0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Liksom Le Chat som jag resenserade förra veckan är det här en "la bleue" från Willy Bovet. Han är inte duktig på att berätta saker om sina absinter heller, i absinthes.com´s beskrivning står egentligen inget om själva absinten utan bara om Willy och hans destilleri. Detsamma gäller destilleriets hemsida, det ända som står är att han vill göra något som inte följer traditionen utan ska stå ut från mängden. Det vore underbart att hitta en sån "la bleue" men tidigare erfarenheter säger mig att mr. Bovet inte kommer lyckas här. Eftersom han dessutom bara använder samma 10 växter till samtliga av sina absinter, och ingen är speciellt utstickande, så talar inte det här för en lovande upplevelse.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: Precis som Le Chat är det här en blanche/la bleue som får en helt ok louche efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Urk, jag orkar inte, den luktar som en schweizisk la bleue: gräddigt, lite surt och alkohol. Ingen större skillnad om man luktar ur flaskan, glaset eller efter vattnet tillsatts. Möjligtvis att det kommer en svag hint av svavel efter vattnet, men det är inget positivt.

 

Smak: Gräddigt, lent, socker. Inget mer.

 

Sammanfattning: Det var ingen förbättring direkt ifrån förra veckan, ett dåligt sätt att sluta 2017 på >.< Jag har ett par möjliga guldklimpar som jag hellre hade recenserat men den ena kommer resenseras på ett speciellt datum och den andra måste få mogna till sig lite först. Tills vidare får jag ta det jag har. Det här är inte en absint jag kan rekomendera, det är inte en absint jag kommer köpa mer av och det är inte en absint jag kommer dricka till 12-slaget. När klockan slår kommer ni hitta mig i min chesterfieldfåtölj med ett glas Grön Opal i handen och Absinthe Tradition undanstoppad i vitrinskåpet.

 
 

Absinthe Tradition

1 Läs mer >>
 
 
 
Börjar bli några stycken som läser den här bloggen nu, som mest ett 10-tal på en dag, det är 10 mer än jag förväntat mig O.o Är lite intresserad av vilka det kan vara och vad ni tycker om den. I brist på någon typ av gästboksfunktion får ni  gärna lämna ett meddelande i det här inlägget, vare sig du är en stammis eller är här för första gången, det skulle vara trevligt!
 
All the best!

Vem läser bloggen?

0 Läs mer >>
 
Source: Absinthes.com
 
 
 
Oy vey, det finns verkligen inte mycket att säga här. Den är producerad av Willy Bovet från La Valote-destilleriet, en av tråkmånsarna som bara vill använda samma 10 växter till alla sina absinter. Javisst ja, den har en alkoholiserad katt på etiketten, enjoy!

 

Lagrad: Nej
Destilleri: La Valote - Willy Bovet
Alkoholhalt: 54%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En blanche med en riktigt hygglig louche som når sin topp efter ca 1,5 delar vatten.

 

Doft: Låt mig säga att den luktar som en klassisk schweizisk "la bleue" fast med lite mer anis, and leave it at that. Ingen stor skillnad mellan när den är i flaskan glaset eller när vattnet är tillsatt.

 

Smak: Gräddig smak med len konsistens, inte så surt som många andra "la bleue" och den har lite mer anis. Sockret lyser ordentligt med sin närvaro vilket inte är det man vill ha ut av sin absint. Det ska vara en smakhöjare, inte en smak i sig. Väldigt lite alkoholsmak vilket brukar vara fallet med "la bleues".

 

Sammanfattning: En mycket oinspirerande absint, den försvinner i mängden av alla andra blå jag smakat, Schweiz är inte mycket för diversity. Kan inte säga så mycket mer än att jag borde lära mig att inte köpa fler "la bleues" från Schweiz men jag antar att jag är lite av en romantiker som fortsätter hoppas att jag en dag kommer hitta en blanche/bleue som har karaktär och står ut ur mängden. Någon som Vit Opal *tindrar med ögonen* Den får ett medelmåttigt betyp på 2,5, något som en "la bleue" kan skatta sig lycklig över. Men vem fan bryr sig, det är jul så nu går jag och laddar upp med pepparkakor och lussebullar inför Kalle Anka!

 
 

Absinthe Le Chat

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Mitt senaste tillskott till samlingen heter Absinthe Fontaine Blanche och har kommit till mig från Emile Pernod-destilleriet i Frankrikes absintmecka Pontarlier! Den är destillerad av 15 olika örter och beskrivs som en "ultra premium absinthe" men det är en Blanche så jag försöker hålla mina förväntningar på en rimlig nivå. Nog för att den tillverkas av Les Fils d`Emile Pernot, men de gör det på uppdrag av den danske entreprenören Sven Olsen. Därför hamnar den under både kategorin fransk absint och dansk absint.
 
Hyffsat stilig flaska tycker jag, genomskinlig vilket funkar eftersom det är en blanche, men även etiketten är genomskinlig vilket låter det relativt diskreta mönstret sträcka sig över större delen av flaskan utan att hela flaskan täcks med papper. En lite modernare feeling än vad jag vanligtvis söker men tycker det funkar bra här. I toppen sitter en naturlig kork och över det ligger ett svart band som fästs med svart vax och ett sigill med samma blomma som finns på etiketten. Den lilla detaljen gillade jag så jag var försiktig med att inte förstöra den när jag öppnade flaskan.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Les Fils d'Emile Pernot (åt Sven Olsen)
Alkoholhalt: 56%
Katergori: Blanche
Äkta/Fake: Äkta
Land: Frankrike

 

Färg och Louche: En vattenklar blanche. Louchen blir väldigt tjock och kommer till sin rätt efter endast en del vatten.

 

Doft: Ur flaskan känner jag mest fänkål men även en typ av snusblandad lakrits O.o Alkoholen finns där också vilket ger en lite sur och stickande känsla i näsan. Efter att ha hält upp den känner jag igen lakritsen som anis och när vattnet tillsätts hittar jag mest fänkål, lite anis och även en svag hint av någon typ av mint.

 

Smak: Lättdrucken skulle jag säga, blanches brukar vara det och de 55% alkohol är inte så aggressiva heller. Ändå är den inte jättelen och mängden vatten har gjort den något övervattnad, något som givetvis gör den mer lättdrucken men gör att den förlorar lite charm. Inbillar mig faktiskt att jag känner lite vattenmelon här men i övrigt är det inte så mycket intressant som händer här.

 

Sammanfattning: Som jag misstänkte så blev inte det här någon höjdare för mig, blanches är rätt tama i min erfarenhet, men den stod ut mer än blanches vanligtvis gör. Vattenmelon var helt nytt på smaklistan hos absinter för mig och det är ju kul och inte helt otrevligt. En helt ok absint med en fin louche och intressant (om än något svag) smak. Jag ger den 2,5 gröna feér.

 
 

Absinthe la Maison Fo...

0 Läs mer >>
Source: Absinthes.com
 
 
 
Idag provsmakar vi Butterfly Absinthe. Den här kändes först lite "modern" (läs post-ban) och hippie men receptet baserar sig på en absint som producerades i Boston i början av 1900-talet. Numera produceras den av schweiziska Claude-Alain Bugnon från Artemisia-Bugnon-destilleriet på uppdrag av den amerikanske absintören Brian Fernald. Det är inte många absinter som producerats i staterna under pre-ban-tiden så den är väl lite speciel därför.
 
Flaskan är mestadels vad jag vill se hos en absintflaska: en enkel, slät design i mörkt glas och med naturlig kork. Inte helt förtjust i etiketten, eller namnet, men jag misstänker att bådadera kommer från orginalprodukten så det känns dumt att anklaga den för att vara för hippie.

 

Lagrad: Nej
Destilleri: Artemisia-Bugnon
Alkoholhalt: 65%
Katergori: Verte
Äkta/Fake: Äkta
Land: Schweiz

 

Färg och Louche: En naturligt färgad verte med stark färg i olivgröna nyanser. Louchen är inte blyg här inte, redan efter ca en del vatten har den tocka dimman täckt hela glaset. We are of to a good start!

 

Doft: Jag känner mycket fänkål ur flaskan men även fikon och brunt socker, men när jag hält upp den finns bara fänkålen kvar tillsammans med alkoholen. Efter att jag droppat i lite vatten öppnar dig doften och efter ungefär 3 delar vatten är den optimal med härlig kombination av fänkål, anis och malört. Doften behåller samma karaktär men blir svagare när det sista vattnet tillsätts, a bit of a shame...

 

Smak: Anisen är tydlig i förgrunden men fänkålen jobbar också för att få vara med och nog finns det lite malört här också. En tydlig smak med len textur, pleasant but not extaordinary.

 

Sammanfattning: En mild men behaglig absint, mycket väl lämpad för nybörjare. Tyvärr saknar den helt wow-faktor enligt mig och det svider lite att köpa en sån här på 70 cl för 800 kr när jag vet att jag kan få 2 Mansinthe för samma pris. Men man kan ju inte BARA dricka Mansinthe, dessutom finns den i en mindre flaska på 20 cl för den som inte vill ha så mycket samt sample-bottles på 5 cl för den som bara vill prova den. Sample-bottles började tyvärr säljas efter att jag köpt min >.< Jag vill beskriva den som en kvalitetsprodukt, även fast den blir övervattnad lättare än flera andra absinter.

 

Butterfly Absinthe

0 Läs mer >>
 
 
 
Jag är säker på att vid det här laget har du märkt att många absinter som produceras nu för tiden är "baserade" på gamla recept. Betyder det att den absinten vi dricker smakar likadant som den som producerades under "the pre-ban era"? Tyvärr nej, det är inte troligt. Många "recept" kan ha varit endast kortare anteckningar utan så mycket detaljer och erfarna tillverkare får då fylla i hålen med sina erfarenheter. Men även om vi har ett recept som är mycket utförligt och detaljerat och vi kan följa det till punkt och pricka så kommer det troligen ändå inte smaka precis lika. Mr. Claude-Alain Bugnon från Artemisia-Bugnon destilleriet i Schweiz menar att det kan krävas så lite som att byta panna för att produkten ska få en annan smak, även om man använder samma recept och absinten görs av samma person som tidigare. Isf är det inte otroligt att variabler som pannans storlek eller hur den värms upp också spelar in på resultatet, för att inte tala om skillnader i tempraturer och om tillverkaren har valt att ändra mängder på råvarorna elller tagit bort/lagt till ingredienser. Det kan även spela roll om ingredienserna odlas på stora planage eller får växa vilda ute i naturen och vilken del av världen de kommer ifrån. Frågan är om kvalitén får lida eller om smaken helt enkelt bara är anorlunda (inte sämre), och kanske inte en medelsvensson som jag själv skulle ha märkt någon skillnad även om en finsmakare skulle det.
 
Det jag kan tänka mig som ett hyffsat undantag är Jade-absinterna från Jade Liqeurs eftersom de är jämförda med orginalen av experter. Men även de absinterna har förändrats med tiden och smakade säkerligen inte lika som (men förhoppnings bättre än) samma absint som dracks i början av 1900-talet.
 
Personligen tycker jag det är charmigt om man använder recept som är upp till 200 år gamla, det känns såklart som ett fint sätt att bevara historian och traditionen, men vi har säkerligen bättre möjligheter att exempelvis hålla temperaturen eller ge en jämt uppvärmning nu för tiden. Jag tror att vi kan producera absinter nu som håller hög kvalité, smakar väldigt gott och som produsenterna från 1800-talet skulle varit stolta över.

Nya produkter från ga...