0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
Source: Absinthes.com
 
 
 
Absinthe des Chats är baserad på ett gamalt recept från 1850-talet, men mig veterligen är det en av de nyare absinterna på marknaden. Jag undrar var de hittar alla gamla recept, det borde börja ta slut på dem vid det här laget tycker jag. Receptet inkluderar 14 örter/växter vilket jag tror är en ganska bra mängd ingredienser, det är nästan inte lönt att ha fler eftersom man inte kan känna alla ändå och när man inte bryr sig om att färga den (det här är en blanche) så är det väldigt svårt att få många komplexa nyanser i min erfarenhet.
 
Destilleriet är uppstartat i "La Maison des Chats" och deras enda produkt (än så länge) har fått tagit samma namn så att säga.
 
Det är snudd på att jag vill sätta en limited editionstämpel på den här absinten för av någon anledning anser man att örterna bör torkas i 2 ÅR (!) innan de används i tillverkningen! Efter det destillerar man dem i en panna som inte rymmer mer än 30 liter vilket gör det till en VÄLDIGT småskalig produktion!
 
Flaskan kom inslagen i något liknande tidningspapper, jag har sett en annan absint som säljs på samma sätt så kanske finns det en historia bakom det som jag inte känner till. Den större varianten av flaskan (den första flaskan som ses här ovan) har en väldigt charmig etikett enligt mig. Tyvärr köpte jag den mindre versionen på 20 cl (den andra flaskan som ses här ovan) och då hade de skippat etiketten helt och hållet. Istället fanns bara den runda klisterlappen och destilleriets märke vilket i min mening är ett tråkigt försök till ettikett. Flaskan är försluten med en vinkork vilket gör att man måste ha en vinöppnare för att komma åt det gottiga innandömmet, mysigt men inte helt praktiskt för att försluta flaskan igen. Oh well.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: La Maison des Chats
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche 
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: Åh, jippi, en till blanche! *suck* Louchen är medeltjock och når sin topp efter en ynka del vatten.

 

Doft: Ur flaskan luktar den väldigt mycket som en typisk schwizisk blanche, den där lite sura doften som jag verkligen inte uppskattar. Men alkoholen höll sig i bakgrunden so that was nice. Efter att man hällde upp den i glaset luktade den samma fast ännu surare, jag tycker att det är lite konstigt att absint aldrig luktar godare när den är upphälld. Som tur var så blev den lite mer nyanserad efter att jag tillsatt vattnet, då kände jag den lakritsliknande doften av anis, även den tvåliga malörten och andra örter.

 

Smak: I början känner jag tydligt den tvåliga malörten, lite anis och i slutet är det mest socker. En rätt ointressant smakkombination.

 

Sammanfattning: En schweizisk blanche, en typ av absint som jag lärt mig att ogilla. När jag beställde den här var jag säker på att den skulle vara en verte eftersom den kom i en mörk flaska. Hade jag bara brytt mig om att kolla ordentligt på hemsidan så står det ju att det är en blanche, men ska jag vara ärlig hade jag nog beställt den ändå. Jag skulle vilja säga att jag har lärt mig hålla mig borta från dem men jag envisas med att fortsätta köpa dem så jag skulle ljuga om jag sa det. Varken louche, doft, färg eller smak var något att hänga i julgranen tycker jag och den bästa egenskapen hos absinten var tråkigt nog själva flaskan. Jag ger den en 2:a och då känner jag mig nästan lite generös.

 
 

Absinthe des Chats

1 Läs mer >>
Source: Absinthes.com 


Un Emile 68, one I have thrown an interested eye many times but not bought before now. It's suposed to be a good absinthe for newcomers to the Green Fairy, and since I'm a relative newcomer to absinthe myself I think that sounds promising. Of course it's made by the Emile Pernot distillery in a traditional way without added aromas, colorings, sweeteners or other artificial crap, a real absinthe in short. If you have tried this absinthe before it may be worth it to revisit it, the recipe was modified during 2005, although I don't know in what way. Apparently this is not uncommon and if you have tried Un Emile before 2005 and try it again, please leave a comment bellow telling us about your thoughts.

 

 

 

It's bottled in a short, bulky bottle of dark glass. Not only is this charming like hell (to me) but to use dark glass is the more sensible way to store a verte so it may keep its color for as long as possible. The label is also quite beautiful, having a vintage kind of look with banners, crests, shields and what not, big thumbs up from me. It's just short a small layer of dust to finish the vintage look. However, I didn't buy the full-sized bottle, I got myself a smaller bottle of just 20 cl. This one was not as charming: made from clear glass in the shape of a pocket flask and a screw-off cap instead of a cork stopper. It's ok though, I just won't keep it among my nicer bottles that doubles as decoration ;)

 

Aged: No
Distillery: Les Fils d'Emile Pernot
ABV: 68%
Category: Verte
Real/Fake: Real
Origin: France

 

Color and Louche: A very light but nice green color with a golden tint that reminds me of Mr. Jekyll. Although that one was artificially colored and this one is not. The louche starts of with oil-streaks and reaches its climax as a somewhat thin mist after about 1,5-2 parts water..

 

Aroma: The alcohol is very prominent, both from the bottle and the glass, but there is also green herbs with a pungent bitterness that is a bit hard to identify. There is also an, for loss of a better word, electronic small to it. If you have ever smelled a hand remote or a video game controller you might have some idea of what I'm referring to. There is also this kind of sour note that you can feel when you go to a recycle station to leave electronics. Copper maybe?

 

Taste: An odd but not unpleasant taste of pine resin and lots of the green herbs from the aroma. There is also something very prominent here that I have not found in any other absinthe so far, it's very hard to describe but I like it... in small doses. It also has a thick and smooth, oily texture and together with taste it makes for a quite pleasant experience.

 

Final thoughts: I would definitely say that this is a verte that stands out from the crowd, nothing like anything I’ve tasted before. Because of that I wouldn't choose this to introduce someone new to absinthe with. It's quite complex and interesting, but I'm having a hard time to decide if this is a good absinthe or not. The aroma is… complicated, I’m not sure if it’s good, but it’s not bad either. Further more, the absinthe has some attributes that reminds me of a fake absinthe: the color, the oily texture (reminds me of a blend of oily essences), the oil streaks that is more prominent than the louche and the somewhat artificial taste. This ISN´T a fake absinthe however. Also, I can only drink it in very small doses before it becomes overwhelming. Maybe it will be like with Valkyria or Mansinthe, maybe I’ll get used to it with time and even grow fond of it? I´d like to give it a rating between 2,5 and 3, and since I’m SUCH a generous man *wink wink* I’ve decided that a full 3 is probably fair.

 

Absinthe un Emile 68

0 Läs mer >>
 
 
Det är lätt att bli ivrig när man plötsligt får flera nya absinter och jag vill gärna slita upp korkarna och hälla upp dem direkt med pennan i hand. Men tyvärr får man ha lite tålamod för som jag skrivit om förut så upplever jag att smak och doft blir lite (ibland mycket) intressantare om de får stå och mogna till sig några veckor, därför väntar jag ett tag innan jag skriver någon recention. Men när det väl är dags grips jag av samma entusiasm igen och vill provsmaka alla på en gång, det är kul att testa absint och att testa 5 st tar ca 60-70 min för mig. Dock har jag upptäckt att det kanske inte är så smart eftersom smaker från den ena absinten hänger lätt kvar tills man ska smaka den andra och ger på så sätt inte en riktigt rättvis bedömning. Dessutom blir min tunga lite numb efter ett tag, jag skyller på alkoholen. Har försökt dricka vatten emellan för att neutralisera "paletten" lite men det har inte funkat så bra för mig. Istället får jag hålla till godo och tar en, max 2 absinter på en kväll. Framför allt schweiziska blanches som jag tycker över lag smakar ganska tamt och likt varandra är svåra att bedömma flera på raken. Gjorde misstaget att provsmaka mina senaste absinter vid ett och samma tillfälle förra veckan, när jag var inne på den tredje absinten kom jag på mig själv med att skriva "inget" på både doft och smak. Jag sköt upp de övriga absinterna till en annan dag och gjorde om den senaste.
 
 
 
Liten kort uppdatering om kommande recentioner. Jag har (alldeles för sent) upptäckt hur praktiskt det kan vara att köpa små flaskor av absinthe, ivf om man bara vill prova nya grejer och inte tror att det är någon absint man vill ha mycket av. Det kostar en bra del mer per cl än om man köper de stora flaskorna men jag har flera stora flaskor i mitt vitrinskåp som inte kommer bli uppdrukna någon gång snart och som jag önskar att jag fått tag på en liten flaska av istället.
 
Förra månaden köpte jag 5 mindre flaskor av absint och jag håller på att provsmakar och skriver resentioner på dem nu. De är:
 
Absinthe Septante 7 (Absinthe 77)
Absinthe des Chats
Absinthe un Emile
Absinthe Vivide
Absinthe Nostalgie
 
Har även nyligen beställt:
 
Absinthe Gold68
Absinthe Thujon 33
Absinthe Gruene Fee
Absinthe République Vintage
Absinthe Fusion
Absint Wolf Chili
 
Är riktigt spänd på Gold68 och Fusion, har velat testa dem länge! Wolf Chili är jag lite skeptisk till eftersom jag normalt inte gillar starka grejer eller smaken av chili, men den sticker ut från mängden och det är den enda från Valkyria som jag inte har hittills. Dessa kommer ni få vänta en månad eller så på eftersom de ska få mogna till sig lite. De förstnämda 5 kommer jag nog att börja släppa resentioner på under den kommande veckan eller så.

Tankar kring att prov...

2 Läs mer >>
Source: alandia.de 


Den andra absinten i Matter Spirits Duplais-serie som jag skaffat, men det är den tredje i ordningen. Liksom den första är det här receptet baserat på ett recept av P. Duplais. Jag såg mig runt efter en flaska med den "vanliga etiketten" men kunde inte hitta någon sådan, jag kunde faktiskt inte ens hitta fler av den här versionen. Jag skrev till Markus Lion som har tagit fram receptet och fick höra att den inte tillverkas längre, men jag fick ingen anledning till varför.
 
 
 
Eftersom det här är en art edition så har den en lite speciell etikett, den här är gjord av Peter Christopherson som gjorde målningen som en hyllning till sin bandkamrat, Jhonn Balance, som dog ung (42 år gammal). Vet inte om någon av dem drack absint eller om Matter Spirits bara gillade deras musik. Jag har aldrig hävdat att jag förstår mig på konst och den här målningen var mest undlig tycker jag, och inte på ett så bra sätt. Ser ut som en dinosaurie med en lampa i bröstet och ett oljetorn med ett jing-yang tecken på. Förstår inte vad det har med Jhonn Balance att göra men jag kände ju honom såklart inte heller. Kanske han älskade stora reptiler, olja och kinesisk filosofi, vad vet jag.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Matter-Luginbühl
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz
 

Färg och Louche: En naturligt färgad verte med en väldigt tunn färg. Även louchen var tunn och var full efter knappt 1,5 delar vatten.

 

Doft: Här fick upplevelsen en helomvändning. Ur flaskan luktar det väldigt sött, mycket brunt socker och fruktigt. Faktum är att jag kommer att tänka på Brevans Aleister Crawley när jag luktar på den här. I glaset känner jag alkoholen lite starkare men annars är den fortfarande väldigt lik. Det roligaste händer när vattnet tillsätts: Som med flera av de bästa absinterna sprider sig doften så man känner den nästan på andra sidan rummet! Inte lika kraftig effekt som hos Grön Opal men det är där i närheten. Det mörka sockret fortsätter att kittla i näsan men har fått en lenare ton som påminner lite mer om kola/fudge!

 

Smak: Jag blir mycket glad att känna den lite "mossiga" smaken som jag känner igen från Mansinthe, ganska lik den faktiskt! Smaken  är fortfarande tydligt trotts allt vatten men det finns lite mer alkohol här än jag velat ha. Först är alkoholen ganska dominant men den går snart över i den mossiga, örtiga smaken jag gillar så mycket och i slutet blir den söta sockersmaken tydligast. Jag gillar ju socker så det gör inte mig något men jag misstänker att jag kanske skulle känt fler nyanser om jag inte haft så mycket socker.

 

Sammanfattning: En sån överaskning! Jag förväntade mig att den skulle hålla samma standard som sin kusin Duplais Verte men jag blev glatt överaskad! Mycket god och det märks att det här är en produkt av hög kvalité! Doften är ett starkt attribut hos den här absinten och smaken var inte dålig den heller. Det är som att man tagit det bästa från Mansinthe och Brevans Aleister Crawley och stoppat det i en flaska! Det som drar ner betyget något är den svaga färgen och louchen. Jag hade hemskt gärna köpt fler av den här, men jag får hålla till godo med det jag har. Betyget hamnar på 4,5!

 
 

Absinthe Duplais Bala...

0 Läs mer >>
 
Source: alandia.de
 
 
 
Det här är några lite speciella droppar det, min första av Awen Natures absinter och jag är väldigt spänd! Den har fått stå 5 veckor sedan jag öppnade den och hoppas att det har varit tillräckligt för att den ska ha gottat till sig lite.Det som gör den här absinten unik är givetvis ingrediensen saffran som används för att färga absinten. Jag tror inte, men hoppas på, att den kommer att smaka saffran, åtminståne lite grann. Jag är ett stort fan av saffran och även om det inte är traditionellt så tycker jag det var jättekul att någon valde att ta med det i en absint. Bravo!
 
Jag älskar etiketten, bilden på krokusarna är otroligt välgjord och bakom texten ser vi de tre celtiska spiralerna som utgör destilleriets logga! Det jag inte gillar är att jag har fått en annan form på flaskan än den som visades på hemsidan (samma bild som här ovan). Istället för en cylindrisk flaska fick jag en ruterformad klump som känns fel att hålla i eftersom den inte ens har räta vinklar.
 
Lagrad: Nej
Destilleri: Awen Nature
Alkoholhalt: 60%
Katergori: Amber
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike
 

Färg och Louche: Jag var inte förtjust i färgen. På bilden ser den ut som en blandning av citron och honung, men i verkligheten har den en gulgrön färg som för tankarna till en neonlampa. Om jag inte visste att destilleriet inte använder konstgjorda färgämnen så hade jag satsat mycket pengar på att den var konstgjort färgad. Har svårt att bestämma mig om det är en ovanligt grön amber eller en väldigt gul verte, men jag tror att den får landa i amberkategorin ändå. Louchen var tyvärr fattig och tunn, och det behövdes inte mer än en del vatten innan hela glaset var så dimmigt som det tänkte bli.

 

Doft: För man näsan lite försiktigt till flaskan så känner jag först den knepiga lukten av svarta soppåsar som jag kännt förut, men den ger snabbt vika och lämnar plats åt en mycket angenäm lakritsfudge! Alkoholen finns med och sticker lite försiktigt i näsan men själva alkohollukten är inte speciellt framträdande. Efter att ha hällt upp en skvätt i glaset väntar vi ett tag, men när jag sticker fram näsan igen är den faktiskt i stort sett detsamma som den var direkt ur flaskan. Möjligen att alkoholen sticker lite mer. Det roliga kommer inte för än vi tillsätter lite vatten: Lakritsen finns kvar, även om den bryter av lite mer åt anishållet nu och jag känner en rätt tydlig doft av citrus. I slutet känner jag lite av de beska noterna som jag förknippar med gröna växter. Ett allt som allt trevlig komposition!

 

Smak: Jag tror inte att den har blivit urvattnad, men smakerna är väldigt milda. Först känner jag en rad svårplacerade, örtiga nyanser som sedan lämnar väg åt mer lakrits och den söta sockersmaken. Ganska mycket godiskaraktär med så här mycket socker, men det gör mig inget. Kan helt klart tänka mig att dricka den med lite mindre socker i.

 

Sammanfattning: Tråkigt nog levde den här absinten inte riktigt upp till mina förväntningar. Det började med flaskan och färgen, fortsatte med den tunna louchen och den totala frånvaron av saffran var avslutet som fick mig att dra en liten suck. Men även om jag inte fick min saffran var smakerna väldigt bra tillsammans och jag fann mig själv sitta och sniffa på flaskan och titta mycket och länge på etiketten så det är uppenbarligen stora plus som väger upp. Hade alkoholsmaken varit mer framträdande tror jag faktiskt att den hade fått under medelbetyg men så var inte fallet och jag vill tilldela Absinthe Safran ett betyg på 3,5 av 5!

 
 

Absinthe Safran