magnus ett råd så är det att använda mer örter i både destillering och färgning, då tror jag att den kommer bli betydligt bättre. Idag får den 1 av 5 gröna feér men jag kommer hålla ögonen öppna efter fler av hans absinter, om han väljer att fortsätta med dem.

 

Mad Distillers Absint...